Ledningens inkompetens sänkte Arbetsförmedlingen

Det är inte de många uppdragen som är problemet på Arbetsförmedlingen i dag. Det är inte heller arbetsförmedlarna, personalen i stödfunktionerna och cheferna som dagligen kämpar för att göra ett så bra arbete som möjligt. Problemet är istället dålig styrning och okunnighet inte minst hos avgående ledning. Ändras detta, vilket det nu finns möjlighet för med en ny generaldirektör (gd), tror jag att Arbetsförmedlingen har goda möjligheter att utvecklas åt rätt håll.

Arbetsförmedlingen och de 220 arbetsförmedlingskontoren är grundbulten i den arbetsmarknadspolitiska infrastrukturen i vårt land. Myndigheten fyller en viktig funktion i den sammanhållna arbetsmarknadspolitiken och i arbetet med att minska utanförskapet för de grupper som står längst från arbetsmarknaden.  Men trots att Arbetsförmedlingen aldrig haft så mycket pengar, personal och åtgärdsmedel som i dag kommer det inte kunderna till del fullt ut. Missnöjet bland arbetsökande och arbetsgivare är stort.

Det är inte den politiska styrningen eller nya uppdrag som orsakat problemen. Arbetsförmedlingen har tillräckligt med resurser till sina uppdrag och ett stort utrymme för att självt råda över hur de används. Jag bedömer att det som försvårat och byråkratiserat det dagliga arbetet för arbetsförmedlarna är bristande ledning och styrning från centralt håll i organisationen. Avgående gd och ledningsgruppen har inte haft den kompetens som krävts för uppdraget.  De har inte förstått hur de ekonomiska och individrelaterade processer som finns i en tjänsteorganisation med 13 000 medarbetare fungerar. Det har inte heller funnits förmåga att följa upp och kvalitetsäkra externt upphandlade aktörer.

Vad som krävs är att regeringen rekryterar en ny kompetent ledning till Arbetsförmedlingen inklusive en gd med rätt profil.

En vanlig förekommande inställning är att styrrelaterade problem går att lösa genom omorganiseringar, vilket naturligtvis inte är fallet. Det är ledarskapet och styrmodellen som är det centrala, men mer komplext och mycket svårare att ta tag i. Den nya generaldirektören måste därför ha en förmåga att rekrytera ledningskompetens som kompletterar den han/hon själv har med sig. När det är gjort måste den nya gd:n förtydliga vilka roller och ansvar ledningsgruppen och verksamhetscheferna har. Det måste vara en kompetent processägare som klarar av att fylla det behov av en sammanhållen planeringsprocess som företrädaren inte förmådde. För en myndighet av Arbetsförmedlingens komplexitet och storlek krävs en stark samordning och överblick.

Utöver att säkerställa kompetensen kring ledningen och styrningen av organisationen finns det två andra beslut av strategisk karaktär som den nya generaldirektören måste ta direkt.

1) Arbetsförmedlingens föråldrade IT-matchningssystem, som har sin grund i tidigt 90-tal, går inte att matcha arbetsökande kvalitativt med.  Utan ett nytt modernt matchningssystem klarar inte Arbetsförmedlingen av sin grunduppgift, vilket är matchningen på arbetsmarknaden. Det är rimligt att ett system beställs på den öppna marknaden istället för att utvecklas internt som i dag. Erfarenheterna avskräcker.

2) Profilen på de viktigaste personerna - arbetsförmedlarna -måste breddas. I dag består de flesta nyrekryterade arbetsförmedlare av nyutexaminerade personalvetare och socionomer.  De gör, med den tunga byråkratin och svaga styrningen i åtanke, ett fantastiskt arbete.  För mera bredd och kompetens i organisationen måste även civilekonomer, civilingenjörer och andra utbildningsbakgrunder bli en naturlig del av Arbetsförmedlingens rekryteringsunderlag.

Om regeringen dessutom ersätter Arbetsförmedlingens upphandling av kompletterande aktörer med en arbetslöshetspeng som följer individen slipper Arbetsförmedlingen de komplicerade upphandlingsprocesser som man i dag får mycket kritik för. Det ökar valfriheten och konkurrensen samtidigt som Arbetsförmedlingen sporras till att göra ett bättre arbete.

Mads Lundgaard, arbetsförmedlare, ersättare (M) i kommunfullmäktige i Stockholm