Segregationen i de svenska storstäderna är stor och ökande. Det är slutsatsen i årets välfärdsrapport från SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

Men är det negativt? Den frågan diskuterades livligt när författarna Olof Åslund och Oskar Nordström Skans presenterade boken vid ett SNS-seminarium på onsdagen.

– Det är inte ett problem att människor med samma etniska bakgrund bor tillsammans, hävdade integrationsminister Nyamko Sabuni.

Att styra var invandrare och flyktingar bosätter sig är inte rätt lösning, enligt Sabuni.

– Rörlighet ska uppmuntras, men det är bättre att vara arbetslös invandrare bland andra arbetslösa invandrare än att vara arbetslös invandrare bland arbetande svenskar.

Däremot krävs krafttag mot diskriminering, framhöll Sabuni, och tillstod också att det finns besvärande ekonomiska klyftor i samhället.

Men kommunpolitikerna Katarina Berggren (S) från Botkyrka och Anna Johansson (S) från Göteborg tyckte att problemen förenklas både i boken och av Nyamko Sabuni.

– Det går inte att särskilja etnisk segregation från socioekonomisk segregation, framhöll Anna Johansson. Segregation påverkar tillgången på samhällets resurser – och på makt.

Hon talade för satsningar på fler blandade boendeformer, med hyresrätter i villaområden och egnahemshus i stora hyresområden.

– Ofta ser vi inte de verkligt segregerade områdena: villamattorna med enbart svenska höginkomsttagare. Belys det problemet också!

Katarina Berggren kritiserade ”den havererade bostadsmarknaden” i Storstockholm och frånvaron av en allmännytta i kommuner som Täby, Danderyd och Vaxholm.

Hon berättade stolt att Botkyrka, landets mest internationella kommun, är först i Sverige med att ta fram en interkulturell strategi för att ta till vara alla invånares möjligheter.

Botkyrka fick mot slutet av debatten en eloge för sitt arbete av Nyamko Sabuni, som slog fast att kommunpolitiker har större möjlighet än rikspolitiker att påverka och förändra.