Ger stark övertygelse tydlig debatt? Mja...

Debattbloggen

Man säger ibland att ideologi och övertygelse ger tydlighet i debatten. Vi önskar oss mer ideologisk tydlighet från politiker, eftersom det antas ge bättre konfliktytor och en tydlig debatt i sakfrågor. 

Det stämmer säkert att det är så. Dock kan ideologi ibland göra att sakfrågor blir mer komplicerade än de borde vara, eftersom debattens spelare gärna kastar in mängder av aspekter och argument i leken. Långtifrån alla är relevanta, men vad som är ovidkommande och inte är inte alltid så lätt att se vid första ögonkastet, vilket gör att debatter ofta har ett antal mer eller mindre viktiga sidospår. 

Ett utmärkt exempel på detta är diskussionen kring EU-migrantlägret i Malmö förra hösten – en debatt då oerhört många aspekter – av varierande relevans – avhandlades. Handlade det om intrång eller ockupation? Hur såg äganderättsperspektivet ut? Fick man över huvud taget avhysa de boende i lägret? Fick man bara avhysa dem om man visste deras namn och personnummer? Miljöförvaltningen drogs in i leken och blev under en period utslagsgivande i frågan om lägrets vara eller icke vara. Ja, till och med allemansrätten fick vara med på ett hörn. Helt enkelt. Debatter i frågor där många är starkt övertygade kan faktiskt lätt bli mer förvirrade, trots konfliktytornas tänkta klarhet. 

En ny diskussion, som ser ut att bli likartat spretig som debatten om migrantlägret, gryr nu i Malmö. Det är efter medierapporteringen om att gränspolisen i Skåne från Malmö stad har fått ut kontaktuppgifter till gömda personer som ska avvisas från Sverige som oenigheten har blossat upp, trots att stadsjuristen i Malmö har gjort klart att frågan inte är juridiskt komplicerad: 

– Bestämmelsen i utlänningslagen är tydlig och rak, har funnits länge och öppnar inte upp för några tolkningsmöjligheter, säger stadsjuristen Maria Engleson i Sveriges Radio

Ledningen för Socialhögskolan i Malmö har å sin sida givit sig in i debatten, via högskolans sajt, och menar att det är viktigt för socialarbetare ska kunna behålla ett ”professionsetiskt perspektiv, vilket innebär att människovärdesprincipen är en grundläggande utgångspunkt i socialt arbete” samt att ”socialt arbete och polisarbete inte är eller bör vara samma sak”. Därutöver anförs Barnkonventionen samt principen om barnets bästa - vilket stadsjuristen sedan invänder mot i sin debattartikel:

”I kapitel 17, första paragrafen, i utlänningslagen finns inga intressen som ska vägas mot varandra och det går inte att tolka på något annat sätt än att uppgifter ska lämnas ut. Principen om barnets bästa kan inte användas för att strunta i lagen eller för att bryta mot den.”

Det är knepigt när principer och bestämmelser krockar. Vi ser titt som tätt likartade diskussioner. När frågan om huruvida vård för papperslösa diskuterades var den Hippokratiska edens princip frekvent förekommande från de läkare som ville få möjlighet att ge vård till alla, medan andra placerade den betalda vårdens gränser längs välfärdsstatens dito. 

Problemet med de här debatterna är att debattörerna inte verkar kunna enas om hackordningen mellan olika principer, lagar, förordningar och konventioner. Vad trumfar vad, egentligen? Den som har en idé om det är välkommen att skicka in debattartiklar till oss!