Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Oväld är ett av offentliga sektorns vackraste begrepp

Publicerad: 12 november 2020, 05:00

”Regelstyrningen är oumbärlig om systemen ska fungera som de är tänkta”, skriver Gunnar Wetterberg.

Foto: Christine Olsson

Vad skulle hända med rättssäkerheten om tjänstemän vägde in egna moraliska värderingar i besluten?


Ämnen i artikeln:

TjänstemänAnalysRättssäkerhetVälfärd

Häromveckan tog Studio Ett upp statsvetaren Niklas Altermarks ”Avslagsmaskinen”, en rapport om Försäkringskassan. Detta apropå svårigheterna att få behålla sin sjukförsäkring efter 180 dagar. Altermark kallar kassan en byråkratisk maskin för att smula sönder människors liv. Han talar kritiskt om en ”lydnadskultur” där en del handläggare säger att de måste ”lägga sina egna moraliska värderingar åt sidan”.

Men är det inte precis så tjänstemän ska fungera när de tillämpar ett regelverk? Om alla medborgare ska få sin sak prövad på ett rimligt och rättssäkert sätt vore det fel om olika handläggare vägde in sina ”egna moraliska värderingar”.

Oväld är ett av den offentliga sektorns viktigaste, och vackraste, begrepp. Jo, inför brott mot mänskligheten måste moralen göra motstånd – men det är långt till Auschwitz från den svenska byråkratins vardag.

Altermarks kritik handlar om dem som har välfärdssystemens mest utsatta uppgift, ”grindvakterna”.

Det handlar om Försäkringskassans handläggare, om läkare som tar fram sjukskrivningsunderlag, om Arbetsförmedlingens handläggare lika väl som om kommunernas socialsekreterare och biståndsbedömarna inom äldreomsorgen. Ibland kan man kanske låta en algoritm räkna ut bidrag eftersom kriterierna är enkla och kvantifierbara, men ofta måste behov bedömas och olika slags stöd eller hjälp beviljas längs en skala.

Det finns en viktig politisk debatt om hur generösa systemen ska vara och vilka kontrollmekanismer som ska byggas in i dem. Men när de besluten väl är fattade måste det utfärdas föreskrifter som gör det möjligt för handläggarna att tillämpa dem. Det är klokt att ge tydliga instruktioner om när de ska säga ja och när de ska säga nej. När det gäller svåra gränsdragningar kan det vara värt att samla alla handläggare för att resonera sig fram till gemensamma bedömningar av fingerade fall. Då ökar rättssäkerheten, då blir behandlingen någorlunda lika över landet, och då minskar risken för att systemet utnyttjas och därmed mister legitimitet.

Regelstyrningen är oumbärlig om systemen ska fungera som de är tänkta, men också för att uppgiften som grindvakt ska bli uthärdlig och möjlig. På många orter möter handläggaren den sökande på förskolan eller i kön på Konsum. Då kan det vara svårt att hävda arbetslinjen eller att stå för ett avslag på en biståndsansökan. De senaste åren har det kommit alarmerande rapporter om grindvakter som utsätts för hot och våld för att se mellan fingrarna och avvika från regelverken. Desto viktigare blir tydliga föreskrifter som ger besluten legitimitet och underlättar handläggningen.

Möjligheten att ändra och ta individuella hänsyn måste komma i nästa steg, när beslut överklagas eller omprövas av andra skäl. Nästa nivå kan överblicka fler fall, ta hänsyn och göra undantag som innebär att människor inte misshandlas i regelverken. Om det blir nödvändigt kan man ändra rättspraxis på ett sätt som blir vägledande för andra grindvakter. Om det inte är möjligt får man uppmärksamma tillsynsmyndigheter och lagstiftare på behovet av ändringar. Men det är inte rimligt att sådana omprövningar ska bero på den enskilde handläggarens ”egna moraliska värderingar”.

Vi måste ha regler och grindvakter som försvarar välfärdssystemen mot missbruk. Som medborgare ska vi vara tacksamma för att de gör sitt jobb. Att den ekonomiska brottsligheten alltmer systematiskt letar efter och utnyttjar svagheter i systemen för att sko sig gör det än viktigare att stärka grindvakternas roll. Då blir skyddsnäten tryggare den dag vi verkligen behöver dem – och då blir det också mer pengar över till sjukvården och gymnasierna, eller till vägar och kultur.

Fotnot: Oväld betyder o­partiskhet, enligt Svenska Akademiens ordlista.

Gunnar Wetterberg

Trender

UPP

⬆️ Högskolenoderna. När robotar och AI skapar om arbetslivet, påskyndade av covid, då blir Campus Ljungby och Campus Österlen vägen till något nytt. Samarbetet med Yrkeshögskolan hjälper det lokala näringslivet att rusta sitt kunnande. Om parterna dessutom får igenom nya kompetenskonton, då kan Sverige bli en föregångare i hanteringen av den stora omställningen. Men de långa utbildningarna och forskningen behöver universiteten, där människor möts och tankar bryts mot varandra.

⬆️ La chasse. Jaktbytet, ”la chasse”, stod för en av kulinariska årets höjdpunkter i Genève när jag arbetade på den svenska FN-delegationen. Rådjur, hjort, vildsvin – restaurangerna bjöd över varandra. Det borde vara lika stort i Sverige; då kanske jägarna äntligen finge bra betalt för att skjuta vildsvin, åkrarnas och trädgårdarnas marodörer.

NED

⬇️ Det ohämmade gymnasievalet. Skolpengen och den fria etableringsrätten innebär att samhället tappat kontrollen över gymnasieutbildningarnas inriktning. Mitt favoritlag MFF fräter på min lojalitet när de startar en ”Fifa-akademi” med två dagar e-sport i veckan på schemat. I förlängningen får det offentliga betala dubbelt innan många unga kommer ut i arbetslivet: först en gymnasial återvändsgränd, sedan omskolning till något meningsfullt. Detta är ett systemfel som har fått pågå alldeles för länge.

⬇️ Höghastighetstågen är alldeles ur takt med tiden. Parallellen med Göta kanal förskräcker. Pandemin har minskat behovet att vara på plats varje dag, priserna på villor ökar starkare än bostadsrätter, och fritidshus allra mest. Om allt fler väljer att bo ute i landet kommer stoppen mellan de stora orterna att behöva bli fler, inte färre. Rusta de regionala pendelnäten först, men bygg in en option för högre hastigheter.

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News