Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsvillkor

Evidens kräver evidensskapande arbete

På Wonsa arbetar vi dagligen för att skapa evidens för behandling av vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp, skriver Gita Rajan i en replik till Jona Elings Knutssons krönika.

Publicerad: 28 december 2017, 09:39

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Samhället har avstått från att upprätta specialistkliniker som kan samla patienter, data och kunskap, skriver debattören.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Sexuella övergreppJämställdhetStockholm

REPLIK  I sin krönika skriver krönikören Jona Elings Knutsson att vi på Wonsa-kliniken kritiseras av Stockholms läns landsting för att inte arbeta evidensbaserat. Detta vill vi bemöta.

Wonsa arbetar dagligen för att skapa evidens för behandling av vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen (SÖB). Att Wonsa inte redan arbetar evidensbaserat beror på att det inte finns evidens att tillgå för patientgruppen. Att Sverige dessutom har valt att varken utarbeta vårdprogram eller nationella riktlinjer för patientgruppen gör inte situationen bättre.

Hur är det möjligt kan man undra? När vi vet att ungefär 28 000 barn utsätts för penetrerande sexuella övergrepp varje år? När vi vet att det leder till såväl lidande som sjukdom i vuxen ålder, när vi vet att 90 procent av dessa barn av olika anledningar inte ber om hjälp när de är barn - men däremot ofta behöver hjälp som vuxna?

Det är uppenbart att samhället har svårt att hantera frågan om sexuella övergrepp rationellt, vare sig det gäller barn eller vuxna. Man har inte organiserat vården inom landstinget efter hur verkligheten ser ut, eller ännu värre, man har tills nu inte ens brytt sig om att ta reda på hur verkligheten ser ut. Man har avstått från att upprätta specialistkliniker som kan samla patienter, data och kunskap, som kan skapa rutiner och forskning och i slutänden, evidensbaserade behandlingsmetoder som kan spridas inom vården.

Vad är då evidens?

Så här skriver socialstyrelsen: Ordet evidens kommer från latinets evidentia som betyder tydlighet men som i detta sammanhang kan översättas med bevis om (eller vetenskapligt stöd för) insatsers effekter.

Och hur skapas vetenskapligt stöd? Jo genom att utvärdera och studera insatsers effekter vid olika typer av skador. Inte på en utan på flera patienter. Vilket kräver att flera patienter finns samlade och får samma eller olika insatser som kan jämföras med varandra. Något som inom vården normalt sker inom just specialistkliniker, som sedan sprider kunskapen till den övriga vården. Men som alltså inte sker när det gäller patienter med SÖB.

I avsaknad av evidens rekommenderar socialstyrelsen att man använder sig av en evidensbaserad praktik, något socialstyrelsen definierar så här: Evidensbaserad praktik innebär att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap, den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser.

Idag har Sverige, så vitt vi vet, bara en forskningsinriktad specialistklinik för vuxna med SÖB. Den kliniken har öppnat för att patienter, läkare och behandlare inte längre stod ut med avsaknaden av struktur, evidens och utveckling.

Den kliniken använder en evidensbaserad praktik. Den erkänner att området är eftersatt och lyssnar därför med ödmjukhet på såväl patienter som personal samtidigt som data samlas, behandlingar utvärderas, hypoteser tas fram och forskning bedrivs. Allt för att evidens ska kunna skapas och tillgång till vård på sikt ska kunna säkras för patientgruppen.

Den kliniken heter Wonsa, och den kliniken väntar tålmodigt på att Sveriges landsting ska ta sitt ansvar, och börja finansiera specialistvård för patientgruppen.

Gita Rajan, medicinskt ansvarig på Wonsa, world of no sexual abuse

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev