Redaktionsbloggen
30 januari 2020 kl 12:17

Testosteronstinna tonårspojkar eller pågående rånförsök?

Skribent

Sanna Rayman
Debattchef Dagens Samhälle

Det här är en opinionstext

En lördag när familjen var och köpte godis i videobutiken som ingen egentligen går till för att hyra film inträffade ett rån. Inte mot kassan, nej, nej. Ingen i lokalen märkte någon dramatik över huvud taget. Dramatiskt var det bara för killen som förgäves försökt fly undan situationen genom att gå in i där, men som mellan två butikshyllor omringades och fick lämna ifrån sig tillhörigheter. Vilka hot som gjorde att han inte vågade ropa till övriga kunder kan man fundera över.

I Svenska Dagbladet larmade polisen nyligen om att de ser en trend vad gäller ungdomsrånen där de unga som begår brotten inte räds utan tvärtom utnyttjar lokalkännedom, alltså att de halvt om halvt känner offren. Man är inte rädd för att vara lätt att peka ut, tvärtom. Man låter förstå att jag vet vem du är, vem dina syskon är, var du bor, vilken skola du går i – så kontakta inte polisen.

Personrån mot unga ökar, enligt nya Brå-siffror. De här överfallen sker inte sällan vid tider då vi vuxna känner oss trygga, vilket skapar en klyfta mellan generationer. Vi vandrar på samma trottoarer, men med olika verklighetsuppfattningar. En försöker ducka ett rån medan en annan är trött och har en för tung matkasse. En köper godis medan en annan blir rånad på mobilen.

När ett helt gäng unga killar rusar förbi och nästan knuffar omkull en dam tänker du kanske något surt om dagens ungdom. Men tittar du tillräckligt noga? Kanske var det inte bara ett gäng testosteronstinna tonårspojkar som stojade förbi, utan ett pågående rånförsök – som det i Bromölla häromveckan, när ett gäng jagade några pojkar tills dessa hoppade på ett tåg till Karlshamn för att komma undan?

Häromveckan fick Stockholms stad avslag på sin ansökan om ordningsvakter i fler stadsdelar. Den upplevelsen delas av flera kommuner. Liknande diskussioner har under 2019 pågått exempelvis i Skurup, Göteborg, Trelleborg och Bro. När kommuner får nej från polisen motiveras avslagen ofta med problemen som ska lösas inte är tillräckligt omfattande. Det i sin tur baseras på statistik. I fallet i Stockholm menar polisen att de anmälda ordningsstörningarna är för få för att motivera ordningsvakter. Man säger också att problem med rån, hot och narkotikaförsäljning – som är stadens skäl för att ansöka – är problem som polis, inte vakter, ska hantera.

Här finns en knepig skillnad i synsätt. Där kommunen vill stävja brotten och otryggheten innan den är på pappret ”omfattande”, vill polisen vänta tills det finns stöd i statistiken. Där kommunen vill att en offentlig närvaro ska avskräcka från droghandel, vill polisen själv hantera den droghandel som eventuellt kan komma att äga rum, när den inträffar.

Till det kan läggas att just i Stockholm larmar alltså polisen själv om att de unga som utsätts för rån också hotas till tystnad. Det vill säga, många av dem kommer kanske aldrig att synas i någon statistik. Frågan är om inte polisen binder ris åt egen rygg här. Är det verkligen smart att vänta på att otrygghet etablerar sig? Om kommuner vill mota Olle i grind, varför inte låta dem?

Å andra sidan kan omotiverad oro lätt leda till onödigt trygghetsspenderande, och sådant vill vi ju bromsa. Men den bromsen är kanske inte polisens huvudvärk. 

Frågan lär tveklöst debatteras mer framöver. För egen del hoppas jag att polisen ändrar sig och tillåter en vakt i mina hoods, för den kommers som pågår borta i centrum ser inte helt sund ut…

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 30 januari 2020 kl 12:17

Skribent

Sanna Rayman
Debattchef Dagens Samhälle