Kommentar
Parlamentets tidning gavs ut av ryska internettroll
Publicerad: 16 oktober 2019, 15:24
Det som vi trodde var parlamentens tidning visade sig vara fejk skriver DS EU-kommentator Sigrid Melchior.
Ryska internettroll som försöker påverka europeiska politiker och val måste bekämpas gemensamt, säger EU-parlamentet. Samtidigt visar det sig att en fejktidning, fylld av artiklar från Russia Today, länge har utgett sig för att vara parlamentets interntidning – och blivit trodd.
Ämnen i artikeln:
AnalysSM
Sigrid Melchior
”Medvetenheten om ryska desinformationskampanjer behöver öka, eftersom de är den främsta källan till desinformation i Europa.”
Det skriver EU-parlamentet i en resolution som antogs i förra veckan. Parlamentet slår fast att utländsk (framför allt rysk) inblandning i europeiska val numera är ett utbrett problem och kräver en gemensam EU-strategi för att motverka detta.
Den blocköverskridande resolutionen, författad av bland andra moderaten Tomas Tobé och miljöpartisten Alice Bah Kuhnke, antogs med stor majoritet. Alla svenska ledamöter utom fyra röstade för.
De tre sverigedemokratiska EU-parlamentarikerna lade ned sina röster, trots att deras partigrupp, konservativa EU-kritiska ECR, mangrant ställde sig bakom resolutionen. Vänsterpartisten Malin Björk lade också ned sin röst, medan hennes partigrupp GUE/NGL till största delen röstade emot resolutionen. GUE/NGL brukar rösta nej till EU-resolutioner som kritiserar Ryssland.
Nej-sägarna i EU-parlamentet var framför allt ledamöter från yttersta högerkanten – de vars partier misstänks för, eller har avslöjats med, att själva ta emot ryska pengar: franska Nationell samling, österrikiska Frihetspartiet och italienska Lega.
I Storbritannien utreder landets valmyndighet för tillfället om ryska intressen påverkade brexit-folkomröstningen 2016. I EU-parlamentet röstade Brexitpartiets ledamöter mot resolutionen, som kritiserar den typen av påverkan.
Men rysk desinformation kan ha nått in i EU-parlamentet självt. Sajten EP Today, som framställer sig som EU-parlamentets interntidning, har nämligen visat sig vara en kanal för Russia Today, en nyhetskanal som ägs av ryska staten. Det visar EU:s egen viralgranskare med det actionklingande namnet EastStrat Com Task Force.
EastStrat Com Task Force etablerades för fyra år sedan som en enhet inom EU:s utrikestjänst. Ett tiotal tjänstemän arbetar med att upptäcka och bemöta ryska desinformationskampanjer mot EU-institutionerna och EU-länderna, och publicerar rapporter på sin sajt EUvsdisinfo.eu.
EU-enheten har närgranskat sajten EP Today, som kallar sig ett ”månatligt nyhetsmagasin för EU-parlamentet”. Jag ska ärligt säga att de gånger jag sett EP Today fladdra förbi i flödet genom åren har jag trott att det var EU-parlamentets egen tidning. Men så är alltså inte fallet.
EP Today har ingen redaktion och inga egenproducerade artiklar. Personerna som driver hemsidan finns i Indien. Nästan hälften av sajtens innehåll kommer från Kremlkontrollerade Russia Today, ordagrant.
I sin granskning av EP Today svarar EastStrat Com Task Force inte på frågan vad syftet bakom sajten är. Att sprida ryska regeringens världsbild till Europas folkvalda genom att lura EU-politiker att läsa Russia Today Eller har det bara slumpat sig så att innehållet kommer från RT, för att den ryska sajten är en av få internationella nyhetsproducenter som ger bort sitt innehåll gratis? Tidigare kannibaliserade EP Today främst på Voice of America, visar EU-rapporten – en amerikansk public service-station som är riktad mot utlandet och som också uppmuntrar till återpublicering.
Syftet bakom den fejkade EU-sajten är kanske inte rysk påverkan, utan dold lobbying – att aktörer har betalat pengar för att nå EU-beslutsfattare med sina budskap. För att parlamentarikerna över huvud taget ska läsa på sajten måste den på ytan framstå som en nyhetssajt, och då kan RT:s gratisartiklar ha varit nödvändig kosmetika.
Oavsett vilket – lobbying eller ryska intressen – manar det till eftertanke att sajten EP Today, med rudimentär layout, styltigt språk och undermålig engelska, i flera år har kunnat passera som EU-parlamentets interntidning.
Egentligen är det inte särskilt konstigt. För i EU-parlamentet sköts det politiska arbetet på ett annat språk än parlamentarikernas modersmål och kulturen är en annan än hemlandets. Källkritik blir svårare i en sådan miljö.