Borgerligt inbördeskrig - taktisk eller ideologisk splittring?

Debattbloggen

Det har säkert inte undgått någon att det pågår ett bitvis eldfängt inbördeskrig inom borgerligheten om migration och migrationspolitik. Det hela beskrivs exempelvis i denna TT-artikel i Göteborgs-Posten, där Timbros Andreas Johansson Heinö mycket riktigt betonar att slitningarna ofta är större inom Allianspartierna än mellan dem. Det är sant. Men även inom partierna är slitningarna dock förhållandevis nedtonade, utåt sett.

Visst bubblar det fram ibland, som när MUF hade offentlig rättarting med göteborgska avvikare i frågan om tillfälliga uppehållstillstånd, men överlag ser vi inte Anna Kinberg Batra gå ronder i rutan med andra moderater i de här frågorna. I partier sitter man still i båten och väljaroptimerar, vilket också är förklaringen till att här liksom på många andra områden är de ideologiskt brännande frågorna ofta överlämnade till opinionsjournalister och ledarsidor att fajtas om. 

Inte sällan påpekas det sarkastiskt att det är ett tecken på mediernas självcentrering att man så ofta får se journalister både intervjua och debattera med andra journalister i tv-rutor och tidningar. Nog finns det egocentriker i medievärlden, men det finns fler skäl till den här utvecklingen. Problemet är att många av de ideologiska knäckfrågorna idag är sådana där partierna – i synnerhet de stora – föredrar att sitta på flera stolar och vara tolkningsbara. Redaktioner har då inget annat val än att be opinionsjournalister att debattera de frågor som vi kanske egentligen skulle ha större nytta av att se verksamma politiker resonera kring. Således är det Expressens Anna Dahlberg och liberala nyhetsbyråns Svend Dahl vi hör diskutera frågan i Sveriges Radio, snarare än Anna Kinberg Batra och Annie Lööf. 

Värt att notera är därtill att konflikten kring migrationen driver fram splittring också i andra frågor än just migrationspolitiken. För den som följt de senaste dagarnas debatt kring brottsstatistik och anmälningsdito kan nog dessa tolkningsglasögon vara till hjälp. Debatten har säkert vid en första anblick sett bisarr ut.

Minnesgoda mediekonsumenter vet exempelvis att vi sedan många år har haft en livaktig våldtäktsdebatt i vilken mörkertal, anmälningar och upplevd otrygghet har tagits på stort allvar och föranlett politiska krafttag såväl som stor oro bland opinionsbildare. Debatten i sig har också ansetts välgörande på så vis att det tros öka medvetenheten och höja en från början låg anmälningsbenägenhet. Att få upp antalet anmälningar har här ansetts viktigt och faktorn har tagits på allvar. Lagen har skärpts och brottets omfattning har vidgats till att gälla fler saker. Frånvaron av domar har betraktats som ett stort bekymmer snarare än ett odiskutabelt tecken på trygghet. Man har, kort sagt, haft en annan ansats. 

Dagens brottsdebatt ser annorlunda ut. Viss statistik förklaras ointressant, oro tolkas som grumlig och man kan se en viss förkärlek för att diskutera just ”dödligt” våld eftersom minskningarna i detta fall är så uppenbart ovedersägliga. Men otrygghet skapas inte av dödligt våld allena och det finns andra brottsområden som de facto ökar i brottsstatistiken. Ett aktuellt exempel är gängvåldet. Det är relevant att ta upp efter en sommar som präglats av granatexplosioner i Malmö och ett år då det skjutits friskt både i Malmö, Stockholms västra förorter och i Göteborg.

Någonstans hittar vi det relevanta tolkningsfiltret för varför många reagerade starkt på DN:s artikel som trygghetsförklarade riket dagarna efter Ikeamorden. Trygghet är helt enkelt inte folks förstahandsbeskrivning av Sverige efter en våldsam sommar, vilket Stefan Löfven uppvisade stor förståelse för i sitt sommartal häromdagen. Vi ser dessutom att gängvåldets ökning innebär att det inte längre går att hävda att det bara drabbar de inblandade. En restaurang på Vårväderstorget säger annorlunda. Explosioner i bostadshus säger annorlunda. Och så vidare.

