Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag13.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommentar

Gott nytt valår – så är formen inför 2018

Publicerad: 20 december 2017, 16:54

DS kommentator Margit Silberstein kollar formen på partiledarna inför det nya året.

Snart går vi in i val­rörelsen 2018. Margit Silberstein tar tempen på partiledarna inför ett av tidernas mest spännande riksdagsval.


Ämnen i artikeln:

Analys

STEFAN LÖFVEN
Han har snart varit ordförande för Socialdemokraterna i fem år. Han gruffar inte längre som i förra valrörelsen, när han blev arg på centerledaren Annie Lööf för det som är politikens väsen: konflikt och provokation. I dag är Löfven mer av en statsman, som har tagit sig helskinnad ur flera kriser och miss-troendeförklaringar från regeringens ministrar. Han är en hårding i kriminalpolitiken, den nya profilfrågan. Lag och ordning är honnörsord. Löfven går till val på en fet reformbudget, som väljarna än så länge inte tackat honom för i någon större omfattning.

GUSTAV FRIDOLIN
Språkröret har bittert fått erfara att verkligheten i Rosenbad inte är så grön och skön. Den kan snarare vara svart som en kolbit. Inför förra valet utmanade Fridolin Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson om tredjeplatsen i svensk politik. I dag slåss han för att hålla Miljöpartiet kvar i riksdagen. Metamorfosen till visionära realister har inte trollbundit väljarna som när idealismen var signum. De gröna vann mot Socialdemokraterna om de ensamkommandes framtid. Förslaget går kanske inte igenom riksdagen, men miljöpartisterna har visat sina väljare att de stod upp.

JONAS SJÖSTEDT
Vänsterledaren är en lidelsefull och engagerad partiledare, som det slår gnistor om i debatter. Men i väljarkåren tänder det inte riktigt till. Trots Vänsterpartiets gynnsamma läge att både kunna vara med och påverka och opponera för full hals, har väljarna förhållit sig ganska svala av opinionsmätningarna att döma. Sjöstedt hoppas på att motståndet mot välfärdsvins­ter ska bli en röstmagnet, facit från förra valrörelsen är dock dystert. Om Löfven får ihop det med mitten­partierna blir Vänstern isolerat. Det behöver inte vara dåligt. Då kan Sjöstedt etikettera sig som det enda partiet till vänster om mitten.

ULF KRISTERSSON 
Den nye moderatledaren är nog själv förvånad över den snabba­ framgången. Han har tidigare haft en central roll som ekonomisk­politisk företrädare och minister i Reinfeldts regering utan att väcka någon större entusiasm. Men nu går han hem. Tajmning. Väljarna tycker tydligen att uppmaningen till vuxna samtal är ord i rättan tid, och att det var dags att av­sätta ­företrädaren. När Kristersson talar om klassresor påminner han lite om Fredrik Reinfeldt. Men politiken är moderat classic med återgång till bland annat den gamla arbetsrätten och strängaste migrationspolitiken efter Sverigedemokraterna.

ANNIE LÖÖF 
På Anna Kinberg Batras tid sågs Annie Lööf som Alliansens okrönta drottning. Nu är ordningen återställd, Ulf Kristersson är alliansledare. Annie Lööf kan avgöra hur det blir med regeringens förslag att göra det lättare för ensamkommande ungdomar att stanna i Sverige. Lööf ställer långtgående krav för att, som enda alliansparti, stödja regeringsförslaget. Om regeringen säger nej är enigheten i Alliansen räddad samtidigt som Centern befäster sin position som Alliansens mest flyktingvänliga parti. För Sverige­demokraterna är hon ett rött skynke.

JAN BJÖRKLUND
Det har blivit svårt att tänka sig svensk politik utan överlevaren Björklund. En gammal räv med så pass gott humör och stark debattlusta att man förleds att tro att Liberalerna är ett stort och stabilt parti. Men rutsch­kanan i opinionsmätningarna talar sitt brutala språk. Libe­ralerna är varken störst, bäst eller vackrast. Tvärtom. Hemvisten är numera kring fyraprocents­spärren. Björklund vill återupprätta den gamla parollen att krav är att bry sig. Efter debatterna på lands­mötet tonar krav och förbud fram tydligare än omsorgen.

EBBA BUSCH THOR
Kristdemokraterna har det inte lätt. Men det märks inte på Ebba Busch Thor. Med förtröstan och självförtroende framträder hon i debatter och tar tillfällen i akt till profilering. Det blev succé i SVT:s ”Så ska det låta”, när hon dansade och sjöng som vilken stjärna som helst. Men utanför rampljuset har hon uppenbarligen inte hittat vare sig tonen för hur det ska låta eller förmågan att ta steg i rätt riktning. Från början var det högerut, nu mer mot mitten där Alf Svensson stod. Inget verkar hjälpa.

JIMMIE ÅKESSON
Sverigedemokraterna växer inte längre, men är fortfarande riks­dagens tredje största parti. Trots anklagelser om sexuella övergrepp och rasistiska uttalanden från talarstolen på partikongressen. Åkesson riskerar att förlora det mesta av sitt inflytande om nästa regering eller regeringssamarbete blir block­överskridande, vilket en hel del pekar mot. Men han kan i alla fall trösta sig med att mycket av det han sagt och gjort i dag återfinns hos andra
partier.

Margit Silberstein, Politisk kommentator, skriver varannan vecka  i Dagens Samhälle.

Ämnen i artikeln:

Analys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev