Redaktionsbloggen
23 september 2020 kl 15:18

För sent att hoppas på det bästa?

Skribent

Örjan Björklund
Redaktionschef på Dagens Samhälle

Det här är en opinionstext

Om vi ska ha den minsta chans att lösa klimatkrisen måste vi lägga om. Allt. Nu. Men det kommer antagligen ändå inte att hjälpa.

Det menar Jonathan Jeppsson, journalist och författare till boken ”Åtta steg mot avgrunden: Vårt framtida liv på planeten”. Efter att ha läst mängder av vetenskapliga rapporter och intervjuat en lång rad forskare är hans dystra slutsats: klimatkatastrofen går inte att undvika. Det kommer att bli stigande havsnivåer, stormar, minskad matproduktion. Sedan blir det bara värre.

Alla håller inte med honom om att det är för sent att undvika de allra värsta scenarierna – även om tiden för att kunna klara det verkligen håller på att rinna ut.

Men detta – att möjligheten att ändra planetens dystra framtid faktiskt håller på att glida oss ur händerna – vet vi ju egentligen alla vid det här laget. Åtminstone alla vi som tror på vetenskapen. Så vad gör vi med denna insikt? Flyger mindre eller inte alls, cyklar mer, sopsorterar, konsumerar mindre och hoppas på att det ska komma en större lösning? Enligt Jonathan Jeppsson är det just det där hoppet som gör att vi inte ser hur illa ute vi är. Han anser att det är hög tid att sluta hoppas och på allvar börja se verkligheten i vitögat.

I Sveriges kommuner och regioner pågår på många håll ett omfattande arbete med att ställa om till ett klimatsmart och hållbart samhälle, bland annat genom att man försöker leva upp till de 17 globala målen i Agenda 2030. Målen handlar om ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, och arbetet med dem går enligt en rapport från Statskontoret sammanfattningsvis, tja, hyfsat bra. Tyvärr duger inte hyfsat när det kommer till hållbarhet och klimat.

Den här utgåvan av DS är en tematidning som handlar om just Agenda 2030. Vi rankar vilka kommuner som är bäst på att nå de globala målen, vi skriver om kommuner som utlyst klimatnödläge och om hållbar stadsplanering. Men vi tar även upp mutor, som ingår i mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Och frågan om dricksvatten, vilket hör till mål 6. Vi granskar hur kommuner ställer sig till kravet på att texta och syntolka webbsändningar, som kan anses vara en del av mål 10 om minskad ojämlikhet.

Vi skriver också om frågan i vilken mycket av den svenska klimatdebatten utmynnar: utbyggnaden av Preemraff vid Brofjorden i Lysekil. Är den bra eller dålig för kommunen? Är den totalt sett bra för det globala klimatet eller ett brott mot vad Sverige förbundit sig till i Parisavtalet? Är den frågan som får regeringen att falla?

Klimatet är en livsavgörande fråga, och att det krävs stora beslut snabbt råder det inget tvivel om. Jag hör till dem som fortfarande hoppas att vi kan undvika katastrofen. Men jag tror också att en händelse som inträffar snart blir mycket avgörande för hur det kommer att gå: presidentvalet i USA. Vinner Trump blir risken att Jonathan Jeppsson får rätt betydligt mycket större än vad den redan är.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 23 september 2020 kl 15:18
Uppdaterad: 24 september 2020 kl 07:47

Skribent

Örjan Björklund
Redaktionschef på Dagens Samhälle