Snön faller och Ivo med den?

Ja jisses vad det snöade i helgen. I alla fall med Stockholmsmått mätt och i alla fall i Roslagen där jag tillbringade veckoslutet. Här växlade det minutsnabbt mellan strålande sol och snöyra där man knappt såg handen framför sig. Jag hann nätt och jämnt skotta upp en gång mellan husen och den lilla vägen förrän det var dags att greppa skyffeln igen. Snön var visserligen rätt lätt men det var ändå ett sisyfosarbete, där allt börjar om så fort det är klart.

Det var då jag kom att tänka på Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), som ju också bedriver ett oupphörligt arbete för att förbättra och utveckla verksamheter i regioner, kommuner och privata företag.

Jag föreställer mig att det för vård- och omsorgsutförare är, eller i alla fall borde vara, med Ivos tillsynsbesök som när man ser en poliskontroll på vägen; även om man vet att bilen är i gott skick och att man följt alla trafikregler till punkt och pricka blir man nervös.

Den som i slutänden får kritik av myndigheten har brustit på avgörande punkter som kan ha orsakat fara eller död – och riskerar dessutom stor uppmärksamhet i medierna. Det må vara tufft för den som råkar ut för det, men så ska det vara om kritiken är välförtjänt och relevant.

Men är den det?

När Ivo i november kom med en granskning av hur regionerna skött vården på 98 äldreboenden under pandemin var myndighetens generaldirektör Sofia Wallström med i nyhetsprogram efter nyhetsprogram och framförde svidande kritik.

Sedan hände något ganska ovanligt: Ivo fick själva högljudd kritik från regionerna, för att ha dragit för långtgående slutsatser utifrån ett alldeles för vagt och litet underlag.

Ivos svar på denna tillbakakaka var ganska undanglidande. I DN sa Sofia Wallström visserligen att myndigheten står trygg i sin granskning, men att det alltid finns ”saker vi kan göra bättre”.

I dagarna lade så Ivo fram resultatet av en fördjupad journalgranskning av omsorgen på samma 98 särskilda boenden, kommunala och privata. Även nu har man funnit allvarliga missförhållanden på flera håll, vilket du kan läsa mer om på sidorna 2–3 i denna tidning. Men också denna gång kommer kritik mot myndighetens tillsyn från några av de granskade. De medger visserligen att vissa saker gått fel, men hävdar samtidigt att underlaget är för svagt och inte ger en rättvisande bild.

Tråkigt nog väljer Ivo nu att varken kommentera sina tillsynsrapporter eller kritiken från kommunerna. Det är illa.

Jo, ämnet är oerhört känsligt. Men antingen får Ivo kliva ut och tydligt bemöta kritiken, eller så har vi en myndighet som nu kommer att börja ifrågasättas allt mer och allt oftare. Det är ännu mer illa.

Tillsynen av våra viktigaste verksamheter måste vila på så solid grund att den inte kan ifrågasättas, åtminstone inte på avgörande punkter. Det är kanske viktigare än någonsin när lärdomar ska dras om hanteringen av coronapandemin.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.