Från moll till dur för SD

Veckan började motigt för Sverigedemokraterna. Ännu en gång fick SD hantera företrädares munläder och partiets egen roll i det hela .

Egentligen vore det där en rubrikskapare som normalt hade haft potential att dominera som ”snackis” veckan ut – minst. SD kan i detta avseende pusta ut. Den politiska debatten befinner sig för närvarande i ett så, ähum, bördigt skede att deras rubriker inte ens blev måndagens främsta, otroligt nog. Däremellan kom en såväl migrationspolitisk uppgörelse som en grön riksdagsledamot som mötte MeToo-debatten. Ja, och så Heimerson, dårå.

Den rödgröna regeringens presskonferens och överenskommelse på migrationsfronten lär nog dryftas ett tag framöver – om inte annat för att åsikterna förefaller gå isär något om dess effekter. Fråga en socialdemokrat för den nedtonade versionen, fråga en miljöpartist för den generösa.

”Löfven spelar skjortan av Alliansen”, skriver Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarsida i en kommentar om uppgörelsen. Han, liksom många andra, noterar att den här överenskommelsen inte direkt innebär några skäl för Moderaterna att fira, eftersom Alliansen i och med detta ”förpassas upp på läktaren”.

Det är sant att Stefan Löfven i och med detta får in en välriktad smocka mot Alliansen. Det är dock tveksamt om han verkligen upplever att den träffen uppväger besvären han har av att få sin nyligen sjösatta kampanj med tullare, gränspoliser och allmänt strikt framtoning nullifierad. Vi ska komma ihåg att även S upplever väljarförluster åt SD-håll och även S har väljargrupper som önskar restriktivitet snarare än motsatsen. Det är heller inte en självklar styrkedemonstration för statsministern att få sin presskonferens beskriven som en seger för MP – och det är ju lite så det låter på många håll.

Fast hamnar Alliansen på läktarplats nu? Nja, det synes mig att en läktarplats vore en rofylld paus för borgerligheten i det här läget? Problemet för Alliansen som jag ser det är inte att man förpassas till läktaren, utan att man hamnar mitt i blickfånget: Vad gör Alliansen nu?

Svaret på den frågan är av allt att döma inte entydigt. Moderaterna verkade inte ha mycket till övers för uppgörelsen och övriga inom Alliansen har förhållit sig relativt tysta och strama. Man anar att det pågår intensivt inom-Alliansligt diskuterande. Men medan övriga höll sig avvaktande, rädda att väcka upp det gamla DÖ-monstret, klev Centerpartiets Johanna Jönsson fram med defibrillatorn i högsta hugg och elchockade igång DÖ-liket igen. Häpp!

Nu är det inte Jönssons ord som är lag i Centern och man kan notera att ingen annan företrädare har sänt ut några officiella omdömen, så det är fullt möjligt att Jönssons uttalanden vissnar snabbt. Men onekligen har det senaste dygnets förlopp varit lite av en present till Sverigedemokraterna. Fridolin utfärdar amnestier, Löfven närvarar inte ens på presskonferensen och DÖ-spöket vandrar genom Alliansen. Efter motgångar i opinionen och ett tungt avslut på landsdagarna går SD-tillvaron plötsligt i dur igen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.