Gd: Var finns den svenska djurhållningens påhejare?

I dessa tider när antibiotikaresistens är ett globalt växande problem är också frågan hur vi håller våra djur av större samhällsintresse än tidigare.

Den svenska modellen är att hålla och sköta våra djur så att vi förebygger problem och slipper medicinera, och vi använder minst antibiotika inom hela EU.

Djurskyddsdebatten har på senare år blivit mer intensiv. Jag välkomnar en diskussion om djurhållning, där såväl offentliga aktörer och forskare som bransch- och ideella organisationer behövs. En demokrati utan bred medverkan är inget att eftersträva. Men lika viktigt är att vi i denna diskussion inte förlorar perspektiv och riskerar att en skev och missvisande bild målas upp för konsumenterna.

Oroväckande är också att tonen i debatten höjts och vi upplever den tidvis som hätsk. LRF rapporterade nyligen att antalet hot och trakasserier mot lantbrukare har ökat både i sociala medier och i olika aktioner på gårdar. Detta är mycket allvarligt och ett hot mot vår demokrati och framtida livsmedelsproduktion.

När det gäller grishållning är vi nästintill unika i EU med att hålla och sköta våra grisar på ett sätt så att vi inte behöver kupera deras svansar. Trots flera år av påtryckningar visar rapporter från EU- kommissionen att några av de länder som producerar mest griskött i EU också klipper av svansen på 98,5 procent av dessa grisar. I Sverige klipps inga svansar. I Sverige får grisarna gå lösa mer än EU- lagstiftningen kräver och de bedövas vid kastreringen. Även när det gäller avvänjningstid för smågrisar som diskuterades så hett i höstas har Sverige fortfarande strängare bestämmelser än andra EU-länder.

Även på andra områden som ägg-, kyckling-, nötkött- och mjölkproduktion har vi strängare djurskyddsbestämmelser än i EU.

Det engagemang som finns i dessa frågor ser jag som något positivt och det hjälper oss att stärka såväl djurskyddet som den svenska livsmedelsproduktionen. Jag hoppas på en diskussion som utgår från, och respekterar, att vi har olika uppdrag och roller. Jag ser också fram mot att vi samtidigt som vi har olika roller, och ibland olika uppfattningar, också ska kunna lyfta fram det som är bra. För vi behöver mer positiva drivkrafter och initiativ för att stötta det goda arbete som görs av svenska lantbrukare.

Bransch- och intresseorganisationer spelar en avgörande roll i utvecklingen och min förhoppning är att vi tillsammans ska kunna utveckla och stärka hela vår gröna näring och de unika mervärden som finns i Sverige.

Christina Nordin, generaldirektör, Jordbruksverket