Kommentar
Paternalismen gör comeback
Publicerad: 16 juni 2020, 09:00
Äldrevårdsfrågan kan leda till ökad sysselsättningen för nyanlända och en omstart för social ingenjörskonst skriver Cecilia Garme. Foto: Miriam Klyvare
”Massaker”, sa Jimmie Åkesson och sedan var det slut med borgfreden. Men äldrevårdsfrågan kan leda till ökad sysselsättningen för nyanlända. Och en omstart för social ingenjörskonst.
CG
Cecilia Garme
Långsamt kommer de vanliga konflikterna tillbaka i den politiska debatten. Till exempel den om invandringen. Samtidigt skapar coronakrisen chanser att lösa flera samhällsproblem på en gång. ”Vi behöver bygga ut äldreboendena och se till att det finns personal som vi kan rekrytera”, sa finansminister Magdalena Andersson samma dag som Jimmie Åkesson anklagade regeringen för att döda gamla människor.
Välfärden står inför ett nytt formativt moment. Efter coronamisslyckandet får de gamla och de som arbetar i äldrevården aldrig lämnas i sticket igen. Lyssnar man på debatten handlar det om mer än bara resurser. Det ropas på en kvalitativ förändring, ungefär som när 1960-talets ”dagis” utvecklades från barnpassning till dagens förskolor. Skillnaden mellan barn och gamla är förstås stor, men då som nu rör det sig om uppgifter vid civilisationsfronten, ett moraliskt ställningstagande om vad samhället anser är viktigt. Men hur säkrar man ett stort underlag för att rekrytera bra medarbetare till en förnyad äldrevård?
Nyanlända kvinnor är en svårmobiliserad arbetskraftsreserv. Staten har i flera omgångar ägnat särskild möda åt att ta reda på vad det beror på. Det senaste svaret kom i februari när utredningsmyndigheten IFAU släppte en rapport om hur det egentligen går med det fleråriga etableringsprogrammet som 80 procent av alla nyanlända deltar i. Mest slående var just den stora skillnaden mellan kvinnor och män. Det är betydligt vanligare att nyanlända män deltar i moment som ligger nära arbetsmarknaden. Kvinnorna går i större utsträckning på olika förberedande kurser.
Varför? Den förklaring som SD brukar ge är att nyanlända kvinnor föder många barn. IFAU:s förklaring är att de ofta är föräldralediga, vilket är samma sak men ändå inte eftersom IFAU:s perspektiv är arbetslinjen och SD:s är bidragsfrossa. Det är här Magdalena Anderssons uttalande om utbyggd äldreomsorg kommer in.
Vi behöver inte kalla arbetslinjen och professionell äldreomsorg för svenska värderingar eftersom det bara leder till bråk. Låt oss försiktigtvis kalla dem blocköverskridande värderingar i stället. För det är de. Hur kan man ge nyanlända kvinnor en gedigen utbildning för jobben i en ny och starkare äldrevård? En äldrevård som i sig själv är en … blocköverskridande moralisk värdering? Och dessutom få kvinnorna att prioritera jobb under de första åren i Sverige?
För Socialdemokraterna är det på sätt och vis enkelt. De behöver bara vända sig om och titta på historien. Välfärdsstatens uppbyggnad var samtidigt ett frigörelseprojekt för kvinnorna – deras obetalda arbete flyttades ut från hemmen. De fick lön och blev egna skattesubjekt. Visserligen krånglade medborgarna i implementeringen eftersom många mammor ville vara hemma med familjens småbarn. Kompromissen blev att Sverige fick en rekordlång betald föräldraledighet. Inlåsningseffekter uppstod, i någon mån mildrade av pappamånaderna. Men utan ett paternalistiskt synsätt hade det inte blivit något alls. Staten hade en idé om att kvinnorna skulle lönearbeta, och drev igenom den.
Nu har ett nytt behov på arbetsmarknaden uppstått: utbyggd och personaltät äldrevård. Och en arbetskraftsreserv finns, men är inte fullt tillgänglig. I vägen står plötsligt den generösa föräldraledighet som var förutsättningen för att få ut kvinnorna i välfärdsjobben förra gången.
Det ligger i tiden – någon kommer snart att ringa in de sociala ingenjörerna och be dem komma runt detta hinder. Paternalism är inget liberalt värde, vilket möjligen visar på liberalismens begränsningar i vissa sammanhang. Det märks att ämnet är känsligt. När man nu börjar prata om att utbildningssystemet ska drivas av arbetsmarknadens behov snarare än av elevernas lust och yrkesdrömmar säger man gärna ”arbetsmarknadsstyrning”, för att slippa säga att staten äger sådant som mål och värderingar, typ arbetslinjen.
Det är inte varje dag som staten betonar det moraliska behovet av att kraftigt förstärka en viss samhällsinstitution. Det är inte så vanligt att staten pratar om moral över huvud taget. Men med äldrevården har det faktiskt hänt. Det öppnar för en tydligare styrning av arbetskraften dit. Paternalismen gör comeback. Kom ihåg var ni läste det först.