14 nya medarbetare – som inte avlastar någon

I över 20 år har vi i Linköpings kommun haft en idé om en socialtjänst som är lättillgänglig för medborgarna. Därför har inte äldre över 75 år, människor med psykiska funktionsnedsättningar eller missbruk behövt ansöka, invända en utredning och biståndsbeslut innan de kunnat få hjälp. Inom vissa ramar har de istället kunnat vända sig direkt till verksamheten för att få hemtjänst eller insatser.

Det är lätt att se vinsterna av Linköpingsmodellen. För den som behöver hjälp är steget från insikt till insats kortare. För kommunen är vinsten att resurser kan användas mer effektivt och läggas på verksamhet snarare än byråkrati. Det är också skälet till att varje regering sedan modellen infördes har hyllat den och lyft den som en modell för framtiden. Tyvärr stannade det vid ord.

De senaste åren har varit en ständig kamp för oss i Linköping för att få behålla vår lättillgängliga socialtjänst med Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som motståndare. De menar att vår modell är olaglig och om vi fortsätter att hålla socialtjänsten lätt tillgänglig för medborgarna, och inte bygger en mur av utredningar och biståndsbeslut kring den, så riskerar vi miljonbelopp i viten.

I år har vi Linköpingspolitiker därför behövt fatta beslut om att utöka socialkontoret med 14 nya medarbetare. Det låter ju som en dröm för varje utarbetad socialsekreterare, men det kommer inte innebära en avlastning. De nya medarbetarna är nämligen inte till för att avlasta sina kollegor, inte för att hjälpa människor närmare arbetsmarknaden eller ägna sig åt socialt arbete – utan för att bygga den byråkrati som ingen brukare har bett om, men som staten och IVO tvingar oss till. Än värre är att vi dessutom är medvetna om att några nya medarbetare inte finns att anställa. Med skriande brist på socionomer så landar ytterligare en uppgift på det redan hårt belastade socialkontoret.

Hur arg jag än är på en statlig myndighet så inser jag också att det här helt och hållet är politikens fel. Sedan modellen infördes har varje regering hyllat den och åtminstone Moderaterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet har ställt sig bakom den i olika former av stämmobeslut. Ändå har ingenting hänt. Ingen har besvärat sig med att ändra lagstiftningen och ingen har besvärat sig med att ta kontroll över de myndigheter som har till uppgift att värna kvalitet, men inte sällan bidrar till att göra verksamheten sämre.

Våra medarbetare kommer såklart göra det bästa av situationen, med så liten skada som möjligt för Linköpingsborna, men det vi nu tvingas göra i Linköpings kommun är det mest absurda som jag varit med om. Jag skäms över det statliga inspektionssamhälle som partierna alla bidragit till att bygga upp och som hämmar utveckling och belönar den som inte vågar någonting. Istället för att se till verksamhetens resultat, lita på chefers omdöme och medarbetarnas kompetens så har kvalitet kommit att definieras som förmågan att sätta rätt papper i en pärm. Så kan det inte tillåtas att fortsätta!

Christian Gustavsson, ledamot i partistyrelsen (M) och kommunalråd i Linköping