Redaktionsbloggen
3 januari 2018 kl 10:05

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Bra och dåligt med kameror

Nyligen sprängdes en polisbil i Malmö. Ganska snart efter själva händelsen grep polisen två personer misstänkta för inblandning, varav en fortfarande är misstänkt. Att man kunde göra så snara gripanden berodde på att man hade bilder från en övervakningskamera på platsen. 

Man ska inte underskatta värdet av bilder i sammanhang som dessa. Sprängningen inträffade tidigt på kvällen, vid en tid då det ingalunda var folktomt på gatorna. Men Malmö är en stad som tyngs av kriminalitet, vilket påverkar människors generella vilja att vittna och berätta vad de sett. Kameror har fördelen att inte kunna skrämmas till tystnad. 

För många sitter acceptansen för de här ”lösningarna” långt inne. Det är inte konstigt. I andra vågskålen ligger allas vår integritet. Debatten böljar fram och tillbaka på samma sätt som den alltid har. Vi kan den utantill vid det här laget. Rent mjöl i påsen. Alla oskyldiga medborgare filmas utan att ha gjort något. Det är en värre integritetskränkning att utsättas för brott. Etcetera. 

Det är sant att kameror är ett integritetskränkande otyg. Det är också sant att de gör nytta och egentligen inte är ett stort problem för den laglydige. Allt som sägs i den här debatten - mer eller mindre - är sant och relevant. Men, om vi ersatte diskussionen om kameror med en diskussion om att, säg, operera in små sändare i alla medborgare, så skulle alla argument som förekommer i kameradebatten vara lika applicerbara i den. Ändå skulle nog färre vara för inopererandet än kamerorna. Helt enkelt för att detta inte är en svartvit fråga med en glasklar etik, utan en fråga om överväganden i förhållande till behov. Behoven bestäms av hur stor brottsligheten och otryggheten är. I Malmö kan man nog lugnt utgå ifrån att behoven är på tillväxt, på integritetens bekostnad. Å andra sidan tänker jag jämt och ständigt på den där välriktade stenen som kastas mot en kameralins, precis i inledningen av tv-serien The Wire. Dylik vandalism är ett litet skitbrott för den som dagligen begår större. 

I somras presenterades förslaget från kameraövervakningsutredningen. Den lär dock inte sätta punkt för debatten om kamerorna. Den diskussionen kommer att vara på tillväxt så länge behoven är det. Det har varit tydligt även efter att förslagen presenterades. Snart sagt alla partier har varit ute och vid olika tillfällen flaggat för utökad bevakning och övervakning. Det enda vi kan vara helt säkra på är att i den här matchen kommer man vilja buda över varandra, att kameraövervakningsutredningen lär kompletteras med mera. 

Just nu söker polisen en lämplig person till ett jobb. Annonsen twittrades ut igår, av Joakim Söderström, den polis som är nationellt ansvarig för polisens kameraövervakning, som i somras beskrev kameraövervakningsutredningen som ”för lite och för sent”. 

Tjänsten i sig är för en person, men den personen förväntas i sin tur sätta fart på kameraarbetet och på så vis avlasta och hjälpa långt fler.  Vill du jobba med Polisens storsatsning på kamerabevakning? Sök dig till oss, manar annonsen

I uppdraget ingår att från Stockholm utveckla ett polisiärt metodområde via sju utvecklingsscentran ute i regionerna. Man ska ha särskilt fokus på valåret 2018 samt på nyetablering av kamerabevakning i Sveriges 23 särskilt brottsutsatta områden. Annonsen förvarnar dessutom för att man kommer att arbeta i en terräng med oklara regler, i en ping-pong-match mellan Länsstyrelser och kammarrätter och i en ständigt pågående debatt kring hur lagarna egentligen ska utformas. Även polisen verkar utgå ifrån att kameraövervakningsutredningen redan är passé:  

”Vi tror att du är van och vill, ofta på egen hand ta dig an och ansvara för komplexa arbetsuppgifter där förutsättningarna inte alltid är helt klarlagda, där din problemlösningsförmåga kommer att sättas på prov.”

Ovanpå den etiska diskussionen finns förstås en rent praktisk vinkel. Polisens storsatsning på kamerabevakning innebär en tjänst, men desto fler kameror. Bara en kräver semester. Lägg därtill för få sökande och/eller antagna till polisutbildningen och en växande säkerhetsbransch som bemannar gator och torg ute i kommunerna. Kanske kommer mängden kameror i vårt samhälle till slut att avgöras inte av integritetsdiskussioner, utan av krass resursbrist?

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 3 januari 2018 kl 10:05
Uppdaterad: 3 januari 2018 kl 10:20