Hur stora lönepåslag som krävs preciseras först senare när det klarnar vad andra grupper kan räkna med. Men lärarna kräver mer än andra.

– Förra gången gjorde SKL en låglönesatsning. Nu är det lärarnas tur, säger Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande.

Utöver en garanterad lägsta nivå i det centrala avtalet kräver lärarförbunden den här gången också att löneläget höjs i förhållande till andra yrkesgrupper med motsvarande utbildning och ansvar.

– Att förändra det relativa löneläget är inget man gör i en avtalsrörelse men vi kräver en tydlig målsättning, säger Eva-Lis Sirén.

Att det centrala avtalet ska innehålla siffror är utom diskussion. Erfarenheterna från avtalsåret 2007 då det centrala avtalet inte innehöll någon garanterad nivå avskräcker från nya försök med sifferlöst avtal.

– Vi har inte glömt hur kommunerna då passade på att ge lärarna mindre än andra eller till och med noll. Arbetsgivarna har misskött avtalen och tilltron finns inte, säger Eva-Lis Sirén.

Arbetstiden är den andra stora knäckfrågan. SKL vill gå ifrån det nuvarande arbetstidsavtalet och införa 40-timmars arbetsvecka även för lärarna.

Lärarförbunden svarar med att kräva mer tid för planering och uppföljning.

– För att hantera lärarnas orimliga arbetsbelastning måste lärarnas uppdrag göras tydligare och undervisningstiden begränsas, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund i en kommentar.

Kompetenta lärare behöver ständig fortbildning. En garanterad miniminivå för årlig kompetensutveckling finns också med på kravlistan som överlämnas till SKL i dag fredag.