En historielektion om tiggeriet

Debattbloggen

Efter att ha sett kritiska reaktioner på fredagens tiggeri-artikel Skänk till organisationer i hemlandet på DN-Debatt från blandat vänsterhåll inser jag att det är dags för en liten historielektion på temat varför det som framförs av S-ministern Åsa Regnér är en självklar ståndpunkt för en socialdemokratisk regering.

Den tidiga arbetarrörelsen bekämpade under många herrans år allt vad tiggeri heter med näbbar och klor. Det var en självklarhet att göra det. Folk skulle slippa stå med mössan i hand framför patron och borgerskapet och be om allmosor för att klara sitt uppehälle. Inte bara för att det var förnedrande att tvingas skrapa med foten och stå med böjt huvud inför överheten, utan minst lika mycket för att individuella allmosor och gåvor är en ineffektiv form av fördelningspolitik. Den skrapar bara lite på ytan utan att i grunden förändra den struktur som skapar ojämlikhet och leder fram till tiggeriet. En enskild gåva till en tiggare syftar aldrig till att permanent lyfta vederbörande ur tiggeriets förnedrande tillvaro, utan har som primärt mål att få givaren att känna sig godhjärtad och tillfreds med sig själv.

Hela poängen men den solidariska välfärdspolitiken som föddes ur denna insikt, och som gjort Sverige till ett unikt jämlikt internationellt föredöme, är att det är arbetet som skapar ett människovärde och i förlängningen det välstånd som kan och ska fördelas solidariskt. Inte allmosor och tiggeri.

Till detta kommer också det självklara arbetet med att få bort den mänskliga misär och de stora brister i hygienen som frodades i de slumbostäder som var så vanliga i det tidiga 1900-talets Sverige. Folk har en självklar rätt att bo anständigt. Det handlade om kampen mot lort-Sverige helt enkelt, för att använda den legendariska reportern Lubbe Nordströms ord. Den kampen fördes då, och den behöver bevisligen föras igen.

Ovanpå allt detta bör vi också lägga det faktum att vi genom att acceptera tiggeriet legitimerar att den rumänska statsapparaten systematisk diskriminerar sina medborgare och exporterar sina sociala problem till oss, istället för att tvingas ta tag i dem och lösa dem på hemmaplan. Resurserna till detta finns i EU:s sociala fonder. Det handlar om att driva en politik som inte längre möjliggör för den rumänska regeringen att smita undan sitt ansvar.

Därför är det självklart för en socialdemokratisk regering att bekämpa tiggeriet. Det är inte en genomtänkt vänsterståndpunkt att omhulda det, och tro att det löser några problem. För det gör det inte.

Och med det förklarar jag dagens historielektion för avslutad.