Torkan i Sverige Hela debatten

”Du och din pool. Jag och min slaktlista”

Debattbloggen

Med barnen ser jag Dreamworks tecknade filmer om Moses och Josef. Moses bedöms coolare på grund av sina krafter – att dela hav och ha en stav som blir en orm är liksom lite häftigare än att drömma om vad framtiden lovar. Men Josefs historia av upprättelse och revansch har förstås också sin naturliga genklang i en syskonskara. I båda filmerna finns dessutom inslag som gör det något lite lättare att förklara en mer aktuell händelse för dem: torkan. När Egypten plågas på grund av Faraons envishet dör folkets boskap och gräshoppor förstör odlingarna. Och Josefs drömmar visar sig vara användbara vapen mot missväxt och torka: man sparar i ladorna och klarar de svåra åren.

Ord som missväxt har något ålderstiget över sig. I ett modernt samhälle med fulla butikshyllor är det svårt att förklara för barnen att förnödenheter har en ändlighet, att maten kan ta slut. Dagens missväxt drabbar inte människorna i första hand – vi kommer inte att få hungersnöd och förhöjd barnadödlighet i vinter. Men den understryker den klyfta som finns mellan stad och land, för på landsbygden är människor i allra högsta grad drabbade – oavsett hur fullt det är på Konsum och Ica. I P4 Blekinge intervjuas den förtvivlade familjen Ivarsson, lantbrukare i Tockarp. För deras djur väntar hungersnöd och därmed slakt. Nu funderar man på vilka strategier som kan vara möjliga mot liknande eländesår framöver. Dammar? Bevattningsanläggningar?

– Den här åkern brukar ge oss 25 balar höensilage. I har vi fått fyra balar och nu har vi gjort en slaktlista och valt ut tio kor som måste slaktas om inte regnet kommer och ger oss mer foder, säger Anton Ivarsson. 

I min hembygd i Skåne är vattenbristen akut. Kommunen vädjar om återhållsamhet, men långtifrån alla hörsammar den. I veckan kom dessutom påbud om att boende i Torekov, Västra Karup, Hov och Rammsjö bör koka sitt dricksvatten.

För de stadsbor som besöker kommunen under dessa heta sommarmånader är upplevelsen en annan. Fantastisk sommar! Underbar sommar! Man märker inte av - eller bryr sig inte om – vad det ”vackra vädret” betyder för de bofasta. I sociala medier ser jag irriterade diskussioner om hur man ser sommargäster som obrytt vattnar sina gräsmattor eller golfbanor som bevattnar för att hålla affärerna igång – alltmedan grundvattnet sjunker. Att det kanske inte går en rak linje mellan en fylld pool och ett avlivat djur spelar föga roll när den sammantagna känslan är att situationen inte är gemensam. Att alla inte gör sitt bästa. Fattar de inte vilken katastrof detta är? Hänsynslöst! Egoistiskt!! Vad blir det av oss när de åkt hem till asfalten igen?

Oro i världen ger skäl att fundera på krisberedskapen. Vad har vi i ladorna, egentligen? Å andra sidan: vi ska väl inte underhålla en övermåttan kostsam matproduktion av protektionistiska skäl? Det finns många sidor av frågan om livsmedelsproduktion och det är inte helt lätt att bena i dem.

Men frånsett allt detta finns också en annan dimension: den om klyftor. Många politiska frågor i Sverige präglas av skiljelinjen stad/land och nu fördjupas den också genom torkan. Ilskan bubblar över upplevd likgiltighet.

Du och din pool. Jag och min slaktlista. Det är inte svårt att förstå varför regeringen håller presskonferenser.