Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Ebba Busch en normbrytare i tiden

Publicerad: 3 mars 2021, 08:24

”Ebba Busch är en intressant KD-ledare för att hon utvidgar utrymmet för vad en kristdemokratisk partiledare kan vara, säga och göra.”

Foto: Miriam Klyvare

Förtroendet för Ebba Busch rasar. Men i längden belönar väljarna politiker som står för sin person. Väljarna är allt mindre partitrogna, och i någon mening gäller det även partiledarna.


Ämnen i artikeln:

KristdemokraternaAnalysEbba Busch

Att vara människa i politiken sägs vara svårt. Fråga Mona Sahlin, Laila Freivalds, Håkan Juholt eller någon annan som snubblat ut ur den. Varje gång något liknande inträffar stiger en klagosång om att kraven på moralisk oförvitlighet och ett leverne i samklang med partilinjen gör uppdraget omöjligt för de flesta homo sapiens.

Om man drar den tesen till sin spets innebär den att politiker både kan och bör ersättas av artificiell intelligens. Fram till dess måste varje partiledning göra husrannsakan i garderoben hos potentiella företrädare på toppnivån. I detta race to the bottom har många utmärkta ministerämnen kasserats för skitsaker.

Samtidigt syns en rakt motsatt trend. Vissa populära politiska ledare rör sig inte bara utanför den frimärksstora zonen för det korrekta – de tycks inte ens bekymra sig för gränshållningen. Med sin avslappnade inställning gör de allt möjligt som känns mänskligt och naturligt för dem utan att be om ursäkt.

Paradexemplet är Gösta Bohman, som var normbrytande långt innan ordet fanns. Ledaren för lag & ordningspartiet Moderaterna pläderade energiskt för rätten att bära kniv, med argumentet att skärgårdsmänniskor alltid har en morakniv på sig. I hans frihetsbegrepp ingick även rätten att tömma dasstunnan i naturen, något som egentligen kräver tillstånd från det kommunala miljökontoret och prövning av vattenfrågan. (I dag skulle Gösta Bohman ha rekommenderats att installera separett).

Men normbryteriet gick längre än så. Den koleriska skärgårdskarlen Bohman såg heller inte ut som moderata direktörer skulle göra enligt den tidens fördomskatalog. Varken golfbag eller bankkonto på Caymanöarna. Däremot slog han i dörrar så att stuckaturen i princip föll från taket, enligt uppskakade vittnen i regeringskansliet där Bohman till slut landade vid 65 års ålder.

Jag tänker på Gösta Bohman när jag ser Ebba Busch käfta emot SVT:s utfrågare Anders Holmberg i ”30 minuter”. Vem skulle för 20 år sedan ha trott att KD skulle få en partyglad, frånskild småbarnsmamma som ledare? Eller att den första svenska partiledare som polisanmäls för förtal skulle komma från partiet som borde vara bäst på att vända andra kinden till?

Men även en KD-ledare kan få slut på kinder. Den som surfar in på Ebba Buschs Facebooksida (obs, man riskerar att känna sympati) häpnar över den osannolika soppan ”husaffären med Esbjörn”. Trots enorm badwill i media har hon stått fast vid ett köp som hon menar har gått rätt till. Barnen och närheten till pappan har vägt tyngre, basta. När SVT:s Anders Holmberg hugger konsekvensneutralt på Fb-inlägget genererar han ännu mer trafik till KD-ledarens försvarstal. Eller om det är ett förtalstal.

En machiavellisk läsning är naturligtvis att Ebba Busch gjorde Anders Holmberg till sin nyttiga idiot när hon lade ut Fb-inlägget sex dagar före intervjun. Men kanske var hon bara rejält förbannad. Människor – även partiledare – är frånskilda, gillar fester, har småbarn och vill bo nära den andra föräldern för jämställd delning av föräldraskapet. Människor hamnar i konflikt med åldriga grannar, även om de vet att det är dumt.

För 20 år sedan var KD bara känt för hemmafrufällan vårdnadsbidrag. Ebba Busch är en intressant KD-ledare för att hon utvidgar utrymmet för vad en kristdemokratisk partiledare kan vara, säga och göra. Ingen bör bli förvånad över detta. Väljarna är allt mindre partitrogna, och i någon mening gäller det även partiledarna. I livsstilsfrågor är det redan så, enligt lex Ebba. Nästa vänsterledare kan vara en kämpande egenföretagare på Lidingö.

Någonstans går dock den röda linjen. Om det gick att hitta koordinaterna för den skulle kanske till och med Nyamko Sabuni våga vara personlig. Men tyvärr vet vi inte mycket mer än romarna som sa ”quod licet Jovi non licet bovi”, vilket betyder att det som är tillåtet för Gud inte är tillåtet för en oxe. Ett parti i kaos brukar inte hjälpa (Juholt). Flagranta lagbrott inte heller (Sahlin och livvakten).

När åklagaren nu går vidare med förtalsanmälan och inleder en förundersökning är det oklart vad det betyder för Ebba Busch. I händelse av kris kan hon tänka på Gösta Bohman. Han skulle ha förstått henne.

Cecilia Garme

DS inrikespolitiska kommentator

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev