Redaktionsbloggen
15 oktober 2015 kl 12:10

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Busch Thor gör inget av en slump

Reaktionerna på och analyserna av Ebba Busch Thors utspel om gemensam alliansbudget nästa år är intressanta. Från allianspartierna har intresset varit genomgående svalt. Jan Björklund (FP) kallade förslaget ansvarslöst, medan Anna Kinberg Batra (M) utan omsvep sågade idén och förklarade att ”frågan är för tidigt väckt” samt att Alliansen inte stod bakom Busch Thors besked. 

Även Centerpartiet förhöll sig negativa, vice partiledaren Anders W Jonsson efterfrågade i stället lugn och ro i budgetprocessen.

Som många kommentatorer är inne på är utspelet givetvis ett sätt för Ebba Busch Thor att profilera sig som handhavare av Alliansens taktpinne samt det mest oppositionella av allianspartierna. Redan det faktum att man utlöste Decemberöverenskommelsens död visade ju att det var hitåt man siktade. 

Men på flera håll tolkas det faktum att Busch Thors utspel får kalla handen av kollegerna som ett misslyckande för KD-ledaren. KG Bergström skriver till exempel att hon ”skadat förtroendet för Alliansen” och tolkar Busch Thors utspel som ett desperat försök att profilera KD. 

På borgerliga ledarsidor är kritiken också ofta hård, vilket sammanfattas av sajten Idagora som att en vanlig borgerlig uppfattning är att den som borde leda nu är M-ledaren Anna Kinberg Batra, medan den som borde låta bli är Ebba Busch Thor. 

Bristen i flera av analyserna är att de bortser ifrån att Alliansens alla delar faktiskt inte alltid verkar för Alliansens bästa. Så har det aldrig varit. Partier är partier och de kommer sätta sig själva främst. Moderaterna har ofta bröstat sig på bekostnad av småpartierna, ett vanligt och återkommande klagomål under regeringstiden. Och samtliga av partierna har – när det passat dem – gjort diverse utspel som inte förankrats inåt i Alliansen, precis som KD gör nu. 

För det är förstås inte en slump att Ebba Busch Thor låter hälsa att hon är redo att höja temperaturen i politiken just nu, när en pressad Anna Kinberg Batra samlar sitt fotfolk till partistämma. 

DN skriver i dag om hur Moderaterna förlorar väljare åt två håll – nämligen till C respektive SD. Till Centerpartiet går många kvinnor, till SD går män. Ipsos David Ahlin konstaterar att: 

”Moderaterna sitter i lite av en rävsax. Det handlar om väljargrupper som efterlyser två olika svar på vart partiet är på väg, säger David Ahlin.”

Jo, det är en knepig sits. Och Decemberöverenskommelsens fall kan paradoxalt nog förvärra Anna Kinberg Batras situation. Tidigare kunde hon lite halvhjärtat hänvisa den oppositionella inaktiviteten till att Decemberöverenskommelsen band Alliansens händer. Men i och med att KD har lossat den knuten blir trycket att agera på riktigt hårdare, särskilt i en tid då hela landet står under tuff press i och med flyktingkrisen. 

De M-väljare som tidigare kände ilska över Decemberöverenskommelsen kommer förmodligen ha ännu svårare att svälja att M-ledaren duckar möjligheter till ledarskap och handlingskraft nu, när överenskommelsen de facto är borta. För dem kan ett stridslystet KD säkert vara ett attraktivt alternativ till en allianstrio som föredrar lugn och ro. 

Om KD:s bråkighet kan innebära att några borgerliga väljare stannar kvar inom Allianshägnet – i stället för att kliva över till SD – så har det kanske inte varit så dumt för Alliansen som helhet, när allt kommer omkring. Om en stund håller SD presskonferens. Det är inte otänkbart att också de siktar på att förmörka M-stämman för Anna Kinberg Batra.  

UPPDATERING:

Nja. Sverigedemokraternas presskonferens sätter nog inget stort avtryck på Kinberg Batras helg trots allt. Kontentan av den är att SD tänker producera oerhört många flygblad och distribuera krismedvetande till svenska folket (och även till utlandet).

Frågan är väl möjligen hur nödvändigt det är att kampanja om något som det numera rapporteras om dagligen i medierna?  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 15 oktober 2015 kl 12:10
Uppdaterad: 3 november 2015 kl 13:07

Skribent

Sanna Rayman
Debattredaktör