Så hur kan ansatsen i dagens brottsdebatt bli så olik ansatsen i våldtäktsfrågan? Och varför är det inom borgerligheten det bråkas mest om detta? En faktor är helt klart migrationen, som är en allt starkare katalysator för allt fler meningsskiljaktigheter. Ibland ligger frågan under ytan som en onämnd faktor, men i den aktuella brottsdiskussionen är konflikten inte ens underliggande utan direkt uttalad, som på ledarplats i DN häromdagen, där kritik riktades mot de som adderar anmälningsstatistik som en indikator på otrygghet. Att se denna faktor som relevant som benämns av DN statistikförnekelse och kopplas ihop med invandringsmotstånd. Även på andra håll har det tydligt uttalats att oro över indikatorn anmälningar i realiteten är tecken på underliggande rasism och främlingsfientlighet. Så kan det förstås säkert vara i många fall, men att så hårt binda frågorna till varandra är inte oproblematiskt. 

Att denna debatt blir särskilt eldfängd inom borgerligheten beror mycket på att spänningsfältet mellan öppna gränser och skärpt migrationspolitik blir allt tydligare. Det hölls i schack något sånär under regeringsinnehavet, men har sedan maktskiftet blottlagts allt mer och kan nu upptäckas och skapa oenighet i de mest förvånande ämnen – som när rapporter om ordningsproblem på bibliotek i våras skapade dålig stämning och snart urartade i brunförklaring. Den gången var debatten inte i huvudsak inomborgerlig, men även då såg jag liberaler muttra om andra borgares plötsliga omsorg om välfärdsinrättningen bibliotek. 

Synen på välfärden är för övrigt också en faktor i den här splittringen. ”Välfärdsstaten anses hotad, vilket är underligt att höra från borgerligt håll”, säger statsvetaren Karl Loxbo när Dagens Samhälles Karin Lundahl intervjuar honom om migrationskriget i borgerligheten. Enligt hans analys handlar det inte om någon anpassning till SD, utan snarare till borgerliga väljare. Det tror jag att han har rätt i.

Däremot tror Loxbo inte att en djup ideologisk förändring av högern står att finna här. Det beror kanske på vad man menar med djup, men jag vill nog hävda att det under mandatperiodernas gång har skett ideologiska vägval och insikter inom delar av borgerligheten som tvärtom bör tolkas som frön till mer djupgående ideologiska skiften.

Det är därför så många andra frågor infekteras av migrationsoenigheten. Helt enkelt för att också deras grundbultar ruckas. Frågor där borgerlig enighet har rått länge utmanas av denna nya skiljelinje. Brottsbekämpning och trygghet har borgerligheten till exempel länge betraktat som ”sitt politikområde”, men frågan luckras upp när liberala DN påbjuder trygghetskänsla och skäller konservativa när de lyfter fram otrygghet. Man ska inte vara förvånad över att Löfven så raskt lade vantarna på området häromdagen. Läget kan inte vara bättre än när borgerligheten käbblar bort sin paradfråga... 

På samma sätt driver migrationen närliggande integrationsfrågor fram oenighet på områden där synen på staten plötsligt går isär. Det är därför man kan hålla debatt mellan två liberaler i frågan om könssegregering i simhallar och ändå få diametralt motsatta ståndpunkter. 

Till och med den borgerliga enighetens regalskepp anställningstrygghet, där liberaler och konservativa med enad röst har buat ut LAS i åratal hörs nu nyansskillnader. Där liberalen ser migrationen som ett sätt att driva fram dessa önskvärda åtgärder snabbare, ser den konservative tillvägagångssättet som potentiellt farligt på så vis att man istället för med argument pådyvlar medborgarna lägre lön och sämre anställningstrygghet till medborgare för att mäkta med migrationen, vilket riskerar att öka främlingsfientlighet och utanförskap och destabilisera samhället.

Den besvikne liberalen uppfattar den konservatives skepsis och ovilja att gripa chansen till reformer som ett svek mot ett av de viktigaste gemensamma målen. Den besvikne konservative uppfattar i sin tur att liberalen sätter ideologiska mål framför medborgarnas bästa. 

Inte en djup ideologisk förändring, tror Loxbo. Mja, jag vet inte jag. Jag tror mig har deltagit i och betraktat den inomborgerliga debatten på nära håll och tillräckligt väl under åren för att kunna hävda motsatsen. Konvulsioner pågår.