Folkpartiets ungdomslöner skadar arbetsmarknaden

Den borgerliga majoriteten i Sollentuna kommun har kommit överens om att sänka ingångslönerna för arbetslösa under 25 år. Ungdomarna ska få jobb och handledning och en lön som motsvarar 75 procent av lägstalönen. Det ger en månadsinkomst på 12 000 kronor, före skatt. Den här typen av förslag har blivit något av en profilfråga för Folkpartiet och tycks vara partiets enda lösning på den stigande ungdoms-arbetslösheten. Det är en i grunden ungdomsfientlig politik som inte kommer leda till något annat än en generell lönedumpning på arbetsmarknaden.

Sollentunas kommunalråd Lennart Gabrielsson (FP) medger i en artikel i Dagens Samhälle (nummer 1 2012) att det är svårt att leva på 12 000 kronor i månaden men att alternativet är sämre, det vill säga att ungdomsarbetslösheten stannar kvar på 25 procent. Här ställer Folkpartiet oss unga inför det orimliga valet mellan låga löner eller inga jobb alls. Det är sorgligt låga ambitioner för ett välfärdsland som Sverige.

Det finns ingen forskning som stöder föreställningen om att lägre ungdomslöner skulle leda till fler jobb för unga. Det är inte lönekostnaden som i första hand avgör om ett företag vill anställa ny personal utan det faktiska personalbehovet. Flera granskningar, däribland Riksrevisionens, visar att regeringens experiment med sänkta arbetsgivaravgifter var ett både dyrt och ineffektivt försök att sänka arbetslösheten bland unga.

I de ungdomsdominerade branscherna inom detaljhandeln och hotell- och restaurang har andelen unga i åldrarna 18-26 år tvärtom minskat. Sänkta ungdomslöner riskerar dessutom att leda till en generell lönedumpning och öppnar upp för extrema låglönemarknader. Lägstalönerna har en central funktion i den svenska modellen och en avgörande roll för lönestrukturen på arbetsmarknaden. Det finns ett tydligt samband mellan lägstalönerna och lönenivån i hela branschen. Flera internationella jämförelser visar också att de länder som har infört särskilda ungdomslöner har generellt sämre villkor för alla löntagare.

Vårt budskap till Folkpartiet är att vi vägrar acceptera en politik som låter unga betala för regeringens skattesänkningar. Sverige måste investera sig ur krisen. Vi vill se statliga infrastruktursatsningar och ökat bostadsbyggande som förutom arbetstillfällen skulle medföra positiva effekter som en fungerande tågtrafik och fler bostäder till unga. Vi håller med Folkpartiet om att tidsbegränsade arbeten för unga i vård, skola och omsorg är ett bra förslag. Men för att bevara såväl den allmänna levnadsstandarden som konsumtionsbeteenden får det aldrig medföra en press nedåt på lönerna. Slutligen vill vi se mer resurser till skolan. Vi vet att problemet med arbetslöshet är störst hos den grupp unga som saknar gymnasieutbildning och alla ska därför erbjudas ett kunskapslyft som ger gymnasiekompetens. Sverige ska vara ett land som konkurrerar med kunskap, inte med låga löner.

Folkpartiets brist på visioner hör ihop med en skattesänkarpolitik som har grävt hål i statskassan. Bara genom att återställa den misslyckade satsningen på sänkta arbetsgivaravgifter skulle vi frigöra 14 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 31 000 heltidsjobb. Sänkningen av krogmomsen är en annan satsning som förutspås skapa få nya jobb men som hade kunna ge 12 000 jobb i välfärden. När man lägger ihop alla skattesänkningar som drivits igenom de senaste åren blir jämförelsen svindlande. Folkpartiet försöker lösa det akuta problemet med hög ungdomsarbetslöshet genom att skapa en konkurrens mellan generationer om ett fåtal jobb. Vårt svar är fler arbeten.

Gabriel Wikström, ordförande SSU