Redaktionsbloggen
20 november 2020 kl 11:27

En kompetent socialsekreterare är bättre än en skärpt lag

Få beslut är så svåra att fatta som dem som rör omhändertagande av barn. Risken är stor att att man orsakar skada – oavsett om besluten rör själva omhändertagandet eller dess upphörande.

Varje fall av omhändertagande är komplext. En grundläggande utgångspunkt är dock principen om att barnet ska återförenas med sina föräldrar när syftet med tvångsvården har uppnåtts. Därför har barnet rätt till umgänge med sina föräldrar, och dess kontakt med närstående och hemmiljö bör främjas.

Att främja denna kontakt är dock inte något som ansvariga myndigheter alltid har varit så bra på. Under 1990-talet fann Europadomstolen för mänskliga rättigheter att Sverige vid flera tillfällen kränkt familjers rätt till umgänge. Fall där det var uppenbart att barn farit illa.

Dagens debatt fokuserar dock på när omhändertagandet ska upphöra. Fallet ”Lilla hjärtat” – flickan som hittades död sedan hon återförenats med sina biologiska föräldrar med missbruksproblematik – har satt ljuset på flera brister i processen.

För några veckor sedan riktade Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) svidande kritik mot Norrköpings kommun för dess handläggning av fallet. Och redan i våras tillsatte socialminister Lena Hallengren (S) en utredning om ”lex Lilla hjärtat”, som bland annat ska se över hur principen om barnets bästa kan stärkas i samband med bedömning av om tvångsvård ska upphöra. Utredaren ska lämna sina lagförslag senast den 26 februari 2021.

Det låter bra och ovanligt handlingskraftigt. Men frågan är om de föreslagna lagändringarna är tillräckliga för att förbättra skyddet kring barnen.

I våras publicerade DS flera debattartiklar om fallet ”Lilla hjärtat” där skribenter med erfarenhet från socialtjänsten pekade på behoven av att skärpa lagstiftningen, men också på bristande kompetens i socialtjänst och domstolar att hantera tvångsomhändertaganden.

Socionomen Therese Linejung konstaterade i sitt debattinlägg att det i domstolarna sällan finns någon jurist som företräder socialnämnden. Hon skrev även om hur hon trampat snett i domstolen när hon själv agerat ombud.

Lägger man som ombud inte fram tillräcklig bevisning, eller bygger upp sin talan på felaktigt sätt, spelar det ingen roll om lagstiftningen är mjuk eller hård. Man kommer att förlora oavsett.

En skicklig domare kan med så kallad materiell processledning korrigera en del av felen. Men saknar domstolen tillräcklig barnrättskompetens går man lätt från illa till värre – oavsett om det handlar om processledning eller värdering av bevisning.

Så en god början för att stärka skyddet för omhändertagna barn skulle vara att förbättra kompetensen hos dem som ska hantera lagstiftningen, så att barnets bästa alltid kommer i första rummet.

På sikt ger det det ett bättre skydd än lagar och regler som som inte tillämpas på rätt sätt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 20 november 2020 kl 11:27
Uppdaterad: 20 november 2020 kl 12:48

Skribent

Emma Wange
debattredaktör