Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Kommunaltekniska ingenjörer lade grunden till välfärden

Publicerad: 29 september 2020, 07:51

”Ingenjörerna blev kloakernas hjältar och lämnade ett av modernitetens viktigaste bidrag till folkhälsan”, skriver Gunnar Wetterberg.

Foto: Christine Olsson


Ämnen i artikeln:

Analys

Under 1900-talet ökade medellivslängden i Sverige från omkring 55 till drygt 80 år. Jag tror inte att det finns något enklare och bättre mått på välfärdssamhällets välsignelser.

I detta hade kommunaltekniken en avgörande del. När jag började rota i den svenska ingenjörskonstens historia insåg jag att ingenjörerna blev kloakernas hjältar och lämnade ett av modernitetens viktigaste bidrag till folkhälsan.

Med industrialiseringen började en väldig omflyttning. De nya fabrikerna drog människor till städerna. Det drog i gång ett frenetiskt byggande, som i sin tur krävde mycket folk. Inflyttarna hade med sig eller bildade familjer, de måste ha mat och kläder.

På några årtionden flerdubblades invånarantalet i städer, som vällde ut över sina gamla stadskärnor. Det uppstod nya bosättningar strax utanför gränserna, dit stadens regleringar inte nådde. Med tusentals invånare där det tidigare bara hade bott några hundra blev många uppgifter svårare att hantera. Redan på medeltiden hade avskrädeshögarna i gränderna varit ett problem, nu blev avfallet en hälsofara. Det förgiftade vattnet spred smitta och stank.

Samtidigt öppnade tekniken nya möjligheter. Ljus, värme – nya system gjorde vardagen lättare. De stora städerna gick före. Där fanns det underlag som behövdes för en del av nymodigheterna. De första gasverken byggdes och drevs av privata bolag, som finansierade verksamheten med abonnenternas avgifter. Andra projekt fick vänta tills skattemedel och upplåning kunde bidra.

Så småningom kom emellertid allt fler samhällen att dra nytta av de kommunaltekniska framstegen.

Men någon måste bygga och installera de nya bekvämligheterna. Därför blev kommunaltekniken en av ingenjörskårens viktigaste uppgifter. Under 1800-talet hade det gällt att bemästra nya tekniker, under 1900-talet handlade det om att bygga ut dem i stor skala.

Från 1915 till 1965 ökade varje stockholmare sin vattenförbrukning med nästan tio gånger – och folkmängden i staden gick från knappt 400 000 till drygt 800 000 invånare. Helt nya företeelser dök också upp: elektrifieringen, cyklarna, bilismen och så småningom fjärrvärmen.

På 1920-talet antog allt fler städer stadsplaner för hela sin bebyggelse, och på 1930-talet gjorde man upp regionplaner för Stockholm och Göteborg. Arkitekter, lantmätare och byggnadsingenjörer drogs in i arbetet och fick allt större betydelse för bebyggelsens utformning. Städerna reglerade hur byggnaderna fick se ut och marken användes mer rationellt.

För kommunalteknikerna betydde bostäderna inte bara planering, stadsmätning och byggande. De nya bostadsområdena krävde också en rad följdinvesteringar. Vatten och avlopp, gator, vägar, parker, skolor och andra kommunala lokaler måste komma på plats. Det innebar att de kommunala förvaltningarna snabbt byggdes ut.

Svenska Kommunaltekniska Föreningen (SKTF) bildades 1902. I sen tid har föreningen bytt namn till Sveriges Stadsbyggare. Genom sin yrkesförening löste ingenjörerna många problem där den kommunala verksamheten spretat åt olika håll i självstyrelsens namn. Vid årsmötet 1913 tog man itu med standardiseringen av all sten som behövdes till gator, kanter och rännor. Årsmötet 1920 antog normer för brunnslock i gatorna. De som uppfyllde standarden präglades i kanten med SKTF, föreningens initialer.

Under 1900-talet ökade alltså medellivslängden i Sverige, och i detta hade kommunaltekniken en avgörande del. Inte minst när VA-systemen minskade barnadödligheten under 1900-talets första hälft.

De senaste årtiondena har de mjuka sektorerna stått i förgrunden för kommunerna och regionerna. Men med Agenda 2030 kommer de kommunala ingenjörernas renässans. Förbränningsmotorn var ett av ingenjörskonstens genombrott under förra seklet – nu blir det i stället teknikernas viktigaste huvudvärk, om vi ska kunna bromsa klimatförändringarna. Ingenjörerna måste begränsa och eliminera utsläppen från de kommunala och regionala verksamheterna, men smarta system för kollektivtrafik och digitalisering kan också öppna nya möjligheter för var och en av oss att dra sitt strå till stacken. De kommunala ingenjörernas framtid är nu.

Gunnar Wetterberg, Aktuell med boken ”Ingenjörerna”, Albert Bonniers förlag.

Trender

UPP

⬆️ Textilåtervinning. Sydskånes Avfalls AB (Sysav) bygger anläggningen Siptex i Malmö som med infrarött ljus kan sortera 16 000 ton textilavfall om året. Ett kilo bomullsfibrer kräver tusentals liter vatten; textilindustrin står för en stor del av klimatutsläppen. Med återvunna fibrer och dissolvingmassa från skogen kan Sverige bli en spjutspets för återbruket. Inför producentansvar, så kan Sverige få en grön exportindustri.

⬆️ Weissensee, ”Falsk identitet”. Stor lycka att höra annat än engelska i tv-serierna! Senaste säsongen av ”Falsk identitet” bjöd dessutom på nästan lika mycket ryska som franska. Risken är att B-språken blir ett nytt klassmärke. Visst klarar man sig med engelska på de flesta håll – men det är nästa språk och nästa som ger fördelar på arbetsmarknaden (och en rejäl dos privat lycka, bara en sån sak). Bra serier kan förhoppningsvis sporra intresset.

⬆️ Förintelsemuseet ska rimligtvis ligga i Skåne. Här skedde mycket av det viktigaste som hände i Sverige i flyktingfrågan under kriget: hit flydde merparten av de danska judarna, här tog min mor och många andra emot de vita bussarna. Det finns också ett behov att i dag motverka antisemitiska stämningar och ge historiska perspektiv på dem. Malmö har erbjudit sig; Landskrona har föreslagit Citadellet, stadens imposanta fästning från mitten av 1500-talet. Där togs många av de danska flyktingarna emot när de räddade sig undan Auschwitz några mörka oktobernätter 1943. Om museet hamnar där skulle avstånden i tiden krympa när man står på platsen där så många äntligen kunde andas ut.

NED

⬇️ KPMG-rivningen. Skanska har nu fått klartecken att riva huset bredvid Sheraton på Tegelbacken i Stockholm och bygga nytt åt SKR. Kommunernas och regionernas organisation borde skämmas ögonen ur sig. Att riva ett 1970-talshus för att bygga nytt är värsta sortens utsläppsslöseri. Att riva betong kräver mycket och byggandet är en av de största utsläppskällorna i världen. Där mister SKR mycket av sin trovärdighet i klimat- och miljöfrågor.

Ämnen i artikeln:

Analys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev