En kommun är (lyckligtvis) inget konstprojekt

Debattbloggen

Södertörns tingsrätt slog idag fast att konstnären Saga Berlin döms för grov skadegörelse. För den som inte minns konstnären Saga Berlin, så är det alltså konstnären som bemålade hela bottnen på en utomhusbassäng i Hägersten i Stockholm tidigare i år, varvid färgen gick ner i bottnen och blev dyr att sanera. 

Sedan dess har vågorna gått lite fram och tillbaka i skuldfrågan. Å ena sidan dålig sak att förstöra gemensamma nyttigheter som barn kan öva simning i om sommaren. Å andra sidan konstens frihet och det faktum att Saga Berlin faktiskt inte avsåg att lämna bassängen förstörd – hon hade redan i förväg kontaktat företag och tagit in offerter för en tänkt rengöring av poolen i fråga. Och det är i synnerhet här som Saga Berlin kommer på kollisionskurs med kommunen, som har angivit helt andra priser för städningen än vad hon kom fram till. Även i dagens dom är det här som hennes advokat uttrycker besvikelse: 

– Saga är så klart väldigt besviken att man inte tagit till sig av vad hon har sagt angående att hon inte haft något uppsåt att skada någon pool. Men också att man nästan helt och hållet gått på kommunens linje vad gäller skadeståndets storlek, säger Matilda Bergström.

Att man går på kommunens linje beror sannolikt på att den linjen liksom är verkligheten för en kommun. För saken är den att i en offentlig verklighet går det inte till på det viset som Berlin har gjort. Man ringer inte två-tre firmor, kollar upp bästa priset och kör på det. Så kan konstnärinnor och privatpersoner utföra shopping, men inte kommuner. Offentlig shopping kallas upphandling och har en egen flik på denna sajt – för att det är en så pass viktig del av den offentliga verksamheten. Viktig inte bara för att man köper saker till viktig verksamhet, utan för att man vill genomföra alla inköp på rätt sätt.

På rätt sätt innebär enligt lagen, vilket bland annat inbegriper att leverantörer ska behandlas lika, få relevant information för att kunna ge anbud, inte diskrimineras etc. Det är också viktigt att offentlig upphandling sker på ett transparent sätt - detta eftersom medborgarna ska kunna utkräva ansvar och granska makthavare som shoppar för skattepengar. En transparent upphandling är inte en konstnärstjej ringde några firmor och kollade priser. 

Men herregud liksom, kan hon inte få städa själv? Kanske har hon hittat en firma som har ett tokbra rengöringsmedel hemma som biter på allt? (Som är toppen för våtutrymmen och naken hud?!) Kan hon inte bara få ta hand om städningen själv, måste allt vara så byråkratiskt och fyrkantigt? 

Svaret är ja. Det måste det. Och det är bra att det är fyrkantigt. För om det gick att göra så som Saga Berlin ville, så hade vi ett betydligt mer korrupt Sverige. Läxan här är inte att Sverige borde chilla mer och ibland låta konstnärer fixa poolstädandet själva. Läxan är att konstnärliga utbildningar måste lära ut basic samhällsfakta till sina elever om de vill verka i samhället med sina konstprojekt och samtidskommentarer. Till exempel bör de känna till det här med offentlig upphandling och hur det inte går att komma runt den faktorn. En plusfaktor med det kunde dessutom bli att samtidskommenterandet fick ännu högre kvalitet och faktabas.  ;-)