Arbetsvillkor
”Glöm inte det lokala perspektivet”
Medborgarnas förtroende för en regionalisering kan bara åstadkommas om man kan visa på att den inte leder till en ytterligare koncentration. Det finns mängder av genomförbara förslag på hur det lokala kan förstärkas – det som krävs är fantasi och vilja.
Publicerad: 21 mars 2016, 12:16
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Vi ser en risk i att större regioner kan innebära att landsbygden utarmas ytterligare och att urbaniseringen drivs på. Detta måste undvikas – i stället är det en balans mellan stad och land som måste eftersträvas.
Regionaliseringen i Sverige har varit het fråga under många år. Vi i Riksorganisationen Hela Sverige ska leva menar att frågan om en ny indelning förtjänar analys, delaktighet, förankring och inkludering.
Vi ser en risk i att större regioner leder till centralisering och att service och regionala myndigheter koncentreras till de redan större och starkare centralorterna. Risken finns också att landsbygden utarmas ytterligare och att urbaniseringen drivs på. Detta måste undvikas – i stället är det en balans mellan stad och land som måste eftersträvas.
En regionindelning, oavsett hur den skulle se ut, får inte heller leda till färre folkvalda så att avståndet mellan medborgare och politiskt ansvariga ökar.
Vi vill att planerna för en eventuell förändring av regiongränserna har en utgångspunkt i det lokala och med lokal utveckling och demokrati som princip. Detta skulle då kunna öppna upp möjligheten för ett mer decentraliserat styre och jämlik fördelning av offentliga resurser som sjukvård och infrastruktur, arbetstillfällen och administration inom regionen – och större inflytande för det lokala samhället.
Ett argument för en ny regionbildning är att detta kommer att ge förutsättningar för den mest kvalificerade sjukvården. Men detta gäller i så fall den mycket specialiserade vården – den vardagsnära vården behövs ute i landet på lokala vårdcentraler i större utsträckning än vad den nu gör.
Länsstyrelsernas arbete kan också bidra till en decentralisering; deras verksamhet och olika enheter kan med fördel spridas ut på flera platser inom en region. Och det är fullt möjligt att lägga en regions huvudort utanför de största orterna.
Det finns mängder av genomförbara förslag på hur det lokala kan förstärkas – det som krävs är fantasi och vilja. Medborgarnas förtroende för en eventuell regionalisering kan bara åstadkommas om man kan visa på att den inte leder till en ytterligare koncentration.
I slutändan handlar det om att alla medborgare ska ha samma chanser att påverka, och för att detta ska bli verklighet behövs en likvärdig distribution av resurser. Det är upp till politiken att visa att viljan finns för att göra detta möjligt.
Vi har fått ett första utkast och ett diskussionsunderlag från regeringens utredare om hur en regionalisering skulle kunna se ut. De som berörs av förändringarna – regioninvånarna – måste kunna vara med i diskussionen om hur indelningen skulle kunna se ut, de måste kunna påverka det slutgiltiga resultatet och till sist måste beslutet tas av de folkvalda i olika delar av landet.
Det är ännu långt kvar tills utredarna ska lägga fram sin slutredovisning - den 31 augusti 2017 - och det finns fortfarande tid att lägga fram synpunkter och rekommendationer på hur både processen och det slutliga resultatet ska se ut.
Om det finns möjlighet att vissa indelningsändringar kan ske redan 2019, ska ett delbetänkande lämnas den 30 juni 2016.
Som ett led i processen vill vi framföra att fokus absolut måste ligga på att möjliggöra förutsättningar för lokal närvaro och lokal utveckling. Sverige ska inte delas in i ytterligare områden med stora centrala punkter omgivna av en social och politisk periferi.
Åse Classon, ordförande Hela Sverige ska leva
Staffan Nilsson, ordförande Hela Sverige ska leva
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.