Kuvade medier förödande för den lokala demokratin

Debattbloggen

För andra gången på mindre än en månad har Håkan Slagbrand, kriminalreporter på VLT i Västerås, utsatts för en brutal attack.

I april försökte någon bränna upp hans bil – och på måndagsmorgonen överfölls han i sitt hem och misshandlades.

Såväl Håkan Slagbrand som VLT:s chefredaktör Daniel Nordström sätter attackerna i samband med Slagbrands yrkesverksamhet som journalist.

Att arbeta som journalist har blivit allt mer riskfyllt – inte bara i krigszoner där ny teknik gjort stridande parter mindre beroende av journalisterna för att få ut sin bild av kriget, eller i länder med snabbt minskande pressfrihet som Turkiet och Ryssland, utan även i exempelvis Sverige.

Ofta nog utsätts svenska journalister för hat och hot snarare än fysiskt våld, men även detta fungerar hämmande genom sin blotta omfattning. Och ibland går det alltså till fysiska angrepp – som när pressfotografer angripits, både i samband med upplopp i Stockholmsstadsdelen Rinkeby tidigare i vår och när högerradikala attackerade en demonstration i centrala Stockholm nyligen, eller som de upprepade grova angreppen på VLT:s reporter.

Samma dag som angreppet på Håkan Slagbrand nås vi av nyheten att den svensk-kurdiske journalisten och programledaren Soran Shafeei hittats mördad i restaurangen han drev i Erbil i irakiska Kurdistan. Ingen har gripits, och motivet är oklart.

Soran Shafeei ingår i en mycket mörk statistik för det gångna decenniet. Nära 850 journalister, mediearbetare och sociala medieproducenter har mördats runtom i världen de senaste tio åren. De skyldiga ställs sällan inför rätta.

Enligt medieprofessor Ulla Carlsson vid Göteborgs universitet är 95 procent av de mördade lokala journalister – och hoten och trakasserierna drabbar också i samma utsträckning journalister på lokala medier.

Oberoende medier som vågar publicera vad de själva vill är nödvändigt för demokratin – inte minst på det lokala planet. Det behöver inte gå så långt som i mer korrumperade länder, där lokala politiker, kriminella och företagare ofta samarbetar, för att en kuvad press ska innebära mindre bevakning av den lokala politiken – även om politikerna själva inte har minsta samröre med några kriminella. Det räcker egentligen med att kvaliteten och kunnandet minskar när dugliga och erfarna reportrar flyttar eller byter yrke, samtidigt som andra drar sig för att ersätta dem.

Vi är inte där än, och Håkan Slagbrand är i vart fall tydlig med att han aldrig kommer att ge efter för hot. Men vi befinner oss på ett sluttande plan.

Debatten handlar oftare om ägarkoncentration, om tidningsdöd och storstadsområden och landsändar i mediaskugga – och den debatten är mycket angelägen.

Men när journalister därtill utsätts för fysiska angrepp av folk som vill undgå granskning – så ser VLT på det som hänt deras reporter – då skymmer det ytterligare över landet, och de som räds ljus och exponering kommer att våga ta sig ännu större friheter.