Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Parlamentets regler för att stävja korruption är svaga

Publicerad: 2 oktober 2019, 14:26

EU-parlamentarikerna borde ställa samma krav på sig själva skriver DS EU-kommentator Sigrid Melchior.

Ena dagen är EU-parlamentet garanten mot politisk korruption. Andra dagen ser det mellan fingrarna. Utfrågningarna av Ylva Johansson och de övriga tilltänkta EU-kommissionärerna är viktiga – och en sublim uppvisning i dubbelmoral.


Ämnen i artikeln:

KorruptionAnalysEU

Var femte år får EU-parlamentet chansen att verkligen flexa musklerna gentemot de båda andra (mäktigare) EU-institutionerna, alltså EU-kommissionen och EU-ländernas regeringar. Det är när det är dags att granska kandidaterna till nya EU-kommissionärer.

De 26 politiker som nominerats av sina hemmaregeringar, och som ska ingå i Ursula von der Leyens nästa kommission, grillas under denna och nästa vecka. Den tilltänkta miljökommissionären frågas ut i EU-parlamentets miljöutskott, den tilltänkta budgetkommissionären i budgetutskottet och så vidare.

Förhören ska utvisa om personerna i fråga kan tillräckligt mycket om sitt tilldelade ansvarsområde och om EU i allmänhet, och om de är personligt lämpliga för jobbet.

Parlamentet kan inte nobba en enskild kandidat, bara säga ja eller nej till alla 26 kommissionärer. Men det brukar räcka med en antydan om att en viss person inte håller måttet för att kommissionsordföranden – alltså denna gång Ursula von der Leyen – ska möblera om i sin uppställning för att inte stjälpa hela laget.

EU-parlamentet brukar också kräva att något kommissionärslamm offras. I år verkar man vara särskilt på hugget: två kandidater stötte på patrull redan förra veckan, innan de formella utskottsförhören ens hade börjat. Det var den tilltänkta transportkommissionären, rumänska Rovana Plumb, och ungraren László Trócsányi, som föreslagits bli kommissionär med ansvar för relationerna med länder som i framtiden vill gå med i EU.

EU-parlamentets rättsliga utskott ansåg, utan att avslöja några detaljer, att de båda politikerna hade intressekonflikter som gör dem olämpliga för jobben.

Det finns även andra nominerade kommissionärer som väntas grillas extra hårt. Bland dem polacken Janusz Wojciechowski, som föreslås få ansvar för jordbrukspolitiken, och fransyskan Sylvie Goulard, som ska chefa över ett nyinrättat försvarsindustridepartement. Båda har anklagats för olika former av oegentligheter.

Det som är pinsamt för EU-parlamentet är att det misstänkta fifflet skett under den tid som Wojciechowski och Goulard varit EU-parlamentariker. Wojciechowski har anklagats för att felaktigt begärt ut dyra reseersättningar och Goulard för att hennes parti pytsat in EU-pengar i det franska hemmapartiet, i strid med parlamentets regler.

Faktum är att EU-parlamentets egna regler för att stävja korruption och intressekonflikter är oerhört svaga.

I EU-parlamentet måste varje ledamot lista alla sidouppdrag i ett särskilt formulär som publiceras på deras hemsidor. Ungefär en tredjedel av dem har betalda extrajobb. Men dessa självrapporterade uppgifter kontrolleras knappt, och uppenbara intressekonflikter – att en person är medlem i jordbruksutskottet och samtidigt äger en bondgård som tar emot EU-bidrag, till exempel, eller att en parlamentariker sitter i en företagsstyrelse och samtidigt deltar i ett utskott som stiftar lagar som påverkar branschen – går under radarn.

Om parlamentets rättsliga utskott skulle göra en lika närgående granskning av EU-parlamentarikerna som av kommissionärskandidaterna Plumb och Trócsányi skulle antagligen många ledamöter fastna i nätet.

När nu två kommissionskandidater redan verkar vara rökta på grund av intressekonflikter, och ytterligare två kandidater ligger pyrt till på grund av hur de har agerat under sin tid som just EU-parlamentariker, borde EU-parlamentet stanna upp och fundera på hur de egna reglerna ser ut. För flera gånger de senaste åren har en majoritet i EU-parlamentet röstat mot hårdare och tydligare redovisningsregler för sig själva.

När EU-parlamentariker inte vill visa kvitton, eller när de får frågor om lämpligheten i vissa betalda sidouppdrag, brukar de sanningsenligt säga att de bara följer EU-parlamentets interna regler. Men regler är en sak. Den allmänna moraluppfattningen är en annan.

Och när EU-parlamentet agerar som folkets företrädare och nagelfar de tilltänkta EU-kommissionärernas bakgrund, dömer parlamentet hårt. Samma krav borde de kunna ställa på sig själva.

Sigrid Melchior

DS EU-kommentator

Ämnen i artikeln:

KorruptionAnalysEU

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News