Redaktionsbloggen
16 januari 2020 kl 11:16

Rätt beslut för Sjöstedt men inte nödvändigtvis för Vänsterpartiet

För den som är intresserad av svensk politik kom troligen inte beskedet om V-ledaren Jonas Sjöstedts beslut att avgå som partiledare som någon större överraskning.

Med åtta år i som partiledare i bagaget tillhör han veteranerna bland partiledarna i riksdagen och det tillhör kutymen att avgå mellan valen så att en nytillträdd partiledare får chansen att växa in i rollen.

 I Jonas Sjöstedts fall tillkommer även hans familjesituation. Hans fru utsågs i början av maj förra året till Sveriges ambassadör i Vietnam och hon har flyttat till Hanoi tillsammans med deras barn. I en kommentar till sitt beslut att avgå konstaterar Sjöstedt att han saknar sin familj och att han kommer flytta till Vietnam för att kunna leva familjeliv igen.

Man ska lämna festen när den är som roligast konstaterade C-ledaren Maud Olofsson vid sin avgång. Även Jonas Sjöstedt resonerar i liknande termer när han konstaterar att det är en lämplig tid att avgå: ”När jag kandiderade hade vi fyra procent, nu har vi tio.”

Det är förvisso sant men samtidigt går det att fråga sig om festen är så rolig som den kan bli?

Från att ha haft stort inflytande över S+MP-regeringens politik under förra mandatperioden – Vänsterpartiet var både med och förhandlade om budgeten och drev på i frågan om vinster i välfärden – förändrades läget till det sämre. I juni 2018 röstade riksdagen ned förslaget om vinster i välfärden och efter januariavtalet stod det klart att man även förlorat en stor del av sitt inflytande över regeringen.

För precis ett år sedan konstaterade visserligen Sjöstedt att han och statsminister Stefan Löfven kommit överens om hur regeringen skulle ska förhålla sig till Vänsterpartiet under mandatperioden: ”Det finns ett papper som ni aldrig kommer att få se” konstaterade han.

Men att relationen mellan regeringen och Vänsterpartiet försämrats var det få som tvivlade på.

Under året har partiet ändrat sin grundläggande inställning till regeringen: från samarbete till opposition. Vänsterpartiet samarbetar numera över blockgränsen när det passar partiet  – vare sig rör som om att få regeringen att backa om Arbetsförmedlingen eller som i dagarna driva frågan om mer pengar till kommunerna.

Under året har Jonas Sjöstedt även flera gånger markerat att partiet måste skärpa sin inställning till hedersvåld – en fråga som det feministiska partiet återkommande – även inom partiet – har kritiserats för att ha en alltför okritisk och tandlös inställning till.

Och även om han inte varit ensam om att ändra partiets inriktning har Jonas Sjöstedt varit ansiktet utåt för den. Det är han som framstår som Vänsterpartifestens mittpunkt nu när det börjar gå bra för partiet igen. Något som understryks av att det inte finns en given efterträdare till honom.

Så nu när han lämnar festen gör Sjöstedt det vid en tidpunkt som passar honom, men inte nödvändigtvis partiet. Förändringsarbetet som ska ta Vänsterpartiet från en position och en identitet som samarbetspartner till S till det enda oppositionspartiet på Vänsterkanten är bara påbörjad. Det dessutom i ett parti med partimedlemmar som aldrig förstått poängen att marschera i samma takt. Kraven på den nya partiledaren att inte bara hålla igång festen – utan även få folk att strömma till den är därför höga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 16 januari 2020 kl 11:16

Skribent

Emma Wange
Debattredaktör