Redaktionsbloggen
5 november 2019 kl 14:46

Polariseringen på kommunkontoret

När Alliansen kom till makten 2006 pratade dess företrädare ofta om hur svårt det var att få igenom politiken när socialdemokratin ”satt i väggarna” på många myndigheter. Man upplevde sig motarbetad i många stora reformer. Valrörelsen dessförinnan hade handlat mycket om politiserade chefstillsättningar i staten. När Alliansen sedan började byta ut generaldirektörer dröjde det inte länge förrän Reinfeldt & Co fick kritik för att göra samma som de skällt S för. Principer är som bekant lättare att följa i opposition än vid makten.

Omsättningen bland kommundirektörer är hög, kunde vi berätta i förra numret av DS. Skellefteås kommundirektör Kristina Sundin Jonsson varnade även för en trend mot politiskt motiverade skiften. Den utvecklingen har det flaggats för tidigare, bland annat skrev tidningen Chef i våras om hur ny kommundirektör lätt blir en del av ”kostymbytet” vid maktskifte – eller rentav en skalp som krävs vid politiska konflikter.

På likartat tema rapporterade Sydsvenskan nyligen om att över tusen kommunala chefer i Skåne har lämnat sina poster det senaste året. Anledningen – eller åtminstone en av dem – antas vara att Sverigedemokraterna stärker sitt grepp om flera skånska kommuner. En tidigare chef beskriver situationer med obefintligt samarbetsklimat:

– De tänjde på gränserna hela tiden. Ibland hade man inte så mycket respekt för kompetens. Har man politiker som ofta överprövar tjänstemännens förslag till beslut så blir det ganska svårt att jobba. (SDS 13/10). 

Polariseringen i samhället är olycklig av många skäl. Ett är att den medför brist på tillit och brist på öppenhet gentemot andra synpunkter. I det här fallet medför den uppenbarligen också en ovilja att ta till sig tjänstemäns kompetens och expertis.

Sverigedemokrater har förvisso en begripligt misstänksam hållning gentemot dem man uppfattar som ”insidan” av demokratins och välfärdens maskinerier. Vi har decennier av debatt bakom oss då SD har diskuterats företrädesvis i termer av huruvida de ska släppas in, om de verkligen kan vara lärare, om de ska få vara medlemmar i facket, om deras valmaterial ska delas ut, etcetera. Att gå från det till att följa en förvaltningschefs råd utan motfrågor lär medföra viss mental uppförsbacke, oavsett om man motarbetas eller inte. Underdog-positionen är så invand att man intar den även när man har makten, vilket är problematiskt eftersom vi vill kunna ansvarsutkräva politiken.

Samtidigt finns ju snarstuckenheten på alla sidor. Detaljfrågor från en politiker tas sannolikt emot väldigt olika av en tjänsteman beroende på vilken blomma politikern har på blusen. Polariseringen finns i oss alla, och att kunna erkänna och hantera det är ett måste i professionella sammanhang.

Det viktiga ur demokratisk och samhällelig synvinkel är att både politiker och tjänstemän strävar vidare i sina olika uppförsbackar – i medborgarnas tjänst.

Blir det alldeles för polariserat kan ni alltid skicka in en debattartikel till oss. Konflikter tas bäst i spalter! 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 5 november 2019 kl 14:46

Skribent

Sanna Rayman
debattchef DS