Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Analys: Romson talade till partiets kärnväljare

Publicerad: 3 juli 2014, 16:20

Christer Hanefalk, retorik-analytiker, ger sitt omdöme om Åsa Romsons Almedalstal 2014.


Ämnen i artikeln:

Analys

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap – röd tråd) 7 Helt OK.
K – Kunskap (bevismedlen) 3 Väldigt tunt. Mest påståendeargumentation.
T – Teknik (d v s retorisk teknik) 5 Romson har förbättrat sin teknik, men har långt kvar.
A – Artistisk förmåga (språket) 2 Det som skulle vara kul blev tyvärr bara raljant.

Sammanvägt betyg:  4,25 Svårt att tro att Romson prioriterade just retoriken.

Övergripande kommentar:
Allra först måste jag få tillåta mig en mer personlig kommentar – eftersom Romson med sitt tal även placerade undertecknad i en kategori: ”Äldre vit, heterosexuell man.” Mitt jobb, som analytiker av retoriken, är naturligtvis att förhålla mig neutral och distansera mig – åsiktsmässigt – från talarnas budskap. Samtidigt är det lätt för dig som läsare att tro att det är svårt för mig – ja, kanske för vilken äldre eller medelålders man som helst – att förbli neutral till budskap som i vissa avseenden skulle kunna betecknas som mansfientliga, men ytterst handlar det väl egentligen bara om att ha empatisk förmåga. Det vill säga förmåga att känna ”som”. Det är det jag utgått ifrån i nedanstående text, och om du uppfattar att jag ger Åsa Romson ett lågt retoriskt betyg så beror följaktligen inte detta på att jag är kvinnofientlig utan på att jag är ”retorikvänlig”.

Först ska det sägas: Självklart är Åsa Romson, jämförd med innevånarna i Sverige i allmänhet, självklart en bra talare. Många skulle nog till och med säga ”mycket bra”. Dels för att hon verkar gilla scenen och dels för att hon – mer än alla andra – får rikliga tillfällen att träna. Romson placerar sig därför i någon av de högsta percentilerna sett till hela populationen. Men, i min värld ska Åsa Romson inte jämföras med folk i allmänhet – hon ska jämföras med representanter för sitt eget skrå. Och, där har hon en bit kvar. Notera att detta kan vara självvalt; det kan ju vara så att Åsa Romson frivilligt avstår från att vara elegant och publikfriande för att istället satsa på att tala om sina och sitt partis budskap. Ibland kan ju ett budskap faktiskt ”dimmas” av alltför hög konstnärlighet i leveransen.

När jag fått sova på saken, så tänkte jag om Romsons tal på följande sätt:

- det var mer ett samtal än ett tal.
- det var mer resonerande än argumenterande.
- det var mer raljerande än roande.
- det var mer övertalande än övertygande.
- det var mer baserat på påståenden än på faktiska bevis.
- det var mer särskiljande än sammansvetsande.
- det var mer demagogiskt än pedagogiskt.

Är då allt detta dåligt? Absolut inte! Jag tror att inriktningen var perfekt för den målgrupp som Åsa Romson talade inför. För, utöver ett självklart stort antal miljöpartister, fanns också i publiken ett stort antal representanter och sympatisörer för FI – Feministiskt Initiativ. Och för dem var Romsons inriktning och ämnesval mitt-i-prick. Därför gjorde Romson vad gäller val av budskap, baserat på sin analys av publiken, ett bra jobb. Och att retoriken i stor utsträckning fick stryka på foten – vad gäller konstnärlighet och utsmyckning – var förmodligen också det rätt tänkt av Romson.

Den stora frågan är – med detta skrivet – följande: innebar Åsa Romsons tal i Almedalen 2014 att MP värvade fler väljare? Blev folk i allmänhet mer vänligt inställda till MP? Blev man övertygad om att MP är partiet som har framtidslösningarna? Personligen tror jag att Romson lyckades med att tala till MP’s kärnväljare på ett bra sätt, men jag är tveksam till om anslaget fungerar för folkflertalet. Låt oss åtminstone konstatera att Romson med sitt anslag tog en risk – om än en kalkylerad sådan.

Vad gäller manushanteringen så tyckte jag att den var bra, och en stor förbättring som jag noterat hos Åsa Romson är hennes taltempo. När hon kom fram som språkrör för MP så talade hon i många sammanhang väldigt snabbt, men i gårdagens tal så anser jag att såväl artikulationen som taltempot var bra. Även antalet felsägningar var lågt – senast Åsa Romson talade i Almedalen så hade hon mer än en felsägning per talminut, men igår kväll var det kanske totalt 4-5 stycken under hela talet (32,45 minuter).

Romson – lämnar de retoriska verktygen hemma

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet hade en röd tråd som jag anser fungerade bra rakt igenom. Det började med ett rätt bra skämt om Özz Nujen som stadsminister, sedan ett avsnitt om hur kvinnor, främst unga kvinnor, mår i dagens samhälle. Därefter en viktig del om klimatet och miljöförstöringen som fick närmare 30% av taltiden. Därefter handlade talet om barnens livsmiljö och sedan tog Romson upp biståndsfrågan. Därefter kom talet in på flyktingpolitiken och EUs sätt att (miss-)sköta densamma och hur M och S gemensamt blockerar. Därefter talets avslutning som tog cirka 2,5 minuter. Genom hela talet vävde Romson in feminismen som en röd tråd, och det anser jag att hon gjorde riktigt bra. Just denna röda tråd gjorde att jag uppfattade talet som väl sammanhållet.

