Regeringsbildningen Hela debatten

Lööf har råd, Björklund har det inte

Debattbloggen

Det är ingen hemlighet att jag är hundallergiker och om du vill gifta dig med mig måste du såklart skjuta din hund, men det har du säkert redan tänkt igenom, inte sant? 

Andemeningen i Annie Lööfs budskap till Stefan Löfven har något distinkt centerpartistiskt över sig i så måtto att den där ärvda c-märkta irritationen gentemot socialdemokratisk maktfullkomlighet fullständigt lyser igenom raderna. Det må vara Lööfs centerparti som talar, men Maud Olofssons markeringar mot "sosseriets hegemoni" ekar därunder. 

'"Det är ingen hemlighet för S att vi är ett borgerligt parti som driver en liberal politik", säger Lööf till Dagens Nyheter samtidigt som hon berättar om Centerpartiets "kravlista" till Socialdemokraterna.

Hon tillägger också att Socialdemokraterna förstås måste ha funderat igenom de frågeområden som finns med på listan en hel del redan, "med tanke på att de har velat ha ett samarbete med oss under så pass lång tid". 

Det är en finurlig liten formulering. Avslutet hänger i luften. För ni trodde väl inte att makt är gratis? 

Nej. Ingenting är gratis, men det mesta är mer åtkomligt för den som har råd. Och Centerpartiet är just nu partiet som har råd, i många bemärkelser. För de allra flesta partier just nu är rörelseutrymmet snålt och handlingsvägarna få. Därav den Liberala partitoppens ymniga svettande. Längst upp råder hyfsad enighet, sägs det, men det mullrar underifrån

Centerpartiet har idag gjort klart att det inte är aktuellt att ingå i en regering med S. Det innebär att Annie Lööf hellre reserverar platsen som nästa mandatperiods Vänsterparti för Centern. Ska man släppa fram Löfven, ska det bli till ett dyrt pris för S, med många politiska segrar att räkna hem för C – och i ett upplägg där man ändå ska kunna kritisera och vara oppositionell längs vägen. The sweet spot, helt enkelt. Och C har råd att sätta bo just där. Partiet är rikt. Man är heller inte orolig för att spela högt – man har råd med en extra valrörelse om det skulle bli så. 

Liberalerna däremot har inte råd med nånting just nu. De kan inte slå ner bopålarna på på en sweet spot och vara bråkiga liberaler i fyra år framåt, i händelse att de löper linan ut och släpper fram Löfven. Tvärtom glunkas det att Jan Björklund redan har delat ut ministerposter i syfte att beveka interna kritiker som hellre vill vara Team Ulf Kristersson. Det där handlar nog inte bara om att Björklund själv verkligen gillade att vara minister (även om han säkert gjorde det). Det är också så att Liberalerna helt enkelt inte har råd med en mandatperiod i opposition. Rosenbads varma köttgrytor – anställningar och kontorsutrymmen – hägrar. För att inte tala om hur skrämmande ett extra val ter sig för en pank Liberalpartist.

Det är lite lustigt. Två liberala partier och båda lutar just nu åt att släppa fram eller stödja de socialdemokrater man i många avseenden betecknar som en politisk ärkemotståndare. Båda hänvisar också till ideologi och värderingar när de motiverar sitt beslut. Men i båda fallen är ekonomi nog vara lika mycket en förklaring – fast på väldigt olika sätt. Centerpartiet har råd att sätta sina värderingar främst och prioritera sin ovilja att släppa Sverigedemokraterna närmre inflytandet. Liberalerna är tvungna att göra samma sak, trots att det kan bli kostsamt på sikt. För de har inte råd att inte göra annat just nu.