Vanvårdsutredningen har nu lämnat sitt betänkande om övergrepp och försummelser i den social barnavården. Den visar hur barn ända in i nutid vanvårdats i samhällets regi.

Utredaren Göran Johansson menar att det krävs sanktioner för att skydda barn som omhändertas. Annars kommer kommunerna inte att prioritera barnens säkerhet ens med kraftfullare lagar.

– Jag är inte särskilt optimistisk på den punkten. Jag vill därför införa sanktioner mot tjänstemän och politiker som äventyrar säkerheten för placerade barn.

Hos regeringen ligger redan en del förslag som snart skulle kunna bli lag. I somras presenterades barnskyddsutredningen som vill ha en särskilt ansvarig socialsekreterare för varje barn. Kommunerna skulle också bli skyldiga att besöka och tala med barnet minst fyra gånger per år.

Göran Johansson vill se både den utredningens förslag och en anmälningsskyldighet enligt lex Sarah som omfattar hela socialtjänsten. Ett sådant förslag ligger också och väntar på socialdepartementet.

Vanvårdsutredningen har intervjuat 404 personer födda från 1920-talet till och med 1980-talet. Några av de intervjuade var också närvarande vid presskonferensen när utredningen presenterades. De hade hoppats på klara besked från socialtjänstminister Maria Larsson i frågan om upprättelse.

Men det fick de inte.

Maria Larsson ville inte säga om hon anser att de vanvårdade bör få en ersättning för sina lidanden eller inte. Nu tillsätts däremot en utredning för att lösa frågan om hur de vanvårdade ska gottgöras.

– Det är inte ett försök att dra någonting i långbänk. Det handlar om ett år eller så, svarade Maria Larsson offren för samhällets vanvård.

Lars Waerner, ordförande i Stulen Barndom Stockholm, var inte nöjd med det beskedet. Max ett halvår behöver det ta för att komma till skott, menar han.

Sveriges Kommuner och Landsting tycker det är bra att regeringen nu ser över på vilket sätt de utsatta kan få upprättelse.

– Det är viktigt att kommunerna och landstingen blir delaktiga i det arbetet, säger Anders Knape.