(K) – Kunskap – bevismedlen - ämneskunskapen

Min personliga uppfattning är att Åsa Romson är väl påläst inom många områden – främst självklart när det gäller frågor kring klimatet, miljöförstöringen och feminismen. Men i gårdagens tal lyste de faktiska bevismedlen ändå med sin frånvaro. Det handlade mer om Romsons egna reflektioner och ett antal för sitt syfte väl valda exempel som framfördes i jämförelsens form. Bevisningen var långt mer artificiell än faktiskt, och där är risken stor för en talare att man enbart övertygar de redan troende. Men, än en gång: givet målgruppen i Almedalen igår kväll, så var det säkert OK att lämna bevisen därhän. Romson framförde det som publiken ville höra helt enkelt!

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, med mera)

Jag skrev för två år sedan så här: ”det är svårt att göra en bedömning av Åsa Romsons retoriska färdigheter vad avser tekniken. Mitt intryck är att Romson är retoriskt autodidakt… ”. Jag tycker fortfarande att det är lika svårt, då jag tror att Åsa Romson rent ut sagt inte bryr sig om retoriken. Den är inte viktig! Visst använder hon vissa retoriska verktyg, men det behöver man inte gå en kurs eller läsa en bok för att kunna. Det handlar om vanligt sunt förnuft. Hon använder 3-rytmer, satser med upprepad inledning, satser med upprepad avslutning, hon citerar, hon exemplifierar, använder motsatser, pauserar och ironiserar. Det är inte särskilt svårt eftersom egentligen i hög utsträckning är ”sunt förnuft satt i system”. Alltså – i de fall man kan anse Romson som tekniskt skicklig vad gäller retoriken, så är det mer en tillfällighet än ett resultat av retoriskt inriktad träning eller djupare studier i retorikämnet.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

År 2102 skrev jag så här: ”detta var det svagaste bedömningsområdet i Åsa Romsons tal på måndagskvällen.” Samma sak gäller för Almedalen 2014. Formuleringar som går att koppla till det som kallas retoriska figurer förekom självklart, men det handlar om färre än två per talminut. Och de som fanns var varken konstfulla eller eleganta – mest klassiska 3-klanger (tricolon), anaforer (återkommande satsinledning), epiforer (återkommande satsavslutning) och comparatio (jämförelser). Intressant i sammanhanget är att Gustav Fridolin, Romsons språkrörskollega, i många fall är hennes raka motsats. Hans tal är oftast mycket väl skrivna om man ser enbart till det artistiska. Vem vet – kanske både Romson och Fridolin tycker att uppdelningen är bra?

Formuleringar man minns

Jag kommer troligen inte att ha med något från Romsons tal när röken skingrats och 10-i-topp ska väljas ut bland citaten, men just ett citat från Romsons tal igår återger jag gärna. Det kommer från Kenyas fredsprisvinnande miljöaktivist Wangari Maathai: ”Det blir ingen hållbar utveckling utan rättvisa, och ingen rättvisa utan jämställdhet.”

Några retoriska råd till MP

Egentligen är det väl kanske inte MP som behöver några råd. Det finns i partiet flera skickliga talare (Maria W, Peter E, Gustav F, med flera). Det är väl mer Åsa Romson själv som möjligen kan behöva några råd.

För det första så tror jag att Åsa Romson skulle vinna en del på att ändå hitta de där unika, speciella, eleganta formuleringarna. Inte för elegansen i sig, utan för den minneseffekt de skapar. Det är ingen tillfällighet att ”One small step for man – one giant leap for mankind” är ord som många kommer ihåg och kan citera. Vill man att ett budskap ska leva långe, så kan det också vara bra att leta länge bland formuleringarna av budskapet.

För det andra så tror jag att Romson skulle kunna vinna på att lära sig hur kedjebevis fungerar – det som på grekiska kallas syllogismus. Med sådana skulle hon kunna bli än mer övertygande tack vare att dessa skulle kunna få publiken att dra de, ur Åsa Romsons aspekt, önskade slutsatserna. Som det är idag så berättar Romson mer själv vilka slutsatser hon har dragit eller vilka slutsatser publiken bör dra.

För det tredje så tror jag att Åsa Romson skulle behöva vara mer ute i näringslivet. Då tror jag att hon faktiskt skulle märka att kvinnor kommer fram i allt fler viktiga positioner. Idag är det – faktiskt – mer regel än undantag att man satsar på kvinnor när det gäller chefsuppdrag. Det är en följd av den utveckling vi sett på senare år baserat på att kvinnorna också dominerar när det gäller högskoleutbildning. Möjligen behöver verklighetsbeskrivningen få en liten uppdatering?

Fotnot: För en föklaring av Akta-metoden som använts för att analysera talet, läs Akta ger dig Almedalens bästa analyser av talen.

Christer Hanefalk, för Dagens Samhälle den 3 juli 2014

Ämnen i artikeln:

Analys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev