Nej, man kan inte regera med GAL/TAN. Men...

Debattbloggen

Det politiska käbblet går för högtryck just nu. Varje läcka, varje rykte, varje pressträff, inbjudan eller uttalande från riksdagspartierna analyseras på längden och tvären. Olika möjliga regeringsbildningar presenteras med piffig grafik och slagfärdiga kommentarer. I sociala medier står striden om vad som bör eller inte bör anses vara ett ”block” vars mandat kan räknas ihop. Vad jag kan se är det på sina håll påbjudet att mer eller mindre betrakta Sverigedemokraternas mandat som icke-existerande. Rent demokratiskt är det en lite underlig reflex. Som jag skrev i min bloggpost på valnatten. Det rödgröna regeringsalternativet har ett mandats övervikt, men det är ”svårt att avläsa Sveriges valresultat på annat sätt än att väljarmajoriteten lutar åt höger”. 

Det envisa stirrandet på mandaträkningen är i det avseendet ett irrbloss. Det avgörande i det här läget är inte vilket av de två bästa kompis-gängen som är störst. Det avgörande är faktiskt vem som i slutänden lyckas regera landet. Den frågan har vi inte svaret på ännu. 

När det gäller den där högerlutande majoriteten i väljarskaran så ligger det ju nära till hands att börja diskutera den populära GAL/TAN-skalan. Den som vi numera drar ur hatten för att förklara allsköns väljarbeteenden som ställer till det för våra traditionella partier. Lite tröttsamt är det – ganska ofta är nog en betydligt enklare förklaring att partierna ställer till det för sig själva. Men visst har de här värderingsdimensionerna en avgörande inverkan på den röra vi ser nu. Helt enkelt för att de här frågorna tidigare inte har varit en stor vattendelare. Man har kunnat vara lite småkonservativ sosse och man har kunnat vara en mer progressivt och liberalt lagd sådan. Man har kunnat vara centerpartist som dricker för- och eftermiddagskaffe – och man har kunnat vara latteliberal. Osv. Men i takt med att dessa frågor på olika sätt utmanas och aktualiseras allt mer – och också i takt med att de etablerade partierna har gjort TAN-läggning till något skambelagt, fult och fel – så har allt fler TAN-ingar tappat hemvist. I så måtto får de etablerade partierna skylla sig själva. 

Tidigare i veckan bjöds det eftervalsanalys på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). (Seminariet kan ses i sin helhet här.)

Under seminariet anmärkte Dagens Industris PM Nilsson på ett underhållande sätt på hur stort fokus som ofta läggs på GAL/TAN-förklaringarna nuförtiden – trots att merparten viktiga beslut och styrmoment trots allt fortfarande löper längs den traditionella politiska skalan. Det centrala för hur ett land ska styras är ju inte vad man tycker om abort – utan klassiska tunga politikområden. Ekonomi, arbete, jobb osv. 

– GAL/TAN kan inte hantera någonting, slog Nilsson fast. Hur ska maktväxlingar enligt GAL/TAN ens se ut? Ska vi gå in i EU, ut ur EU, in i EU, ut ur EU?

Jo. Det är förstås sant – och träffsäkert illustrerat. Man kan inte regera ett land med hjälp av GAL/TAN, så är det. Men, GAL/TAN kan uppenbarligen göra ett land omöjligt att regera.  

Det kunde de kanske ha tänkt på, politikerna.