Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

EU-parlamentet guldgruva för högerpopulister

Publicerad: 15 augusti 2018, 18:00

Bannon kanske vet hur USA funkar, men han vet inget om Europa, fnyser flera högerpopulister. Det skriver DS EU-kommentator Sigrid Melchior.

Grundaren av alt-right-sajten Breitbart, Steve Bannon, satsar stort i Europa men möts av skepsis från de högerpopulister han vill hjälpa. Kanske beror det på att hans ambitioner stör en redan perfekt ordning för partierna i fråga: att pumpa EU-parlamentet på pengar för att få inflytande på hemmaplan.


Ämnen i artikeln:

Analys

För kretsen kring Donald Trump är ett kollapsat EU-samarbete ett politiskt mål – det står allt tydligare. Trump har satt i gång ett handelskrig med EU och hans förre chefsstrateg Steve Bannon försöker påverka valet till EU-parlamentet nästa vår.

Det var en månad sedan som Bannon, den amerikanska högerpopulismens nestor och grundaren av alt-right-sajten Breitbart, tillkännagav att han tänker starta en ny stiftelse i Bryssel. Rörelsen, som har det anspråksfulla namnet Rörelsen, ska stötta nationalistiska och/eller populistiska högerpartier med bland annat opinionsundersökningar och kommunikationstips. Bannon vill samordna partierna så att de kan samlas i en enda stor partigrupp i EU-parlamentet – i dag sitter till exempel ungerska Fidesz, polska PiS, brittiska Ukip och nederländska Frihetspartiet alla i olika grupper i Bryssel.

Men representanter från flera av de partier som skulle komma i fråga för Bannons rörelse – franska Nationell Samling (före detta Nationella fronten), belgiska Vlaams Belang, italienska Lega och tyska AfD – har i intervjuer verkat kyligt ointresserade. Dels handlar ointresset säkert om gammal hederlig främlingsfientlighet, i form av antiamerikanism. Bannon kanske vet hur USA funkar, men han vet inget om Europa, fnyser flera av dem.

Det som ingen säger är att de redan har ett nära på perfekt upplägg som riskerar att rubbas av Bannons ambitioner. Flera av partierna i fråga verkar nämligen inte vara intresserade av att påverka själva EU-politiken, utan endast av att nå regeringsmakten i hemlandet. Bannon ser uppenbarligen en stor potential i en enad europeisk populistisk rörelse. Men hade Europapopulisterna velat skulle deras politiker redan i dag kunna gå samman i en eller två EU-partigrupper och i kraft av sitt stora antal utöva faktiskt inflytande.

Högerpopulistiska partier sitter nämligen på en icke försumbar andel av EU-parlamentets stolar. Eftersom bara drygt 40 procent av oss går och röstar i EU-valet, kommer EU-kritiska missnöjespartier lättare in, och eftersom EU-parlamentsvalet är proportionerligt har också småpartier i länder
med tvåpartisystem, såsom Frankrike och Storbritannien, en chans. De flesta namnkunniga europeiska högerpopulister är eller har varit EU-parlamentariker.

I själva verket använder de mest EU-parlamentet som en kassako. Från EU-parlamentets trygga bas, med kontor, assistenter, hög lön och traktamente, gör de inspel i den nationella debatten. Nigel Farage har till exempel aldrig valts in i någon brittisk församling, men bidrog mycket till brexit genom ett envist agiterande från en bekväm post som avlönad ledamot i Bryssel. EU-parlamentet är inkubator för högerpopulistiska stjärnskott, som Italiens inrikesminister Matteo Salvini. Och för det gamla gardet,  som Jean-Marie och Marine Le Pen, är EU-parlamentet den plats till vilken man retirerar när man misslyckats i nationella val.

EU-parlamentets slappa redovisningsregler gör det lätt att missbruka de olika klumpsummor som alla ledamöter har tillgång till. Titt som tätt avslöjas att ledamöter fört över traktamenten och upplåtit assistenttjänster till partiet i hemlandet, i strid med EU-parlamentsreglerna. På senare tid har både Dansk Folkeparti och franska Nationell Samling tvingats betala tillbaka stora summor.

Inför riksdagsvalet i september vågar jag gissa att de flesta svenska EU-ledamöter flyger hem och deltar i debatter och kampanjer och att de använder EU-pengar till det, vilket i alla fall strider mot reglernas anda om än inte mot exakta lagparagrafer. Skillnaden är att de stora etablerade partierna inte är beroende av parlamentspengarna, medan små högerpopulistiska partier ofta är det. Detta bör EU-parlamentariker betänka när de med jämna mellanrum röstar ned förslag på hårdare redovisningskrav.

Ämnen i artikeln:

Analys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev