Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommentar

Analys: Åkesson kan bättre

Publicerad: 2 juli 2014, 16:12

Christer Hanefalk, retorik-analytiker, gör här en analys av Jimmie Åkessons tal i Almedalen.


Ämnen i artikeln:

Analys

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd) 6 OK – men väl många (!) budskap.
K - Kunskap (bevismedlen) 6 Åkesson normalt väl påläst – dock väl många påståenden.
T – Teknik (d v s retorisk teknik) 7 Åkesson tvivelsutan tekniskt driven – men har mer att ge.
A- Artistisk förmåga (språket) 5 Godkänt – knappt. Mycket kort förberedelsetid?

Sammanvägt betyg:  6,00 Gav känsla av satsning på ”extra allt”.

Övergripande kommentar: Jimmie Åkesson är en god talare – och en ännu bättre debattör. Sitt bästa Almedals-tal höll Åkesson, anser undertecknad, debutåret 2011. Talen därefter har i mitt tycke varit något sämre – som ”tal” betraktade. Om innehållet och dess påverkan på SDs kärnväljare varken har jag, eller ska jag ha, någon åsikt. Men, för mig har Åkessons tal på senare år känts något mindre genombearbetade.

Jimmy Åkessons tal igår i Almedalen tog hela 52 minuter, och det kändes väldigt långt. Jag är relativt säker på att talet skrevs ganska snabbt – förmodligen blev det helt klart samma dag som det hölls. Jag ser tre väldigt tydliga tecken på att det är så:

1) Självklart alla referenser till Stefan Löfvéns tal som hölls två dagar före (… även ”klockringningen” plockades från Löfvén …).

2) Talets längd – ju längre tal, desto kortare förberedelsetid. Ju kortare förberedelsetid desto mindre utrymme för strykningar av onödiga ord och meningar.

3) Den nästintill totala frånvaron av eleganta formuleringar. Som jag skrivit tidigare så kan man direkt få en känsla för hur lång förberedelsetiden varit genom att helt enkelt räkna skickligt konstruerade formuleringar, och baserat på gårdagens tal så står det klart för mig att den tiden helt enkelt inte fanns för SD. Jag säger därmed inte att språket var dåligt – men, för mig ”lyfte” inte talet någon gång under de 52 minuterna.

Ett Churchill-citat ligger nära till hands: ”Å, vill ni att jag ska tala i fem timmar – då räcker det med fem minuters förberedelse. Vill ni att jag ska tala i fem minuter? Då behöver jag fem timmars förberedelse!”

Något jag tidigare konstaterat är att SD och Jimmy Åkesson väldigt tydligt har bestämt sig för att använda traditionell S-retorik. Särskilt i relation till landets pensionärer. Flera referenser fanns till hur dessa, pensionärerna alltså, till gagn för oss alla hade byggt upp landet. Äldre tillhörande arbetarklassen, av tradition ganska säkra S-väljare, är med säkerhet en målgrupp som SD identifierat som möjliga att vinna över till den egna sidan. Och 2014 kryddades dessutom denna ambition med ett löfte om en rejäl höjning av pensionerna för alla med låga pensioner om SD efter valet får något att säga till om.

Jag är dock, trots talets längd, övertygad om att Åkessons tal ”gick hem” hos SDs kärnväljare – väljare som 2014 tydligt känner sig mer ”rumsrena” om man jämför bara fem år bakåt. Före 2010 var det ytterst få som öppet sade att de röstade på SD, men idag är detta inte något konstigt. I senaste SIFO’n fick partiet 11 procent. Med en valmanskår i Sverige på 7 124 000 personer och därtill cirka 130.000 röstberättigade boende i utlandet, så motsvarar 11 procent knappt 800 000 väljare. Det är självklart att sådana siffror ger självförtroende.

Men, liksom jag varnade Löfvén för lättvindig användning av statistik, så vill jag också höja ett litet varnande finger till Jimmy Åkesson. När man som Åkesson använder en lätt kontrollerad siffra – igår kväll angav han att antalet jobb ökat med 200 000 sedan Alliansen tog över, så gick jag självklart nu på morgonen (onsdag) in på SCB för att kontrollera hans siffra. Jag fann då att antalet sysselsatta som SCB redovisade vid utgången av 2006 uppgick till 4 429 391 och att motsvarande siffra för 2013 uppgick till 4 704 623. Skillnaden är inte 200 000 – skillnaden är 275 232. Och ser man sedan på den relativa sysselsättningsgraden per åldersintervall – och applicerar 2006 års siffror på dagens, så finner man att 172 038 jobb mycket riktigt kan förklaras av den naturliga befolkningsökningen, men resten – 103 194 jobb – kan inte ges samma enkla förklaring. Den senare siffran motsvarar 40 nya jobb om dagen sedan Alliansen tog över, och det är kanske ingen imponerande siffra. Men, min enkla poäng är att om man använder siffror som går snabbt och lätt att kontrollera, så bör man vara lite mer försiktig. Det är ju inte så att de siffror jag redovisar här tar särskilt lång tid att ta fram – man behöver inte Riksdagens Utredningstjänst. Det räcker med en internet-uppkoppling och en PC eller Mac. Och att man har 15-20 minuter över.

Jag gissar att Åkesson hade önskat sig mer tid för förberedelser av 2014 års Almedals-tal. Samtidigt tror jag att han är ganska nöjd ändå – särskilt med tajmingen av pensionsutspelet som gjordes.

Åkesson – lite för mycket av ”extra allt”.

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet hade ett antal tydliga budskap: att tydliggöra vad rasism ”egentligen är”, att SD år 2014 står starkare än någonsin, att försvarsförmågan måste stärkas, att invandrarpolitiken är felriktad, att Alliansens jobbpolitik är misslyckad (se ovan), att Alliansens mål att minska utanförskapet har resulterat i en ”flopp”, att pensionärernas villkor måste bli mycket bättre, att skattesystemet måste reformeras samt att SD ”är på riktigt” – det vill säga att SD som enda parti håller vad man lovar. Rätt många budskap således, men Åkesson skötte övergångarna mellan talets delar rätt bra. För mig var problemet att han ibland blev lite långrandig – särskilt partiet om utanförskapet blev väldigt långt. Samma budskap hade kunnat förmedlas på halva den tid det faktiskt tog. Likaså hade avslutning vunnit på ett betydligt mer distinkt budskap. Tydlig är dock ambitionen att bli av med stämpeln som en-fråge-parti.

(K) – Kunskap – bevismedlen - ämneskunskapen

Åkesson är normalt alltid väl påläst inom SDs prioriterade politikområden. I 2014 års tal tycker jag att Åkesson slarvade en del och därför inte nådde sin normala nivå. Återigen tror jag att tiden var ett hinder – alternativt att de riktiga siffrorna inte stämde med den önskade argumentationen. Personligen uppskattar jag politiker som läser på – oavsett vilken åsikt de företräder – och Åkesson vinner ofta i debatten eftersom han verkar vara intresserad av att kunna det han talar om. Jag ger Åkesson godkänt i denna del, men det var med viss tvekan måste jag erkänna.

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, med mera)

Tekniskt sett är Åkesson – normalt – att anse som duktig. Med en mycket driven talskrivare skulle han utan tvekan kunna bli en av de allra bästa. Särskilt märks att Åkesson trivs i rollen som talare – han ”tar” scenen på ett bra sätt. Han utnyttjade flitigt argumentationsslaget refutatio – det vi på svenska kallar motargumentation. Särskilt i när det gällde argumentationen kring vad rasism egentligen handlar om – partiet där han omdefinierade SDs eget ställningstagande från rasism till medmänsklighet. Samma sak gjorde han när det gällde anklagelsen om att hans parti var ”invandrarfientligt” (se även under ”Formuleringar man minns” nedan). Överhuvudtaget så innehöll Åkessons tal en mängd definitioner med vilka Åkesson gjorde en egen tolkning av vad hans partis program ”egentligen” handlar om. Det fanns också ett antal beviskedjor som var väl anlagda. Generellt sett använde Åkesson flera olika retoriska försvarstekniker på ett, utifrån sitt eget perspektiv, bra sätt.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Här finner vi det som var svagast i talet – inte budskapsmässigt kanske – men rent retoriskt. Visst fanns det både rytmer och ganska välformulerade jämförelser. Flera anaforer (upprepad inledning av sats) och epiforer (upprepad avslutning av sats) förekom, men det var inget som höjde sig över mängden. Därtill var de retorisk finesserna väldigt få till antalet – lite drygt en per talminut vilket i Almedals-sammanhang är väldigt lite. Återigen hänvisar jag till den, som jag (!) tror, mycket korta förberedelsetiden. Å andra sidan kanske man inom SD tycker att talelegansen kan prioriteras ned till förmån för de budskap man vill förmedla.

Inget språkligt spännande således, men SDs sympatisörer var säkert ändå nöjda med vad som bjöds.

Formuleringar man minns.

Jag ser det som osannolikt att jag kommer att ha med något från Jimmy Åkessons tal när jag summerar 10-i-topp-listan för Almedalen 2014, men jag vill ändå ta med en formulering som jag tyckte var rätt bra. Den kom i samband med argumentationen kring invandrarfientlighet: ”Man hatar inte andra familjer för att man älskar sin egen.” Den formuleringen fungerar faktiskt rätt bra i sammanhanget.

Några retoriska råd till SD.

När partikassan så tillåter, så bör man plocka in en professionell talskrivare som får möjlighet att jobba nära Jimmy Åkesson. En sådan kan såväl kolla att faktauppgifterna stämmer som ägna tid att fånga SD:s budskap i mer tankeväckande och kvardröjande formuleringar.

Vidare rekommenderar jag bättre faktakoll – särskilt när den är lätt att göra. Som fallet är med arbetsmarknadsstatistiken.

Till sist rekommenderar jag att man – generellt sett – genomför program för att bli bättre vad gäller retorik. Då slipper man – möjligen – sådana ”magplask” som man i närtid behövt uppleva när SD-politiker som inte har Åkessons nivå och kunskap har uttalat sig (exempelvis SD:s EU-parlamentariker).

Fotnot: För en föklaring av Akta-metoden som använts för att analysera talet, läs Akta ger dig Almedalens bästa analyser av talen.

Christer Hanefalk, för Dagens Samhälle den 2 juli 2014

Ämnen i artikeln:

Analys

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev