Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag10.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommentar

”Flyktingpolitiken alstrar sår i partierna”

Publicerad: 25 oktober 2017, 22:10

Flyktingpolitiken är ett bekymmer i flera partier, skriver Dagens Samhälles kommentator Margit Silberstein. Foto: Anders Wiklund/TT

Senast i helgen, under riks­tinget i Uppsala, slets Kristdemokraterna isär i frågan om generösare asylregler. Men i slutänden, efter blod, svett och tårar, lär den svenska asyl­politiken ändå för­flyttas till Bryssel.


Ämnen i artikeln:

AnalysFlyktingpolitikEUUppehållstillstånd

Migration tillhör de allra mest laddade frågorna i politiken, delvis för att den berör vårt förhållningssätt till andra människor. Många politiker har genom åren ställt sig i talarstolar och hyllat den svenska solidariteten, som bidragit till att de som är på flykt fått en fristad här.

Men att härbärgera en generös flyktingpolitik är lättare och mycket mer behändigt när det inte kommer så många människor till våra gränser. När antalet asylsökande ökar blir glipan i porten trängre. Det gäller inte bara hösten 2015, när Stefan Löfven ställde sig på Medborgarplatsen i Stockholm och sa att han inte byggde murar – för att bara några veckor senare resa hinder.

Under andra halvåret av 1989 kom 20 000 personer till Sverige för att söka asyl, lika många som under hela året dessförinnan. Det fick dåvarande invandrarministern Maj-Lis Lööw att utbrista i ett varningsrop: ”Vi har nått gränsen”.

Ingvar Carlssons regering fattade ett dramatiskt beslut, det så kallade Luciabeslutet, som väsentligt minskade möjligheterna att få asyl i Sverige. Moderaterna ställde sig på regeringens sida, det gjorde även Centern. Medan Miljöpartiet, Vänstern och Folkpartiet var emot.

Det var också lättare att ha en generös hållning till flyktinginvandring innan Sverigedemokraterna fanns i riksdagen. I valet 2014 kom nästan alla partier, utom Sverigedemokraterna, ut som förlorare. Det gick inte många veckor efter valet innan Liberalernas Jan Björklund och Kristdemokraternas Göran Hägglund krokade arm och lade om migrationspolitiken. Reglerna för anhöriginvandring stramades åt och permanenta uppehållstillstånd ersattes med tillfälliga.

Miljöpartiets Åsa Romson var upprörd och anklagade de två partierna för att se människor som en kostnad. Birgitta Ohlsson var en av flera som tog en intern strid med Jan Björklund. Dåvarande ledamoten i Liberalernas partistyrelse, Frida Metso, och partiledaren Björklund väckte stor uppmärksamhet när de vägrade sitta vid samma bord i en debatt om flyktingpolitiken i Aktuellts studio.

Enigheten inom Moderaterna om Fredrik Reinfeldts öppna hjärtan-politik satt ytligt, många knöt näven i fickan. Det blev tydligt när det gick som en suck av lättnad på partistämman efter att Anna Kinberg Batra tagit över och migrationspolitiken stramats åt igen. I dag vill Moderaterna förändra Genèvekonventionen så att människor inte ska kunna komma till våra gränser och söka asyl.

Centerledaren Annie Lööf har övertagit Fredrik Reinfeldts roll som portalfiguren för en generös migrationspolitik. Det har gett utdelning i väljarbarometrarna, vilket förmodligen är ett skäl till att Centern står så enad när det gäller migrationen.

Socialdemokraternas partikongress tidigare i år föregicks av konvulsioner. En rad motioner krävde att den nuvarande lagen med tillfälliga uppehållstillstånd ska upphöra. Det blev en kompromiss, som bland annat gick ut på att svensk flyktingpolitik inte kan avvika från EU:s och att Sverige ska agera i EU för permanenta uppehållstillstånd.

Margot Wallström beskrev omprövningen av migrationspolitiken som det svåraste hon varit med om, men hon argumenterade med kraft för att den nya hårdare linjen ska ligga fast.

Om flyktingpolitiken är ett bekymmer i flera partier är den ett trauma i Miljöpartiet; den är Åsa Romsons tårar. Partiet som var det mest glödande och generösa i förhållande till flyktinginvandring har tvingats anpassa sig till den bistra realiteten i Rosenbad, där de delar makten med Socialdemokraterna.

Glöden finns säkert kvar, men lågorna flammar inte. Gustav Fridolin och Isabella Lövin ligger lågt. En splittring i regeringen får inte lysa grönt. Därför kan man höra Gustav Fridolin som ett eko av Stefan Löfven säga att flyktingpolitiken ska hanteras via EU och att Sverige inte kan ha andra regler än EU:s länder.

Så vilka regler ska gälla när Sveriges tillfälliga flyktinglag löper ut 2019? Det finns i dag inget som tyder på att EU i närtid kan enas kring en gemensam politik, där flyktingar fördelas mellan medlemsländerna. Att hänvisa till att lösningen finns i Bryssel är än så länge en chimär.

Margit Silberstein, Politisk kommentator,  skriver varannan vecka  i Dagens Samhälle.

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev