Är granskningen av Slussen ett spel för galleriet?

En seriös, oberoende och öppen granskning av Slussenprojektet utlovades av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet under valrörelsen i höstas. Den nu av Stockholms nya majoritet utsedda granskningsgruppen ska på lite mer än en månad sätta sig in i ett av Stockholms mest komplicerade projekt någonsin – ”Nya Slussen” – ett  projekt som havererat i princip redan innan det hunnit starta. Menar man allvar så är det svårt att se det som annat än ett omöjligt uppdrag.

Inte verkar det heller vara en oberoende granskning. Stadshusets politiska ledning har nämligen satt sin biträdande stadsdirektör Ingela Lindh att ansvara för granskningsgruppen. Hon var medlem i den jury som 2003 valde den trafiklösning som ligger till grund för ”Nya Slussen” och som är huvudorsaken till att projektet skadar Stockholm både estetiskt och funktionellt. Tävlingen var mer än brukligt styrd av skisser som stadens tjänstemän tagit fram.

Även Mats Olsson som av Ingela Lindh utsetts till ordförande i den grupp som ska granska projektet var medlem i juryn. I granskningsgruppen ingår också två långvägare inom Stockholms stad, Christel Wiman och Sven Lorentzi. Om Sven Lorentzi vet vi att han kommenterade det faktum att Stockholms Arkitektförenings pris 2014 gick till alternativförslaget ”Slussen plan B” med ett ”tyvärr”.

Den enda oberoende medlemmen som vi kan se är Reigun Thune Hedström, som är en från Stockholms stad fristående konsult.

Med öppenheten är det inte mycket bevänt. Mycket tyder på att granskningsgruppen har fått direktiv utöver de som offentliggjorts, direktiv som handlar om hur de ska förhålla sig till såväl media som medborgare. Medias frågor förefaller inte ha besvarats. Stigbergsgruppen – den paraplyorganisation för grupper som verkar för en bättre förnyelse av Slussen – skrev med kopia till Ingela Lindh den 25 november och bad om svar på hur granskningsgruppen skulle organisera sitt arbete.

Det besvarades med att Mats Olsson hänvisade Stigbergsgruppen till sina uppdraggivare i staden. Stigbergsgruppens följande brev till stadens borgarråd returneras med uppmaningen till gruppen att vända sig till Ingela Lindh. Så gick en månad utan svar.

Enligt de mycket omfattande uppgifter som åläggs granskningsgruppen ingår bland annat att analysera ett alternativ med förnyelse – renovering är det ord som används – av den nuvarande anläggningen. En sådan analys finns i det ovan nämnda förslaget ”Slussen plan B”, som tagits fram till en detaljeringsnivå, som ligger väl i paritet med ”Nya Slussen” av en i frågan väl insatt men ideellt verkande arbetsgrupp. Någon kontakt med denna har, vad vi vet, hittills inte tagits. Det ska bli intressant att se hur granskningsgruppen tar sig an den frågan.

Minst lika intressant ska det bli att se hur granskningsgruppen förhåller sig till det faktum att projektet redan havererat då bussterminalplanen upphävdes av domstol. Hur ser granskningsgruppen på de risker det innebär att, som nu ändå sker, starta bygget av ”Nya Slussen” utan att det finns en laga kraft vunnen helhetslösning för Slussen? Att börja bygga ”Nya Slussen” utan en detaljplan för bussterminalen innebär stora ekonomiska, juridiska, funktionella och därmed politiska risker.

S, MP och V har röstat emot varje del av ”Nya Slussen”. Dessa partiers farhågor om projektets ekonomi har besannats (redan har 1 500 miljoner kronor lagts ner i ett projekt som saknar bygglov). De har påtalat problemen med att en lösning för bussterminalen inte finns med när man börjar bygga och pekat på säkerhetsproblemen i stadsgårdsledstunneln och den underjordiska bussterminalen.

Om dessa partier nu alls överväger att ta på sig riskerna med att söka få rätsida på och fullfölja Nya Slussen” tyder det på ett orimligt stort inflytande från de tjänstemän som drivit igenom principlösningen. Det är uppenbart att det gått prestige i projektet. Mängder av fakta, som talar för att ”Nya Slussen” är en undermålig lösning har presenterats – men man bortser konsekvent från alla invändningar.

Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom det finns ett fullt realistiskt och väl genomarbetat förslag – ”Slussen plan B” – med betydligt bättre ekonomi och funktion, mindre problem under provisorietiden, som inte förstör upplevelsen av mötet med Gamla stan och Söder och som dessutom kan genomföras utan ny detaljplan. Kort sagt ett förlag som löser ”Nya Slussens” alla problem.

För att alls ens överväga att försöka genomföra Nya Slussen” måste det finnas en reservplan för hur bussresenärer från Nacka Värmdö ska nå tunnelbanenätet på ett acceptabelt sätt om bussterminalen inte kan byggas i Katarinaberget. Om granskningsgruppen stämplar igenom ”Nya Slussen” utan att en sådan reservplan finns beskriven, bekräftas misstanken att gruppen fått ett annat uppdrag än det som är offentligt redovisat och som gruppen sedan lydigt levererat.

Kerstin Westerlund, arkitekt MSA/SAR

Joen Sachs, arkitekt MSA/SAR