Vad händer när allmännyttan inte längre är allmännyttig?

Debattbloggen

Den strukturella hemlösheten blir allt värre. Nyligen larmades om situationen i Malmö där tusentals saknar bostäder. Bygg bostäder folk har råd med, vädjade kommunalrådet Sedat Arif (S) i en debattartikel i Dagens Samhälle i förra veckan.

Står allmännyttan fortsatt som garant för en jämlik bostadsmarknad? Både ja och nej, om man ska tro bostadsforskaren Martin Grander på Malmö Universitet som på onsdagsmorgonen presenterade sin avhandling på ett frukostseminarium anordnat av Sabo.

Martin Grander har forskat på hur allmännyttan har förändrats sedan den nya lag infördes 2011 som ställer krav på att bolagen ska bedrivas enligt affärsmässiga principer. Något av en paradox för en allmännytta som ska serva en bred allmänhet med bostäder. 

I början av 1980-talet var strax över 30 procent av hyresgästerna höginkomsttagare – i dag är den siffran runt 10 procent.

Allmännyttan har gradvis blivit bostäder för mindre bemedlade, omkring hälften av de boende här är låginkomsttagare. Att det har blivit så hänger också ihop med skattepolitiken som har gjort det mer attraktivt att äga sin bostad. Demografiska förändringar och invandring spelar också in.

Märkbara följder av den nya lagen är bland annat betydligt striktare uthyrningskrav och att det blivit svårare att bygga nytt och renovera. ”Det har blivit svårare för allmännyttan att vara allmännytta”, slår Grander fast.

År 2014 sa omkring 40 procent av de allmännyttiga bolagen nej till bostadsbidrag som inkomst, ett bidrag som är tänkt att fungera som en grundbult i den svenska bostadsmodellen. De högre kraven slår mot dem som har ”fel” jobb och ”fel” inkomster. Många hamnar utanför bostadsmarknaden och allt fler hänvisas till sociala kontrakt. Konsekvensen är att socialtjänsten nu är en av landets största hyresvärdar. Allmännyttan bidrar således till ökad bostadsojämlikhet, enligt forskaren.

Men det finns lokala variationer. En av Granders slutsatser är att bostadsbolagens styrelser har spelat en avgörande roll när det gäller att tolka de nya principerna och somliga styrelser har skaffat sig mer handlingsutrymme än andra. Exempelvis genom att ställa avkastningskrav över en längre tidsperiod. Här finns alltså möjlighet till en mer jämlik bostadsförsörjning.

Samtidigt har de lokala skillnaderna satt den generella bostadspolitiken, unik för Sverige, i gungning.  

Det är dags för ett bostadspolitiskt vägval – och en ny rejäl bostadspolitisk utredning – menar Martin Grander. Allmännyttans roll i en ny tid kräver genomlysning.