LO förstärker arbetsmarknadens klyftor

Sofie Rehnström, jurist på LO, anser att LAS ska ändras så att omplaceringar måste göras enligt LAS regler om turordning och uppsägningstid. Hon frågar sig varför det nu under 2016 inte går att upprätthålla att arbetsbristsituationer hanteras utifrån objektiva och förutsebara kriterier. Det är dock argument som är svåra att förstå. LAS har i praktiken varit oförändrad i drygt 40 år. Det är därför inte särskilt märkligt att reglerna för arbetsbrist och omplacering ser likadana ut 2016 som när de infördes 1974.

Den så kallade Coop-domen som fått LO att ställa krav på lagändring innehåller i grunden ingenting nytt. LAS regler innebär fortfarande att uppsägning vid arbetsbrist sker enligt turordning och att ett omplaceringserbjudande som görs för att undvika uppsägning ska vara skäligt. I skälighetsbedömningen beaktas ett flertal olika kriterier. Både företagets behov och möjligheter att erbjuda annan anställning samt den anställdes situation vägs in.

Den här typen av skälighetsbedömningar är vanliga i svensk rätt och det går naturligtvis inte att dra slutsatsen att domstolarnas bedömningar inte skulle vara objektiva och förutsägbara.

De turordningsregler efter anställningstid som LO nu vill utöka till att omfatta även omplaceringar har däremot flera skadliga effekter. Bland annat leder de till ökad tudelning av arbetsmarknaden med en tydlig insider- och outsiderproblematik. När möjligheten att undanta två personer från turordningen infördes gav det också positiva effekter i form av bland annat ökad produktivitet för de företag som omfattades.

Den granskning av de faktiska konsekvenserna av turordningsreglerna som LO och Svenskt Näringsliv gjorde under 2011 visade också att turordning efter anställningstid i de flesta fall ledde till att företagen efter driftsinskränkningar inte har kvar de arbetstagare som har den bästa kompetensen för den fortsatta verksamheten. Företagen får därför inte bästa möjliga konkurrenskraft efter driftsinskränkningar.

Att införa krav på uppsägningstid för accepterade omplaceringar skulle minska företagens omställningsförmåga. Eftersom neddragningar som regel sker på grund av ekonomiska svårigheter skulle det få kraftigt negativa konsekvenser för företagens möjligheter att överhuvudtaget kunna erbjuda fortsatta anställningar.

LAS turordningsregler infördes 1974 enligt tanken att de anställda i grunden är utbytbara. Näringslivets förutsättningar är dock helt annorlunda idag. Att ha medarbetare med rätt kompetens är avgörande för företagens konkurrenskraft eftersom kunskapsinnehållet i de varor och tjänster som produceras i näringslivet stiger. Samtidigt ökar konkurrensen i takt med globaliseringen.

Mycket måste göras för att Sverige ska kunna möta utmaningarna på arbetsmarknaden och lyckas få grupper som nyanlända och ungdomar i arbete. Att reformera LAS och komma bort från den här typen av otidsenliga regelverk som skapar tudelning och höga trösklar är en nödvändig del.

Att som LO vill utvidga tillämpningen av turordningsreglerna även till omplaceringssituationer skulle däremot få mycket negativa konsekvenser. Reglerna är utformade utifrån hur näringslivet såg ut för drygt 40 år sedan och leder ofrånkomligt till vidgade klyftor med fler uppsägningar samt högre arbetslöshet som följd.

Niklas Beckman, arbetsrättsjurist, Svenskt Näringsliv

Patrik Karlsson, arbetsmarknadsexpert Svenskt Näringsliv