Anhörigas krav: Satsa på vård i stället för sprutbyte

Många missbrukare av alkohol eller narkotika säger själva att de lider av en sjukdom som kallas alkoholism eller narkomani. Det verkar också som om samhället har accepterat att den som missbrukar en drog är sjuk.

För alla människor som lider av en sjukdom vilken som helst, måste det väl ändå gälla att man vill slippa denna och bli frisk. Och för att bli frisk går man oftast till doktorn för att få en medicin eller annat som kan göra så att livet fortsätter med arbete och fritid och man mår gott igen.

Men detta gäller alltså inte för missbrukare! Dessa människor hävdar att de är sjuka, men de söker inte läkare för att få medicin mot sin sjukdom utan de söker läkare för att få medicin, gärna narkotikaklassad sådan, så att de kan fortsätta att blanda den med annan narkotika eller med alkohol.

Detta är mycket märkligt tycker jag. Samhället accepterar att somliga ska gå till läkare för att kunna bli friska och betala skatt och andra skulder medan andra inte själva behöver göra något för att bli detsamma. I stället har samhället genom myndigheternas röster framfört krav på att man ska ge missbrukarna fria sprutor så att de slipper dra på sig diverse sjukdomar som hör ihop med deras missbruk.

Självklart önskar jag att ingen enda människa skulle behöva må dåligt av sin sjukdom, men samtidigt önskar jag att samhället åtminstone skulle ställa det kravet på en missbrukare att han eller hon slutar knarka.

För många som är beroende av droger är detta mycket svårt, det känner även jag till. Men då måste man väl satsa större för att uppnå resultat. Genom till exempel motivation, vård och behandling i stället för att dela ut fria sprutor. Om man delar ut sprutor tror jag inte många väljer vägen som leder bort från missbruket. I stället väljer man den enkla vägen man redan valt, att fortsätta missbruka narkotika.

Hur mycket pengar och onödigt lidande allt detta för med sig för både missbrukare och dennes anhöriga känner jag inte till, men jag kan lätt förstå att det inte är små summor som läggs på dessa projekt inklusive fria sprutor till injicerande narkomaner.

Så min vädjan är nu att låt oss slippa få sprututbytesprogram på flera orter än de sex som i dag har sådana. Lägg i stället pengarna på motivation, vård och behandling av den som missbrukar droger! Det är det enda vi anhöriga begär.

Lena Larsson, ordförande Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger