Redaktionsbloggen
23 mars 2018 kl 18:28

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Hur skulle ett förbud av religiösa friskolor ens se ut?

Det finns goda argument för konfessionella friskolor. Att få fira sina högtider, snarare än någon annans, att få mat som följer religionen och att sjunga sångerna och höra sagorna som kanske är förknippade med ens kulturella och religiösa bakgrund är inte bara att styras in i en tro, utan också att lära sig något om sitt kulturella sammanhang och ursprung. Det är begripligt att föräldrar gärna vidarebefordrar sådant till sina barn. (Och argumenten går för övrigt att applicera på såväl minoriteter som majoriteter.) 

Samtidigt finns många goda argument emot konfessionella friskolor. Gränsen mellan att erbjuda religiöst/kulturellt sammanhang och pådyvla någon en tro är tunn. Vad händer om det inte längre bara handlar om högtiderna och maten – utan också blir regler och påbud om klädsel, beteenden, syn på könen och annat? Sådant som rentav går på tvärs med exempelvis läroplanens uttryckliga skrivningar om skolan ska ”motverka traditionella könsmönster”? Och det handlar inte bara om könsroller, utan om synen vad man uppfostrar barnen till. Ju mer påträngande de kulturella, religiösa och traditionella inslagen i en skolmiljö blir, desto mindre kan man säga att en sådan skola uppfyller läroplanen, enligt vilken ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”. 

Formuleringen kanske låter "flummig" för någon, men att successivt ges ett allt större utrymme att växa och välja väg är ingen liten sak. Men det förutsätter en miljö som tillåter de olika vägvalen, vilket påpekades i en perspektivartikel av Astrid Schlytter för en tid sedan. 

Detta spänningsförhållande har under lång tid fött debatten om de religiösa skolornas vara eller icke vara och häromveckan satte så Socialdemokraterna ner foten och meddelade att man önskar förbjuda dem. Löftet, mer exakt, formulerades som att Socialdemokraterna inför höstens val lovar ”genomföra ett förbud mot både befintliga skolor och nyetableringar”.

Reaktionerna lät inte vänta på sig, och tog sig just på vår sajt bland annat uttryck i en debattartikel från Svenska Evangeliska Alliansen, som undrade vad Ardalan Shekarabis egen skolgång i det shiamuslimskt teokratiska Iran har med de svenska konfessionella skolorna att göra. 

Alldeles oaktat vad man tycker i sak om dessa skolor är det en sak som förbryllar mig och det är frågan om hur.

Hur är det tänkt att detta förbud ska genomföras? 

Debatten har föranletts av avslöjanden om olika typer av avsteg från läroplaner och värdegrunder, exempelvis det här med könsseparerad undervisning. Låt oss ta ett relativt färskt exempel ur floran. I december förra året akutstängdes en skola i Spånga efter att Skolinspektionen funnit allvarliga brister och utdelat tillfälligt verksamhetsförbud. Det fanns ingen rektor, det saknades lokaler och flickor och pojkar hade skilts åt och därtill undervisats av obehörig simlärare m.m. 

– Jag är oerhört upprörd över uppdelning av tjejer och killar på religiös grund som handlar om att upprätthålla ojämställda strukturer, sade Stockholms skolborgarråd Olle Burell (S) till Dagens Nyheter

Skolan i fråga, ”Svenska interkulturella skolan” har fortfarande verksamhetsförbud, får jag veta när jag förhör mig med Skolinspektionen. De elever som tidigare gick där går nu i andra skolor och huvudmannen har begärt skolan i konkurs. 

Och här kommer det verkligt intressanta: skolan hade ingen konfessionell inriktning. Den omfattas med andra ord inte av det förbud som aviseras - eller? 

I debatten får man lätt intrycket att det här med ”konfessionella friskolor” är en kategori, kanske rentav en särskild blankett som en huvudman får fylla i vid starten av en ny skola. Så är det alltså inte. När Svenska Dagbladet grävde i saken häromåret kom de fram till att:

varken Skolverket eller Skolinspektionen kan säga ens vilka skolor i Sverige som är religiösa, eftersom det är frivilligt för skolorna att ange för Skolverket om de har konfessionell inriktning

Enligt den genomgång tidningen gjort framgick vidare att: 

Av de 66 grundskolor som själva valt att ange att de har konfessionell inriktning är 54 kristna, elva är muslimska och en är judisk. Samtliga fem gymnasieskolor är kristna. Varken Skolverket eller Skolmyndigheten har någon uppfattning om det finns fler skolor med konfessionell inriktning som valt att inte tala om det.

Det finns med andra ord sannolikt ett ”mörkertal” när det gäller skolor som på olika sätt har konfessionella inslag. 

Det här med vad man talar om och inte är för övrigt intressant. Hur skulle vi tänka och reagera om Livets ords skolboss Magnus Westergård aviserade att utöver de konfessionella skolor vi redan driver så avser vi nu starta ett antal ”vanliga” skolor, som inte är konfessionella? Jag misstänker att det skulle bli debatt.

Men, det faktum att omdebatterade Al-Azharskolans stiftelse har ett dotterbolag – företaget Edinit AB – som i sin tur är huvudman i skolan International IT College of Sweden, har det aldrig förekommit några reaktioner på. 

Givetvis är det fullt möjligt att man kan vara intresserad av att driva helt olika typer av skolor i största allmänhet. Man kan föreställa sig ett generellt intresse för skolbranschen, kanske en önskan att ha en portfölj av trosuppfattningar och pedagogiker så att säga. Att en huvudman eller ägare är mycket religiös kan ju inte i sig vara det vi utgår ifrån. Men givet den infekterade debatt som finns kring religionens inblandning i skolorna så är den här luddigheten kring vilka skolor vi ens talar om inte välgörande för debatten. 

Man kan givetvis förbjuda de skolor som redan idag angivit en konfessionell inriktning, men är det troligt att detta gör mer än innebär slutet för just de skolorna, vars verksamhet därefter återuppstår under nya namn? 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 23 mars 2018 kl 18:28
Uppdaterad: 8 januari 2020 kl 12:36