De mest chockades analyser av Trumpsegern väger lätt

Nej, ”media” är inte orsaken till att Trump besegrade Hillary Clinton. Folk väljer inte presidenter för att trotsa morgontidningen eller panelen i tv-rutan. Det finns alltid politik eller avsaknad av politik därunder som triggat missnöjen och längtan efter annorlunda. Men ”media” kan med fördel dra en del lärdom ur den chock som stavas Trumpseger. 

I mina flöden gör någon den roade iakttagelsen att det är långtifrån bara den uppenbart Clintonanhängande pressen som är chockad idag. Även i tv-kanalen Fox News försöker programledarna hålla förvirringen stången. Ja, även i kanalen som normalt jublar vid varje republikansk seger reagerar man smått chockat och osäkert. Där sitter Megyn Kelly, som bråkat med Donald Trump halva kampanjen igenom, och försöker samla ihop ansiktet.

Det är sannerligen inte många som varit för, eller ens neutrala i förhållande till Donald Trump. Antietablissemangskröningen behövde han inte tigga och be om, om man säger så. Under rubriken ”Nej, alla medel är inte tillåtna för att kväsa populism”, tangerade jag detta i en bloggpost häromveckan. Den kan med fördel läsas även idag. 

Det är inte märkligt att neutralitet blir svårt inför en så oberäknelig kandidat. Trumps seger är oroväckande, milt uttryckt. Men även om det är förståeligt, så är det problematiskt när samtliga medier kastar den neutrala ambitionen överbord och blir del av kampanjen. Och det där har jag sett överallt – också bland branschkolleger. Ofta är det oreflekterat. Man ser något som är roligt och träffsäkert och funderar inte nämnvärt över vad den festligheten bär för andra mekanismer och vad det kan avslöja om en själv att man inte reagerar på dem. 

Men när man med hurrarop delar klipp där Amy Schumer plockar upp en privatperson och Trumpväljare på scen, försäkrar honom att hon inte har för avsikt att skambelägga honom, nejnej, syftet är bara att fråga och förstå varför han röstar som han gör. Varpå hon chikanerar honom inför storpublik och vägrar låta honom själv definiera sina egna bevekelsegrunder (”Vi pratar inte om varför du inte gillar Hillary, vi pratar om varför du gillar Trump”). Om man delar sådant med ett jubelrop över tillplattningen, ja då har man kanske inte funderat nämnvärt mycket. Man har tyckt att Trumpväljaren förtjänar att behandlas illa. För att han är Trumpväljare. Man har, om uttrycket tillåts, inte gjort sin maktanalys av den situation man hyllar. 

Nu samlar sig ansiktena också i svenska medier. Ingen hade kunnat förutse. Opinionsinstitutens misslyckande. Blue collars. Det är någonting fnitterframkallande skamlöst över hela rasket. I tv-rutorna talar samma munnar som sa att det här inte skulle hända – och nu besvarar de obekymrat frågor om varför det hänt.
Och jag tänker stilla att det där borde du kanske fråga någon annan istället...? 

I både SVT och Sveriges Radio har man tillfrågat en SD-politiker att vara med och kommentera. Det är inte alls särskilt märkligt. Vill man ha Trump-perspektivet representerat är det naturligt att leta ungefär i dessa kretsar där det svenska Trumpstödet torde vara starkast. Men i mina flöden ser jag ilskna reaktioner – från journalister! Varför låter man en representant för ett rasistiskt parti kommentera USA-valet för? Normalisering! Snökaos! Kulturskymning! 

Svaret på frågan varför man låter honom vara där är enkelt. Det finns fortfarande rimliga journalistiska impulser här och var, därför är han där. Någon tyckte att det kunde vara intressant att höra någon som vill förklara valet ur segrarens och hans väljares perspektiv. Inte bortförklara och skylla bort det – och samtidigt värna sin egen prestige.

Man kan givetvis be enbart de som tycker samma sak att sia om och analysera samtiden och framtiden. Men det tenderar att ge väldigt skeva bilder och stor förbluffelse över utfallen. 

Nej, ”media” är inte orsaken till att Trump besegrade Hillary Clinton. Folk väljer inte presidenter för att trotsa morgontidningen eller panelen i tv-rutan. Det finns alltid politik eller avsaknad av politik därunder som triggat missnöjen och längtan efter annorlunda. Men ”media” kan med fördel dra en del lärdom ur den chock som stavas Trumpseger. Kanske. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.