Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Segregationshjulet snurrar av sig självt

Publicerad: 10 december 2020, 07:55

”Det är här den stora konfliktlinjen egentligen går, som en motorväg mellan miljonprogrammet och villaområdet”, skriver Cecilia Garme.

Foto: Miriam Klyvare

Integrera eller kompensera? Skolpengsfrågan döljer det stora invandringslandets dilemma.


Ämnen i artikeln:

SegregationAnalys

Med 204 000 barn i kö har Internationella engelska skolan (IES) många väljare, men inte fler än den folkmajoritet som tar avstånd från vinst i välfärden.

Eftersom friskolorna försvarar just vinsterna så aggressivt vågar få partiledare protestera. Därför är det oftare enskilda rektorer och lärare som står på barrikaderna. Läraren Filippa Mannerheim är en. I sin rasande J’accuse på Expressens kultursida (17/11) anklagade hon samtliga politiska partier för svek, inklusive den socialdemokrati som i söndags satt i Agenda i skepnad av utbildningsminister Anna Ekström och faktiskt ville ändra något.

I potten – eller rättare sagt bland förslagen från likvärdighetsutredningen – ligger en justering av skolpengen, och saken är egentligen enkel. Dagens beräkningsmodell utmanar grundläggande uppfattningar om rättvisa. Alla vet det.

Ytterst handlar det om den inbyggda feedback-mekanismen. Ju mer skolpengen höjs för att klara den kommunala skolan med dess större uppdrag och svårare elevunderlag, desto mer pengar får även friskolorna. Strukturbidragen som kommunerna kan ge för att jämna ut kostnadsskillnader är för små jämfört med utmaningarna på många skolor.

Och när de bolagsdrivna friskolorna får ersättning för kostnader som de inte har, och därför står med ett överskott som kan delas ut som vinst, blir kontrasten hjärtskärande.

Segregationshjulet snurrar av sig självt.

Vinstmöjligheterna blir kvar så länge aktiebolag får driva skolor, men den ändring som likvärdighetsutredningen föreslår kan ses som en moralisk hygienåtgärd. Därefter kan en mer försonlig skoldebatt titta på det verkligt stora dramat.

Detta blixtbelystes i ett samtal mellan rektorn och skoldebattören Linnea Lindquist från Hammarkullsskolan i Angered och Dagens industris politiska chefredaktör PM Nilsson i SvD:s ledarpodd. Här sades nästan inget om vinsterna och ganska lite om skolpengen, men desto mer om segregationen som förstärks av det fria skolvalet. Och vad staten i världens mest individualistiska land ska göra åt den.

PM Nilsson ansåg (förenklat) att starka elever inte kan tvingas ut på jämlikhetsuppdrag i skolor där de måste agera ”kuddflickor” i stökiga klasser. De har exakt samma individuella rätt som alla andra elever att nå så långt som möjligt. Linnea Lindquist invände (förenklat) att skola alltid har bedrivits gruppvis, inte en-till-en, och att det är viktigt att barn med olika bakgrund möts. Bakom detta ligger ett samhällsintresse: oron för ett ännu mer segregerat Sverige.

Men PM Nilsson hade också ett argument på samhällsnivå: Om Sverige ska vara kvar i kunskapssamhällets världsklass krävs optimalt rustade individer. Och om de tycker att de blir det i en friskola efter flera år i kö, då har ingen rätt att hindra dem.

Därför, menade PM Nilsson, får man hitta på ett annat sätt att kompensera barn i utanförskapsområden.

Det är här den stora konfliktlinjen egentligen går, som en motorväg mellan miljonprogrammet och villaområdet. Ska svensk-svenska barn bidra till integrationen i kött och blod? Eller ska skolor på platser med mycket hög andel elever med invandrarbakgrund i stället kompenseras med en Marshallplan som får skolpengen att blekna? I förhoppningen om att mötet då inträffar längre fram i livet.

Vart fjärde barn i Sverige har utländsk bakgrund. I jämförelse med helsvenska barn bor de oftare trångt i socialt utsatta områden med låg familjeinkomst och föräldrar med kort utbildning. Självklart har de ett tuffare utgångsläge.

”Barn med olika bakgrunder möts” har visat sig vara en utopi svår att förverkliga i ett utbildningssystem med valfrihet eftersom folk gör allt för att krångla sig undan. Om invandringen hade fördelats jämnt och varit mindre så hade det säkerligen gått. Att inse det är en sorg.

Men utopisk är också idén att ”skolpeng plus lite till” ska räcka för en stark, offensivt kompensatorisk skola i ”orten”.

Integration eller kompensation? Kanske mindre ett dilemma än ett val av strategi. Om det fortfarande finns ett val.

Så många alternativ till stora sociala skolinvesteringar för att lösa ekvationen i det kunskapsintensiva, invandringstäta och individualistiska jämlikhetslandet är vid det här laget rätt svåra att se.

Trender

UPPÅT

⬆️ Skatteinkomsterna. Det finns prognosmissar och prognosmissar. I november blev skatteintäkterna 7 miljarder kronor högre än beräknat. Samtidigt blev utbetalningarna från ett antal statliga myndigheter lägre än väntat, vilket sammantaget förbättrade statens saldo med 20,4 miljarder jämfört med prognoserna.

⬆️ Ambassadörer. Nobelprisen är det alltid statschefen som delar ut. Men inte i år. Den kungligaste av uppgifter utförs under veckan av fem svenska sändebud runt om i världen. Mest maxat är det för den honorära generalkonsuln Barbro Osher i San Francisco som prisar fyra stycken i sitt eget residens, nämligen fysikpristagaren Andrea Ghez, kemipristagaren Jennifer A Doudna och ekonomipristagarna Paul R Milgrom och Robert B Wilson.

⬆️ Utomhusmotion. Den mest coronasäkra träningen sker utomhus och förutsättningarna är goda, om än inte vädret. Enligt SCB bor 32 procent av befolkningen inom en kilometer från ett elljusspår. Allra bäst förutsättningar för frisksport har västerbottningarna där nio av tio kan springa en upplyst runda max 1 000 meter hemifrån.

NEDÅT

⬇️ Migrationsverket. Med ett minskat antal asylsökande fortsätter Migrationsverket att dra ned på sin närvaro ute i landet. Under förra veckan beslutades om nedläggning av verksamheten i Borlänge och Visby där sammanlagt 80 personer arbetar. Tidigare i höst fattades samma beslut för anläggningarna i Mariestad, Borås, Jönköping och Högsby.

⬇️ Fossilbilar. År 2030 kommer hälften av alla bilar som rullar i Sverige att vara laddbara, enligt en rapport från Stockholms handelskammare. Det betyder att bilutsläppen minskar med hela 57 procent. Enligt det medelscenario som räknats fram är det då 2,6 miljoner bilar som är el- och laddbara. Under 2020 har antalet nyregistrerade laddbara bilar mer än fördubblats jämfört med 2019.

Cecilia Garme

DS inrikespolitiska kommentator

Ämnen i artikeln:

SegregationAnalys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News