Redaktionsbloggen
9 december 2019 kl 14:29

Det kommer att krävas mer än kaffe och kaka

Skribent

Olov Carlsson
chefredaktör och ansvarig utgivare, Dagens Samhälle

Det här är en opinionstext

Plötsligt slåss alla om att vara de krisande kommunernas vän.

Förra veckan stod statsminister Stefan Löfven på SKR:s kongress och lovade att inte lämna någon kommun eller region i sticket. Så de mest krisande kommunerna bjuds nu in till samtal på regeringskansliet. Det lär bli många koppar kaffe – varenda svensk kommun och region har redan tagit kölapp. Exakt vad statsministerns löfte om hjälp innebär är för tidigt att säga, men i Ekots lördagsintervju slår SKR:s ordförande Anders Knape (M) fast att det handlar om ytterligare minst 10 miljarder i generella statsbidrag till sektorn.

Samtidigt är krisen en utmaning som vi förutspått och känt till i decennier.

I dag har dessutom varje svensk kommun enligt SCB en arbetspendling till Stockholm och den förändringen av arbetsmarknaden tilltar, visar en färsk EU-rapport. De större städerna är vinnare och lands- och glesbygden förlorare i hela Europa.

Och Sverige och Stockholm sticker ut som extremer.

I Sverige finns 24,5 procent av jobben i Stockholmsregionen – mer än i något av de jämförda länderna – och även tillväxten är exceptionell. Stockholm växer snabbast av städerna i studien, och i huvudstaden är arbetsmarknaden mer polariserad än i övriga landet. Vi har redan skapat en tudelad arbetsmarknad där en ny tjänstesektor växer fram för att serva stressade höginkomsttagare. En modern variant av ”Upstairs, downstairs”, med skillnaden att tjänstefolket i stället cyklar runt för att leverera middagsmat och annan service och inte tjänstgör direkt i familjens källare. Rika storstadskommuner använder sig dessutom av social dumpning till fattigare kommuner för att lösa sina problem. 

Så i Stockholm växer missnöjet över trängsel, kommunikationer, brist på bostäder och galopperande priser. Ute i landet monteras samhällsservicen ned, missnöjet pyr, politiken är lamslagen och saknar verktyg för att hitta lösningar. Varje år tappar 86 procent av Sveriges kommuner en stor del av sina unga.

Ingen är riktigt lycklig.

De nationella medierna har dessutom länge varit värdelösa på att belysa situationen. I stället för att möta människor och beskriva människors vardag blir det exotiserande nedslag där lokalsamhällets död beskrivs melodramatiskt. Inte heller fiktionen lyckas skildra en verklighet som människor kan känna igen sig i. På landsbygden bor kufarna och originalen – i staden de upplysta utbildade. Svenska filmare skildrar generellt storstaden som norm och det lilla samhället som något för förlorare, något du behöver fly.   

Det här är inte bra för någon.

I USA växte vreden från en nedmonterad industriell mellanväst till en seger för Trump.

I Frankrike är det nu ett drygt år sedan de gula västarna kanaliserade folkets vrede. Det intressanta med de gula västarna är att rörelsen, till skillnad från Trump och Brasiliens Bolsonaro, framför allt är en vänster- och miljörörelse. Flera kvantitativa studier av rörelsen visar att många inte ens vill definiera sig på en höger/vänster-skala. Men av dem som ändå gör det identifierar sig en majoritet som ”vänster” och bara en liten del som höger- eller mittensympatisörer. Vad nästan alla har gemensamt är en misstänksamhet mot den nuvarande politiken, en känsla av att etablissemanget ser ned på dem.

I Frankrike exploderade folket när de trots jobb och lön inte längre hade råd att betala mat och hyra. Där är vi i Sverige inte än. Men konflikten mellan land och stad växer, och vilken enskild fråga som orsakar explosionen här kan vi fundera på, snarare än när den sker.

Det kommer i alla fall att krävas mer än kaffe och kaka i regeringskansliet för att desarmera bomben.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 9 december 2019 kl 14:29
Uppdaterad: 9 december 2019 kl 14:30

Skribent

Olov Carlsson
chefredaktör och ansvarig utgivare, Dagens Samhälle