Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Samarbeten drivs fram av kriser

Publicerad: 3 juli 2019, 17:00

Sveriges regering som från början var skeptisk till EU:s civilstödsmekanism har efter förra årets brandsommar blivit dess främsta tillskyndare skriver DS EU-kommentator Sigrid Melchior.

Nöden är uppfinningarnas moder. Och kriser är EU-fördjupningens bränsle.


Ämnen i artikeln:

EUAnalys

I förra veckan slogs värmerekord i flera europeiska länder. Och vad som är än värre: säsongen för skogs- och gräsbränder har nu startat.

I Katalonien i Spanien slog den värsta skogsbranden på 20 år till i förra veckan, och i länder som är vana vid årliga brandkatastrofer, som Portugal och Grekland, stålsätter sig befolkningen för ännu en fnöskestorr brandsommar.

Många svenskar vittnar om hur förra årets heta sommar och många skogsbränder – 25 000 hektar stod i lågor – innebar ett uppvaknande om att klimatförändringarna pågår här och nu och inte är en abstrakt fråga för framtiden.

En hel del fick också en annan aha-upplevelse, nämligen en förståelse för vad EU-samarbetet går ut på: att man kan be om hjälp när man behöver den, för att man tillhör en gemenskap.

När bränderna rasade som värst i Sverige aktiverade regeringen EU:s civilskyddsmekanism, ett ramverk för att ge och få nödhjälp vid naturkatastrofer. Inom fem dagar kom resursförstärkning från Italien, Frankrike, Tyskland, Litauen, Danmark, Portugal, Polen och Österrike. Det var fem brandsläckningsflygplan, sex helikoptrar, många lastbilar och flera hundra brandmän som alla skyndade till på Sveriges larm.

EU-länderna bidrar med vad de kan och vill. Och det är EU-kommissionens folk som samordnar det hela.

Medan de europeiska brandmännen fullkomligt kärleksbombades i svenska medier och på gator och torg så var det ändå en och annan EU-skeptiker som muttrade att länder inte behöver vara med i EU för att hjälpa varandra.

Så är det naturligtvis. Men hela poängen är att det går så oändligt mycket smidigare om det finns ett befintligt ramverk för samarbetet. Sveriges regering ringde ett enda samtal, till EU-kommissionen, för att be om hjälp. Inte åtta, till vart och ett av de länder som skickade folk och fordon till Sverige i fjol.

Myndigheternas jurister behövde inte kallas in från semestern för att snickra ihop avtal som reglerar försäkringar för materialet eller utlänningarnas arbetsrätt eller andra praktikaliteter i Sverige. Allt sådant fanns redan.

EU:s civilskyddsmekanism finns på plats sedan 2014 och har aktiverats över hundra gånger. Den gemensamma insatsen i Sverige i fjol var den största hittills.

Och nu biffas mekanismen till. EU-lagstiftarna, alltså EU-parlamentet och EU-ländernas regeringar, har klubbat att den ska utökas med en katastrofreserv. En buffert som kan sättas in när varken landets egna resurser eller bidragen från andra EU-länder räcker till under en katastrof.

Reserven finns på plats redan i sommar. Den är hittills blygsam: sju brandflygplan och sex helikoptrar utgör hela flottan anno 2019 och kommer att stå redo på en bas utanför Madrid i Spanien från och med nästa vecka. Fordonen är utlånade av Kroatien, Frankrike, Italien, Spanien – och Sverige.

När allt har kommit på plats – år 2024 är planen – ska reserven bestå av helikoptrar, brandsläckningsplan, högkapacitetspumpar, fältsjukhus och snabbinsatta sjukvårdsteam som alla är uppkopplade till varandra och till datasystem som slår larm när en skogsbrand tar fart någonstans i EU.

Civilskyddsmekanismen är ett skolexempel på hur det går till när EU-samarbetet fördjupas. Nya samarbeten drivs framåt för att alla EU-länder ser att de vinner stordriftsfördelar av att slå ihop sina påsar. Eller för att brister plötsligt blottas. Nya samarbeten drivs sällan fram av Europafederalisters stora visioner, så som vissa EU-kritiker tror, även om det har hänt några gånger i unionens historia.

De drivs fram främst av kriser – av nödvändighet. När en terrorbomb smäller i Europa klubbar EU-länderna raskt nya lagar om informationsutbyte mellan ländernas polismyndigheter. När det blir bankkris enas länderna om en gemensam bankgaranti.

Och när temperaturen stiger och det brinner på flera håll samtidigt bygger man upp en gemensam brandbekämpningsflotta. Och Sveriges regering som från början var skeptisk till EU:s civilstödsmekanism har efter förra årets brandsommar blivit dess främsta tillskyndare.

Sigrid Melchior

DS EU-kommentator

Ämnen i artikeln:

EUAnalys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev