Valutgången 2018 Valutgången

Nu vidtar fasen "tolka valresultatet"

Debattbloggen

Det ännu inte helt färdiga valresultatet visar att folkrörelsepartiet Socialdemokraterna hade god nytta av sin mobiliseringspotential i slutspurten – S fortsätter vara Sveriges största parti och hamnar över de skräcksiffror som synts i en del mätningar. Ett förfärligt valresultat med S-mått mätt – men samtidigt drar nog en och annan en lättnadens suck. 

Moderaterna fortsätter att vara näst störst, men gör ett gräsligt val också de. Gräsligt kan man inte kalla SD:s valresultat, men det lär vara besviket även där – många mätningar under valrörelsen har visat ett väljarstöd över 20 och förväntningarna var säkerligen uppskruvade. 

– Allt handlar om oss, sade Jimmie Åkesson i sitt tal på Sverigedemokraternas valvaka. Att mycket handlar om SD – också för alla andra partier, och för all del även för medierna har varit tydligt under valspurten. Markeringarna och löftena om att inte samarbeta med eller stödja sig mot SD har haglat lika mycket som anklagelserna och misstankarna om motsatsen. 

Och allt kommer fortsätta att handla om SD. Nu vidtar några veckor av dansande då partierna ska reda ut hur landet ska styras – och samtidigt ducka Sverigedemokraternas valresultat. Eller? 

Oavsett hur det blir: Mellan de traditionella blocken är det jämnt, ohyggligt jämnt. Det kommer bli rörigt framöver – och nu vidtar fasen kreativa tolkningar av valresultatet. 

– Alliansen är klart större än regeringen, hör jag någon säga i tv. 

Jo, det är sant. 

– Båda regeringspartierna har backat, säger någon annan. 

Också sant. Det är ju inget toppenbetyg. 

– Vårt valresultat visar att folk vill ha en kristdemokratisk jämställdhetspolitik, tolkar Ebba Busch Thor på KD:s valvaka. 

Mja, att KD gjort ett toppenval är uppenbart, men det är ändå lite svårt att därav dra den slutsatsen. Men genusdebatterna gav säkert en skjuts, absolut.  

– Regeringen plus Vänsterpartiet är större än Alliansen säger Jonas Sjöstedt på vänstervakan. 

– Ja, också sant. Ser man till hela vänsterblocket så klår de Alliansen, så är det.

– Alltså har väljarna sagt att de vill ha vänsterpolitik, analyserar Jonas Sjöstedt i sitt valvaketal. 

Nja, de ca 40 procent vänsterväljarna har sagt att de vill det. Utöver dem finns emellertid knappa 60 procent väljare som har sagt annorlunda. Här börjar det alltså bli lite kreativt. Sjöstedt är säkert bekant med poängen att Demokraterna var USA-valets vinnare om man ser till The popular vote - det vill säga mängden röster. På motsvarande sätt är det svårt att avläsa Sveriges valresultat på annat sätt än att väljarmajoriteten lutar åt höger. 

Det vet Annie Lööf, som därmed också förstår att ett kliv vänsterut skulle vara förknippat med en kraftig svekdebatt. Hennes väljare må ligga annorlunda till på GAL/TAN-skalan än Ebba Busch Thors väljare, men vänster är de inte.

Samma dilemma har Jan Björklund, som inte har en lika påtaglig valframgång att glida fram på om han skulle bestämma sig för att ”vänstra”.

Detta vet också Ulf Kristersson, vars valresultat visar att alltför många moderata väljare ännu inte har förlåtit och förväntar sig att han levererar högerpolitik och högerregering om han någonsin ska få dem tillbaka. 

Det konststycke som Stefan Löfven nu har att utföra är att med tal om blockpolitikens skadlighet övertyga C och L att de förluster de skulle lida om de klev över till det röda laget vore värda sitt pris. Exemplet MP avskräcker förstås – det kostar att regera med S – men Löfven började redan i sitt tal ikväll att spela på ansvarssträngarna och lyfta fram sig själv och regeringen som en trygg boj på ett oroligt hav. Här finns en frestelse för riksdagens blå och gröna liberaler som ogillar oron och vill företräda det ansvarsfullt principfasta – även om en S+MP-regering som vilar på stöd från C, L och V.

Faller de för den frestelsen lär vi känna efterskalven också i valet 2022.