”Folkvalda tror inte längre på elcertifikatsystemet”

Dagens Svenska energisystem behöver reformeras om vi ska klara både klimatutmaningen och bibehålla en stark ekonomi och internationell konkurrenskraft. Centralt för att detta ska lyckas är att andel förnybar energi ökar, att vi kommer på smartare nät och nya fossilfria transportlösningar. Knäckfrågan är hur vi på bästa sätt kan möjliggöra och driva på denna omställning. Trots att frågan debatteras flitigt så sägs lite från politiskt håll om vilken väg Sverige ska ta.

Mycket verkar låst i väntan på att Energikommissionen lägger fram sina slutsatser, på att miljömålsberedningen visar sina kort och på att elskatteutredningen presenterar sina förslag. I en helt färsk undersökning ställde vi därför högaktuella frågor om framtidens energi till ledamöterna i närings- och miljö- och jordbruksutskottet.

Ett tydligt resultat är att våra folkvalda tror att det är med hjälp av forskning och utveckling som vi kan ställa om (ansågs vara viktigast för omställningen av 45 procent av de svarande), snarare än med subventioner, till exempel via det så kallade elcertifikatsystemet (enbart 25 procent såg detta som viktigast för omställningen).

Trots att elcertifikatsystemet anses ha fungerat väl verkar det inte längre finnas stöd för det bland våra folkvalda. Detta är ett något förvånande resultat med tanke på det breda stöd elcertifikatsystemet haft tidigare och att systemet generellt anses vara ett kostnadseffektivt styrmedel för att nå förnybarhetsmålen inom energiområdet. Vi ser dock positivt på denna kritiska hållning. Elcertifikatsystemet har visat sig ha viktiga brister, i synnerhet när det gäller dess effekter på elpriserna, på investeringsviljan och på drivkrafterna för teknikutveckling och innovation.

Det är uppenbart att systemet behöver förändras bortom 2020 och gradvis fasas ut helt för mogna tekniker som landbaserad vindkraft, inte minst med tanke på de diskussioner som förs på EU-nivå om framtidens energipolitik i Europa. Mer fokus på kostnadseffektivitet såväl som ökade satsningar på FoU inom energiområdet är troliga resultat av detta arbete, liksom en ökad harmonisering av de nationella stödsystemen. Allt detta kommer att ha stor påverkan på ramarna för Sveriges energipolitik bortom 2020.

Insikten om att FoU är en av de allra viktigaste motorerna i omställningen är riktigt. Vi på Copenhagen Economics har genomfört en rad studier som visar på detta. Vi ser tydligt att oproportionerligt mycket resurser investeras i att stödja teknik som ligger nära kommersiell mognad, medan allt för lite investeras i framtidens teknik och de lösningar som kommer att krävas för att klara energiutmaningarna på sikt.

Vår slutsats är att resurser gradvis bör föras över från kostsamma och ineffektiva stödsystem till långsiktig forskning och kunskapsutveckling om framtidens lösningar. Detta bör ske parallellt som skatter och andra generella styrmedel ställs om så att de i högre utsträckning skapar incitament för marknadens aktörer att själva göra de nödvändiga investeringarna i ny kunskap, förändrade beteendemönster och affärsmodeller samt i ny, klimatsmart, infrastruktur.

Det är med glädje vi konstaterar att de tillfrågade riksdagsledamöterna i hög utsträckning verkar instämma i detta resonemang. Nu återstår att gå från ord till handling – och för de olika utredningar och grupperingar som just nu utreder denna fråga att staka ut vägen framåt.

Martin Flack, Energiexpert och senior ekonom, Copenhagen Economics