Lokala insatser minskar ungdomsarbetslösheten

Ofta söks lösningar i nationella jobbpakter eller svepande förslag så som så som sänkt arbetsgivaravgift för unga och sänkt restaurangmoms, där politiker kan visa på ett tydligt ställningstagande och agerande. Alltför ofta glömmer vi vikten av metoder som är svåra att kvantifiera och som inte handlar om politisk handlingskraft. Metoder som handlar om att politiker tar ett kliv tillbaka och istället skapar förutsättningar på lokal nivå för berörda parter att samverka.

I Stockholms kommun finns i dag ett råd, ett så kallat Advisory Board, där i huvudsak representanter för näringslivet och kommunen satt sig ner för att gemensamt se hur de på bästa sätt kan samverka för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn in i samhället.

I rådet ingår IT-företag, bemanningsföretag, serviceföretag och företag inom välfärdssektorn. Deras samlade kompetens har resulterat i ett samarbete där unga i ett första steg får stöd att lära sig det svenska språket och vid behov en mentor. I ett andra steg erbjuds de ofta en praktikplats eller ett första jobb i Sverige. Alla i rådet deltar på ideell basis.

Rådet har lyckats hjälpa många ensamkommande flyktingbarn till en praktikplats eller jobb, och har nästan inte kostat några skattekronor. Det är en modell som åtminstone bör övervägas på fler ställen och skulle kunna vara en framgångsrik metod för att hjälpa arbetslösa ungdomar i hela Sverige.

Den stora utmaning i modellen är att den bygger på frivilligt samverkan som delvis uppstått via fristående nätverk, något som kan vara svårt att replikera. Motivationen för företagen att vara med i ett liknande Advisory Board, som skulle kunna gälla arbetslösa ungdomar generellt, kan vara flera. Ett IT-företag som utvecklat en programvara för utbildning och är beredd att erbjuda den gratis i utbyte mot en första stor referenskund. Rekrytering är kostsamt så för service- och bemanningsföretag kan det vara ett effektivt sätt att få kontakt med ny personal samtidigt som de hjälper ungdomar att träna på intervjuer och skriva ett första CV. För de flesta delaktiga handlar det dock om att de ser ett egenvärde i att hjälpa människor in i samhället och är beredda att ställa upp när de får frågan. Särskilt i en modell där de kan samverka med andra företag utan tröga politiska ramverk.

Hur samverkan kan se ut beror på de lokala utmaningarna. Men varje kommunalråd bör i varje fall ha ställt frågan till företagen på orten; vad kan vi göra tillsammans för att få fler unga i arbete? Behovet av arbetskraft kan framstå som skriande när det finns 78 000 lediga jobb bara på arbetsförmedlingen. Jag har oerhört svårt att tro att inte fler företag skulle vara intresserade av att samverka direkt med kommunen för att hitta den kompetens de söker.

Daniel Somos, kommunfullmäktigeledamot (M) och ordförande för moderaternas kommunala arbetsgrupp i sociala frågor i Stockholms stad