Löfven vägrar erkänna ungdomsrånens orsak

Twitteriatet till höger kunde inte sluta fnittra. Enligt en intervju med statsministern i Expressen TV beror vågen av brutala ungdomsrån på Alliansens skattesänkningar.

Desto surare var samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet.

– Det finns inte en chans att det vi nu ser, med 14-åringar som rånar och förnedrar andra tonåringar, skulle bero på 14 år gamla skattesänkningar, sa Nyamko Sabuni till Expressen.

Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Annelie Karlsson, försökte förklara sammanhangen dagen efter (DN 14/2). Främst för LO, som tycker att partiet måste sätta jämlikheten före januariavtalet. Men de två sakerna hänger ihop. Om skattesänkningar är roten till allt ont, inklusive vidriga rån i förorter, varför har då Socialdemokraterna behållit jobbskatteavdragen? Varför ingick de en januaripakt med halva den Allians som införde dem? Och varför försöker de inte återinföra skatten på fastigheter, den enda skattebas som inte kan flytta till Caymanöarna?

Man begriper att statsministern ville dänga till Alliansen för brott mot jämlikheten. Men varför då inte hänga ut förändringarna av a-kassan och sjukförsäkringen, som tveklöst försämrade situationen för svaga grupper? I stället för jobbskatteavdragen, som faktiskt förbättrade den? Liberalerna, Centerpartiet och fnittrarna på Twitter skulle ha kölhalat Löfven ändå, men med lite god vilja hade det åtminstone gått att förstå statsministern.

Skattesänkningarna kan symbolisera även andra reformer som Socialdemokraterna påstår sig hata men behåller. Kundvalsmodellen med fri etableringsrätt och vinstmöjlighet  i välfärden, till exempel. Den som infördes av en borgerlig regering för nästan 30 år sedan. Socialdemokraterna har kritiserat modellen med fingrarna i kors i tre (3) decennier. I januariavtalets punkt 9 har de till och med lovat att inte ens försöka ge sig på den.

Men framför allt belyser rån-skatte-gate socialdemokratins oförmåga att erkänna problem med invandringen. De riktigt stora ekonomiska klyftorna har ju uppstått helt utan draghjälp av Alliansens skattesänkningar. Av svåröverkomliga språk- och utbildningsskäl saknar en stor grupp vuxna förutsättningar att försörja sig på en av världens mest högkvalificerade arbetsmarknader. Vilken bitterhet föder inte det hos deras barn? När polisen Mustafa Panshiri beskriver i Agenda (SVT 16/2) att det faktiskt förekommer en önskan att nita ”svennar” bland en del invandrarkillar, då är tittaren tacksam att Stefan Löfven inte står bredvid och tvingas kommentera. Vem vet vilket fenomen som då skulle lanseras som förklaring. Mitträckena i trafiken?

Löfvens goddag yxskaft om rånen och jobbskatteavdragen illustrerar en politisk hederskultur där det är omöjligt att tappa ansiktet.

Det är möjligt att den hederskulturen snart bara omfattar just socialdemokratiska partiledare. ”I den mån mitt parti har bidragit till att smäda och frysa ut de röster som ville och vågade lyfta problemen, så förtjänar de min och mitt partis förbehållslösa ursäkt”, skrev M-ledaren Ulf Kristersson på Facebook i höstas med anledning av gängskjutningarna. Det är också uppenbart att det några steg bakom Löfven finns rakare socialdemokrater, som inrikesminister Mikael Damberg.

Det har spekulerats i att Stefan Löfven ska avgå. Men det är svårt att avgå i ett mycket svagt opinionsläge utan ordnad tronföljd. Det nya idealet för partiledarskiften i Sverige är ljusår från Erlanders överlämning till Palme och passar inte socialdemokraterna alls. I dag ska det vara många kandidater i munter konkurrens, men inget i socialdemokratin är muntert just nu.

Tills Socialdemokraterna har gjort upp med sin egen hederskultur i migrationsfrågan får väljarna leva med den. Och försöka se charmen med skruvade slutsatser.